Citat:
Ett av de klokare inläggen jag läst på sistone. Jag önskar att de tre du nämnt kunde besinna sig i all sin ilska. Det utvecklades till en tragedi för denna familj, deras nära och deras arbetskamrater. Det finns goda människor som gör fruktansvärda saker. Att inte kunna se bakom händelsen, att inte kunna sätta sig in i en situation, visar en stor brist på empati. Nu har du till och med gjort ett antagande om vad Hannas chef kan tycka om Oskars chef.
Gratulerar!
Hans chockade chef beskriver en medarbetare dvs hur Oskar upplevdes som person under många år.
Innan allt gick fullständigt åt helvete via en gemensam kris med sin fru.
Han lär ha spelat sitt rollspel väldigt väl eftersom han jobbat där sen 2002.
Är det ens troligt?
Nej.
Vore det en personlighetsstörning hade detta lyst igenom och det hade garanterat skapats drama och motsättningar på arbetsplatsen betydligt tidigare. Dessa håller nämligen ihop en kortare tid och tillvaron brukar kantas av problem som en röd tråd. Ofta byter de jobb också när de hettar till, flackar vidare. Så jävla skickliga är de inte vid en granskning i sin helhet. Kriterierna lyser igenom.
Kan Oskar klandras hur andra beskriver honom?
Nej.
Sen beskriver chefen att Oskar har varit öppen om en besvärlig hemsituation med sjuka barn som han oroas över.
Det är ett förtroligt samtal med chefen som han valt att återge och inte nåt allmänt pladder på en arbetsplats.
Han kan mycket väl vilja ha sympati; förståelse för att det är tungt. Ditt ordval är " han sitter där och beklagar sig."
Jag skulle kalla det ett medarbetaresamtal snarare:
"Vi diskuterade hans undervisning, utveckling av kurser"
"De två männen jobbade tillsammans länge, och chefen var väl insatt i kollegans svårigheter.
– Vi pratade om döttrarnas sjukdom och hur vi kunde anpassa arbetet för att det skulle bli så bra som möjligt för familjen."
"Kanske var han lite mer plågad och ledsen över flickornas situation än vanligt."
"Han återkom till hur jobbigt det var flera gånger."
Frågan är om vederbörande verkligen har bestämt sig "tidig höst" - med tanke på att han inte ter sig beslutsam. Med tanke på att han uppvisar tecken på krisreaktion snarare än ett lugn och likaså diskuterar i termer som framförhållning.
Smärta och Sorgsen blick när hemsituation kommer på tal som andra kollegor nämner.
Jag tror inte det. För vore de så väldigt överens sen lång tid tillbaka så vore det mer troligt att barnen vore döda för länge sen, att de även ordnat med både testamente och andra dokument långt tidigare.
Kanske även lugnande och sömnmedel hade räckt till barnen?
Jag ser det som mer tragiskt att han inte öppnade upp och bad om hjälp - för då hade flickorna kanske levt i dag.
Det slutliga beslutet verkar snarare komma nånstans vid jul-nyår.
Vad gjorde Hanna? Försluten som en mussla, nämner inte ens de sjuka barnen. Uppenbart betydligt mer introvert och sluten. Ett väldigt farligt beteende vid depression och självmordstankar; drar sig tillbaka. Pratar inte alls om emotioner eller det som borde beröra djupt då det rör sig om många år:
sjuka barn.
Förtryckt? Isolerad? Medverkar i samtal med skolan. Går till jobbet som vanligt ända fram till julledigheten. Beskrivs väldigt engagerad och aktiv via arbetsplatsen.
Går med till Hanssons och skriver testamente som utesluter barnen bara nån dag innan. Hon skriver under avskedsbrev där hennes önskan att dö framkommer. Autentisk underskrift, texten har inte tillkommit retroaktivt. Det finns digital media som bekräftar att ingen inte var medveten om det som skedde med barnen.
Intar stor mängd läkemedel och vill dö - dock kan hon agera.
Likt Oskar.
Förundersökningen har via bevisning erhållit ett resultat som gäller bådas skuld och anhöriga har tagit del av undersökningen fortlöpande samt haft en dialog gällande pressträffen.
Det finns ingen anledning att sitta och älta Hannas oskuld och det är definitivt inte till barnens fördel.
Det är påhittat bs om isolering och förtryck - skapat i tråden - som inte överensstämmer med vad media förmedlar och vad som framkommit via förhör av de som kände familjen vilket Fu baseras på.
Ingen ifrågasätter mer än en handfull konspiratörer på fb. (och några tvekare) varav förstnämnda försöker låtsas besitta kontakter till höger och vänster vilket ska styrka deras påståenden. Om det så är läkare i Lund (missan) journalister (du) eller kriminologutbildade poliser (solglittret).
Absolut ingen har lyckats leverera mer än en massa påståenden i långt över ett års tid. Ni kommer absolut inte framåt - det är med andra ord inte kreativt beträffande att försöka fria Hanna.
Ta till dig de här orden och begrip att det enda du et al sysslar med är ältande och att strö salt i sår:
"– Det finns en dubbelhet i detta. Vi sörjer en vän och kollega, men samtidigt har han och frun gjort sig skyldiga till ett fruktansvärt brott. Det har vi pratat mycket om, och det är väldigt svårt att hantera."
Gratulerar!
Hans chockade chef beskriver en medarbetare dvs hur Oskar upplevdes som person under många år.
Innan allt gick fullständigt åt helvete via en gemensam kris med sin fru.
Han lär ha spelat sitt rollspel väldigt väl eftersom han jobbat där sen 2002.
Är det ens troligt?
Nej.
Vore det en personlighetsstörning hade detta lyst igenom och det hade garanterat skapats drama och motsättningar på arbetsplatsen betydligt tidigare. Dessa håller nämligen ihop en kortare tid och tillvaron brukar kantas av problem som en röd tråd. Ofta byter de jobb också när de hettar till, flackar vidare. Så jävla skickliga är de inte vid en granskning i sin helhet. Kriterierna lyser igenom.
Kan Oskar klandras hur andra beskriver honom?
Nej.
Sen beskriver chefen att Oskar har varit öppen om en besvärlig hemsituation med sjuka barn som han oroas över.
Det är ett förtroligt samtal med chefen som han valt att återge och inte nåt allmänt pladder på en arbetsplats.
Han kan mycket väl vilja ha sympati; förståelse för att det är tungt. Ditt ordval är " han sitter där och beklagar sig."
Jag skulle kalla det ett medarbetaresamtal snarare:
"Vi diskuterade hans undervisning, utveckling av kurser"
"De två männen jobbade tillsammans länge, och chefen var väl insatt i kollegans svårigheter.
– Vi pratade om döttrarnas sjukdom och hur vi kunde anpassa arbetet för att det skulle bli så bra som möjligt för familjen."
"Kanske var han lite mer plågad och ledsen över flickornas situation än vanligt."
"Han återkom till hur jobbigt det var flera gånger."
Frågan är om vederbörande verkligen har bestämt sig "tidig höst" - med tanke på att han inte ter sig beslutsam. Med tanke på att han uppvisar tecken på krisreaktion snarare än ett lugn och likaså diskuterar i termer som framförhållning.
Smärta och Sorgsen blick när hemsituation kommer på tal som andra kollegor nämner.
Jag tror inte det. För vore de så väldigt överens sen lång tid tillbaka så vore det mer troligt att barnen vore döda för länge sen, att de även ordnat med både testamente och andra dokument långt tidigare.
Kanske även lugnande och sömnmedel hade räckt till barnen?
Jag ser det som mer tragiskt att han inte öppnade upp och bad om hjälp - för då hade flickorna kanske levt i dag.
Det slutliga beslutet verkar snarare komma nånstans vid jul-nyår.
Vad gjorde Hanna? Försluten som en mussla, nämner inte ens de sjuka barnen. Uppenbart betydligt mer introvert och sluten. Ett väldigt farligt beteende vid depression och självmordstankar; drar sig tillbaka. Pratar inte alls om emotioner eller det som borde beröra djupt då det rör sig om många år:
sjuka barn.
Förtryckt? Isolerad? Medverkar i samtal med skolan. Går till jobbet som vanligt ända fram till julledigheten. Beskrivs väldigt engagerad och aktiv via arbetsplatsen.
Går med till Hanssons och skriver testamente som utesluter barnen bara nån dag innan. Hon skriver under avskedsbrev där hennes önskan att dö framkommer. Autentisk underskrift, texten har inte tillkommit retroaktivt. Det finns digital media som bekräftar att ingen inte var medveten om det som skedde med barnen.
Intar stor mängd läkemedel och vill dö - dock kan hon agera.
Likt Oskar.
Förundersökningen har via bevisning erhållit ett resultat som gäller bådas skuld och anhöriga har tagit del av undersökningen fortlöpande samt haft en dialog gällande pressträffen.
Det finns ingen anledning att sitta och älta Hannas oskuld och det är definitivt inte till barnens fördel.
Det är påhittat bs om isolering och förtryck - skapat i tråden - som inte överensstämmer med vad media förmedlar och vad som framkommit via förhör av de som kände familjen vilket Fu baseras på.
Ingen ifrågasätter mer än en handfull konspiratörer på fb. (och några tvekare) varav förstnämnda försöker låtsas besitta kontakter till höger och vänster vilket ska styrka deras påståenden. Om det så är läkare i Lund (missan) journalister (du) eller kriminologutbildade poliser (solglittret).
Absolut ingen har lyckats leverera mer än en massa påståenden i långt över ett års tid. Ni kommer absolut inte framåt - det är med andra ord inte kreativt beträffande att försöka fria Hanna.
Ta till dig de här orden och begrip att det enda du et al sysslar med är ältande och att strö salt i sår:
"– Det finns en dubbelhet i detta. Vi sörjer en vän och kollega, men samtidigt har han och frun gjort sig skyldiga till ett fruktansvärt brott. Det har vi pratat mycket om, och det är väldigt svårt att hantera."
Tack develi.