Det blir många frågor när man hamnar på den nivån att man vill veta vad Hannas chef tänker om Oskars chef. I övrigt har jag inga större funderingar på det du skriver. Det spelar ingen roll hur O och H var som personer, det är att dom tog livet av sig själv och sina barn som är det centrala. Det är också möjligt att det var Hannas depression och livsleda som skapade ett destruktivt förhållande.
Men jag förstår inte energin som läggs på att fria henne från sin skuld bara för att hon är kvinna. Särskilt inte när man sjunker så lågt att man börjar fabricera rena lögner. Om kriminologutbildade poliser som sitter bland palmerna och kritiserar kollegor i Skåne eller chefsåklagare som ringer förtroliga samtal till guldfiskar som exempel.
Det är för övrigt när man inte nöjer sig med vad människor säger, utan man måste försöka räkna ut vad dom ”egentligen” säger när dom säger något som dom stora och många frågorna uppstår. Vad menade rektorn med ordet ”ofattbar”, kan det ha varit att det växte ut bläckfiskarmar ur huvudet på A när ingen såg? Det skulle kunna vara så, eller så var sjukdomen bara ofattbart jobbig.
Den delen av historien tror jag handlar om att människor utgår från primitiva stereotypier eller arketyper om hur mödrar är. Dessa älskar alltid sina barn, de gör dem aldrig illa, de ser alltid till deras bästa. Denna bild när den manifesteras i villakvarteret gör att man blundar för den psykiskt och fysiskt misshandlande modern, socialtjänsten ger vid en vårdnadstvist den enskilda vårdnaden till modern trots att det är hon som påkommits med att misshandla sina barn och inom juridiken är den såkallade "kärringrabatten" vida känd, dvs att kvinnor döms till mildare straff än män för samma brott.
I grunden behandlar många kvinnors mörkare sidor lite som man gör med barns. Man håller dem inte riktigt ansvariga för dem, man menar att de egentligen inte menar så illa, de ville nog trots allt väl de små liven. Att somliga kvinnor i tråden inte klarar av att stå upp mot denna djupt ojämlika och nedlåtande syn på deras eget kön, utan istället frotterar sig i i det ömkliga, mesiga, inkompetenta och underdåniga våpet Hanna, finner jag förvånande. Jag tycker dessutom att det vittnar om ett omedvetet självförakt, även om jag också inser fördelarna med att få äga rollen som det tanklösa barnet.
Själv har jag svårt för att ta dessa tanklösa på allvar eftersom jag ser kvinnor som mina jämlikar och där finns det tack och lov även gott om exempel på de som inte går i underdogfällan, hur mjuk, skön och trygg den än är.
__________________
Senast redigerad av Frank-Jesus 2019-04-13 kl. 07:42.
Visst var det ett PM som figurerade? Där det stod att askan hade strötts i havet på Västkusten efteråt enligt föräldrarnas önskemål. I samma PM stod väl att släktingar senare kastat ut barnens favoritgodis i vattnet och det gjorde att många uppfattade hela PM:et som oseriöst?
JA, just ja - så var det. Det är alltså enbart här i tråden som uppgiften om gemensam begravningsakt förekommit. Då får man kanske betrakta den upplysningen som en trådsanning.
JA, just ja - så var det. Det är alltså enbart här i tråden som uppgiften om gemensam begravningsakt förekommit. Då får man kanske betrakta den upplysningen som en trådsanning.
Ja då finns ju alternativet två begravningsakter, en för barnen och en för mördarna.
Den delen av historien tror jag handlar om att människor utgår från primitiva stereotypier eller arketyper om hur mödrar är.
Dessa älskar alltid sina barn, de gör dem aldrig illa, de ser alltid till deras bästa. Denna bild när den manifesteras i villakvarteret gör att man blundar för den psykiskt och fysiskt misshandlande modern, socialtjänsten ger vid en vårdnadstvist den enskilda vårdnaden till modern trots att det är hon som påkommits med att misshandla sina barn och inom juridiken är den såkallade "kärringrabatten" vida känd, dvs att kvinnor döms till mildare straff än män för samma brott.
I grunden behandlar många kvinnors mörkare sidor lite som man gör med barns. Man håller dem inte riktigt ansvariga för dem, man menar att de egentligen inte menar så illa, de ville nog trots allt väl de små liven. Att somliga kvinnor i tråden inte klarar av att stå upp mot denna djupt ojämlika och nedlåtande syn på deras eget kön, utan istället frotterar sig i i det ömkliga, mesiga, inkompetenta och underdåniga våpet Hanna, finner jag förvånande. Jag tycker dessutom att det vittnar om ett omedvetet självförakt, även om jag också inser fördelarna med att få äga rollen som det tanklösa barnet.
Själv har jag svårt för att ta dessa tanklösa på allvar eftersom jag ser kvinnor som mina jämlikar och där finns det tack och lov även gott om exempel på de som inte går i underdogfällan, hur mjuk, skön och trygg den än är.
... eller hur män är.
Här är de tre enkla stegen rent allmänt. Det går att starta med vad som helst gällande punkt 1, sensmoralen är en förutfattad mening (antagande), generalisering eller stereotyp.
1. Välkänd stereotyp - kvinnan som det stackars offret eller mannen som förtryckaren.
2. Konfirmationsbias - försöker bekräfta redan befintlig förutfattad åsikt (falskt positivt resultat)
3. Konspiration eller falsk slutledning.
Konfirmationsbias är forskningens, förundersökningens samt rättsprocssens insanity.
Det är helt i strid med RB, 23 kap. 4 § (objektivitetsprincipen) likaväl som god forskningsetik.
På identiskt samma sätt sätt sprids lögner och förtal som slutligen gör att en part pekas ut på falsk grund - likt en felaktig dom.
Det mest intressanta är att felaktiga domar åberopas. Här gör man nämligen en Van der Kwast.
Ett erkännande om sitt eget tillkortakommande sitter hårt inne.
.. man hoppades på att saker skulle slå in men blev besvikna eller som Strindberg skrev:
"Det är synd om människorna."
Människan är ett vanskligt kärl som tingen processas genom - kunskapsnivå, sina egna trauman och minnen samt emotioner. Det blir till att sitta barnvakt åt sig själv så det inte drar iväg (självkännedom).
Sen kan det finnas ren medveten illvilja som motiv - men då rör det sig snarare om en personlighetsstörning där vederbörande ser till att att andra sveps med utan att ens vara varse om det:
Gruppdynamik stärker konfirmationsbias.
En envis linje vidfasthålls och all ny input utestängs.
➽ För att vika in på landsvägen mot Bjärred så är det mycket troligt att detta felsystem har använts inne i föräldrarnas hermetiskt förslutna kluster:
En part har väckt frågan - troligen ingår synen döden som en slags lisa för själen.
Det kan även röra sig om en slags föreställning av att vara evigt förenade och "jag kan inte leva utan":
❒ Meningen i brevet är ett "oss" och inte separata individer. Det inleds med ett "vi":
"Vi har gemensamt och i samförstånd"
"ingen av oss kommer någonsin leva ett liv i någon egentlig mening"
Det finns en slags osjälvständighet i det hela (vi, oss), separationsångest blandat med orealistiska farhågor och en sorts samsjuklighet i klustret de bildat via sina personlighetstyper.
❒ Det anas även en melankoli, en tomhet eller ett slags dystymiskt oengagemang:
"Till den det berör"
Den andra har bekräftat vanföreställningen (konfirmationsbias) - troligen en onödigt empatisk och omhändertagande part - vilket ledde till en gemensamt felaktig slutsats i den dynamiskt farliga gruppen (groupthinking). All ny input utestängs.
Källa:
Develi's Theory of Parlous
__________________
Senast redigerad av develi 2019-04-13 kl. 11:40.
Ja då finns ju alternativet två begravningsakter, en för barnen och en för mördarna.
Ja, exempelvis en akt för barnen och en för de vuxna. Eller någon annan variant. Eller ingen begravningsakt alls - man är inte tvingad att ha en sådan. Vi har ingen aning om hur de gjorde.
JA, just ja - så var det. Det är alltså enbart här i tråden som uppgiften om gemensam begravningsakt förekommit. Då får man kanske betrakta den upplysningen som en trådsanning.
Ja, det har förekommit ett enormt antal trådsanningar i den här tråden. Några av de få saker som inte är trådsanningar utan bekräftade fakta är att båda flickorna hade ME, att det bedömdes som ofattbart, att båda föräldrarna inte såg ett liv i egentlig mening för någon i familjen, att föräldrarna beslutade sig för att döda döttrarna i sex månader och att de verkställde sitt beslut gemensamt och i samförstånd.
Det mesta som ligger utanför dessa utanför tråden verifierade sanningar, är att betrakta som trådsanningar, spekulationer och rena fantasier.
Ja, det har förekommit ett enormt antal trådsanningar i den här tråden. Några av de få saker som inte är trådsanningar utan bekräftade fakta är att båda flickorna hade ME, att det bedömdes som ofattbart, att båda föräldrarna inte såg ett liv i egentlig mening för någon i familjen, att föräldrarna beslutade sig för att döda döttrarna i sex månader och att de verkställde sitt beslut gemensamt och i samförstånd.
Det mesta som ligger utanför dessa utanför tråden verifierade sanningar, är att betrakta som trådsanningar, spekulationer och rena fantasier.
Fetat. Så verifierade sanningar är rena fantasier? 😄
Det mesta som ligger utanför dessa utanför tråden verifierade sanningar, är att betrakta som trådsanningar, spekulationer och rena fantasier.
Citat:
Ursprungligen postat av Adjin
Fetat. Så verifierade sanningar är rena fantasier? 😄
Nej, det som ligger utanför de sanningar som är verifierade utanför tråden är inte det. Däremot finns det inga sanningar som är verifierade innanför tråden utan allt ligger utanför det som är verifierat och är således rena fantasier.
Ja, mansporträtten som tecknas i tråden påminner mest om den onda motparten till actionhjälten i filmens värld. Det är inte en slump att Oskar liknats vid en förtappad Tom Cruise...
Citat:
Ursprungligen postat av develi
Här är de tre enkla stegen rent allmänt. Det går att starta med vad som helst gällande punkt 1, sensmoralen är en förutfattad mening (antagande), generalisering eller stereotyp.
1. Välkänd stereotyp - kvinnan som det stackars offret eller mannen som förtryckaren.
2. Konfirmationsbias - försöker bekräfta redan befintlig förutfattad åsikt (falskt positivt resultat)
3. Konspiration eller falsk slutledning.
Konfirmationsbias är forskningens, förundersökningens samt rättsprocssens insanity.
Det är helt i strid med RB, 23 kap. 4 § (objektivitetsprincipen) likaväl som god forskningsetik.
På identiskt samma sätt sätt sprids lögner och förtal som slutligen gör att en part pekas ut på falsk grund - likt en felaktig dom.
Det mest intressanta är att felaktiga domar åberopas. Här gör man nämligen en Van der Kwast.
Ett erkännande om sitt eget tillkortakommande sitter hårt inne.
.. man hoppades på att saker skulle slå in men blev besvikna eller som Strindberg skrev:
"Det är synd om människorna."
Människan är ett vanskligt kärl som tingen processas genom - kunskapsnivå, sina egna trauman och minnen samt emotioner. Det blir till att sitta barnvakt åt sig själv så det inte drar iväg (självkännedom).
Gruppdynamik stärker konfirmationsbias.
En envis linje vidfasthålls och all ny input utestängs.
➽ För att vika in på landsvägen mot Bjärred så är det mycket troligt att detta felsystem har använts inne i föräldrarnas hermetiskt förslutna kluster:
En part har väckt frågan - troligen ingår synen döden som en slags lisa för själen.
Det kan även röra sig om en slags föreställning av att vara evigt förenade och "jag kan inte leva utan": ❒ Meningen i brevet är ett "oss" och inte separata individer. Det inleds med ett "vi":
"Vi har gemensamt och i samförstånd"
"ingen av oss kommer någonsin leva ett liv i någon egentlig mening"
Citat:
Det finns en slags osjälvständighet i det hela (vi, oss), separationsångest blandat med orealistiska farhågor och en sorts samsjuklighet i klustret de bildat via sina personlighetstyper.
❒ Det anas även en melankoli, en tomhet eller ett slags dystymiskt oengagemang:
"Till den det berör"
Den andra har bekräftat vanföreställningen (konfirmationsbias) - troligen en onödigt empatisk och omhändertagande part - vilket ledde till en gemensamt felaktig slutsats i den dynamiskt farliga gruppen (groupthinking). All ny input utestängs.
Källa:
Develi's Theory of Parlous
Jag tror att vi:et i detta fall också starkast fungerar som en bekräftande part som delar ansvaret för morden. Samma process som möjliggör att många i tråden är beredda att kränka och trakassera sörjande offer. Genom att välsigna förträffligheten i varandras övergrepp så kallar inte samvetet på uppmärksamhet. När andra pockar på moral och etik, anklagas däremot dessa för psykologisk krigsföring.
Citat:
Ursprungligen postat av develi
Sen kan det finnas ren medveten illvilja som motiv - men då rör det sig snarare om en personlighetsstörning där vederbörande ser till att att andra sveps med utan att ens vara varse om det.
Ja och där tror jag att paret skiljer sig från i alla fall 1-2 personlighetsstörda personer i här i tråden. Personlighetsstörning tar ofta längre tid att dechiffrera eftersom den är lurig till sin natur — man är ju tämligen inkonsekvent i sin psykopatologi — men i detta fall har jag haft tid på mig vilket gör att jag känner mig ganska säker.
__________________
Senast redigerad av Frank-Jesus 2019-04-13 kl. 12:32.
Jag gissar att du är lärarutbildad målare. Är jag på rätt spår?
Jag heter egentligen Tabitha. Det är efter mig Mia Skräringer har skapat sin karaktär. Just nu håller jag på att täcka hela kroppen med en taggtrådstattoo och det blir bra för det täcker allt det gula efter alla blend jag röker under fläkten för att lugna nerverna . Du vet fem kiddos som springer runt och gapar och river
ner detta som en gång var ett hem.
Ja det ljugs här i tråden. Vi är ju anonyma och kan påstå vad som helst. Jag kan t.ex. säga att jag är psykoterapeut eller rentav psykopat.
Det är iallafall en väldigt elak och håtd ton här. Men vad vet jag. Kanske det är så här på fb.
Men varför måste yttrandefrihet vara detsamma som elakhet. Är det all ilska och frustration som inte får utlopp irl som kommer ut här istället i skydd av anonymitet?
Det är nästan omöjligt att skriva vad man tror här. Mönstret upprepas hela tiden. En eller ett par personer skriver sina teorier och tankar runt det och PANG så kommer hela staben. Ja ni är inte så många egentligen men ni tar väldigt stor plats. Ni måste bara tala om hur korkade vi är och upprepa mantrat:
Sammantagna bild
I samförstånd
Planerat
o.s.v.
Jag tror att Oskar styrde familjen. Han dominerade. Hanna gled med tiden in i en depression. Alla olika slags kvinnor kan hamna i ett destruktivt förhållande. Även starka och smarta kvinnor. Vi människor är komplicerade och vi kan hamna i ett känslomässigt beroende som är skadligt för oss. Det är lätt att stå utanför och säga:gå då. Man kanske har blivit oförmögen till det. Man kanske har brutits ner.
Jag tror att Hanna många ggr uttryckte livsleda.
Hur sjuka barnen var vet jag inte. Men jag utesluter inte att deras sjukdomar var psykosomatiska. Jag tänker ibland att Agnes inte fann sig tillrätta i skolmiljön. Det kan ha många orsaker. Vad var det för incident i skolan i Göteborg? Vad menade rektorn när hon sa att sjukdomen var ofattbar? Var det själva diagnosen ME som hon inte hade hört talas om tidigare eller var det för henne ofattbart vad flickorna led av då dom inte verkade så sjuka? Varför upprepade elli detta hela tiden att dom inte verkade sjuka?
Ja nog är det ofattbart allting. Vad var det kollegerna lade märke till med Oskars underliga beteende? Det som harperlee berättade om.
Oskar pratar och beklagar sig på jobbet och Oskar har en chef som gärna talar om honom.
Vad Hanna sa på sitt jobb vet vi inte för hennes chef vill inget säga. Betyder det då att Hannas chef tycker att Oskars chef varit för frispråkig?
Eller betyder det att Hanna var så nedbruten så att det även märktes på jobbet?
Vad ville Oskar med sitt prat på jobbet? Få sympati? Samtidigt då som han sitter där och beklagar sig så finns det en fastslagen plan?
Nej det går bara inte.
Frågan är vad det står i dom där mejlen och smsen och hur man tolkar det. Nej det här är så ofärdigt. Alla frågor finns kvar.
Nu har du till och med gjort ett antagande om vad Hannas chef kan tycka om Oskars chef.
Gratulerar!
Hans chockade chef beskriver en medarbetare dvs hur Oskar upplevdes som person under många år.
Innan allt gick fullständigt åt helvete via en gemensam kris med sin fru.
Han lär ha spelat sitt rollspel väldigt väl eftersom han jobbat där sen 2002.
Är det ens troligt?
Nej.
Vore det en personlighetsstörning hade detta lyst igenom och det hade garanterat skapats drama och motsättningar på arbetsplatsen betydligt tidigare. Dessa håller nämligen ihop en kortare tid och tillvaron brukar kantas av problem som en röd tråd. Ofta byter de jobb också när de hettar till, flackar vidare. Så jävla skickliga är de inte vid en granskning i sin helhet. Kriterierna lyser igenom.
Kan Oskar klandras hur andra beskriver honom?
Nej.
Sen beskriver chefen att Oskar har varit öppen om en besvärlig hemsituation med sjuka barn som han oroas över.
Det är ett förtroligt samtal med chefen som han valt att återge och inte nåt allmänt pladder på en arbetsplats.
Han kan mycket väl vilja ha sympati; förståelse för att det är tungt. Ditt ordval är " han sitter där och beklagar sig."
Jag skulle kalla det ett medarbetaresamtal snarare:
"Vi diskuterade hans undervisning, utveckling av kurser"
"De två männen jobbade tillsammans länge, och chefen var väl insatt i kollegans svårigheter.
– Vi pratade om döttrarnas sjukdom och hur vi kunde anpassa arbetet för att det skulle bli så bra som möjligt för familjen."
"Kanske var han lite mer plågad och ledsen över flickornas situation än vanligt."
"Han återkom till hur jobbigt det var flera gånger."
Frågan är om vederbörande verkligen har bestämt sig "tidig höst" - med tanke på att han inte ter sig beslutsam. Med tanke på att han uppvisar tecken på krisreaktion snarare än ett lugn och likaså diskuterar i termer som framförhållning.
Smärta och Sorgsen blick när hemsituation kommer på tal som andra kollegor nämner.
Jag tror inte det. För vore de så väldigt överens sen lång tid tillbaka så vore det mer troligt att barnen vore döda för länge sen, att de även ordnat med både testamente och andra dokument långt tidigare.
Kanske även lugnande och sömnmedel hade räckt till barnen?
Jag ser det som mer tragiskt att han inte öppnade upp och bad om hjälp - för då hade flickorna kanske levt i dag.
Det slutliga beslutet verkar snarare komma nånstans vid jul-nyår.
Vad gjorde Hanna? Försluten som en mussla, nämner inte ens de sjuka barnen. Uppenbart betydligt mer introvert och sluten. Ett väldigt farligt beteende vid depression och självmordstankar; drar sig tillbaka. Pratar inte alls om emotioner eller det som borde beröra djupt då det rör sig om många år:
sjuka barn.
Förtryckt? Isolerad? Medverkar i samtal med skolan. Går till jobbet som vanligt ända fram till julledigheten. Beskrivs väldigt engagerad och aktiv via arbetsplatsen.
Går med till Hanssons och skriver testamente som utesluter barnen bara nån dag innan. Hon skriver under avskedsbrev där hennes önskan att dö framkommer. Autentisk underskrift, texten har inte tillkommit retroaktivt. Det finns digital media som bekräftar att ingen inte var medveten om det som skedde med barnen.
Intar stor mängd läkemedel och vill dö - dock kan hon agera.
Likt Oskar.
Förundersökningen har via bevisning erhållit ett resultat som gäller bådas skuld och anhöriga har tagit del av undersökningen fortlöpande samt haft en dialog gällande pressträffen.
Det finns ingen anledning att sitta och älta Hannas oskuld och det är definitivt inte till barnens fördel.
Det är påhittat bs om isolering och förtryck - skapat i tråden - som inte överensstämmer med vad media förmedlar och vad som framkommit via förhör av de som kände familjen vilket Fu baseras på.
Ingen ifrågasätter mer än en handfull konspiratörer på fb. (och några tvekare) varav förstnämnda försöker låtsas besitta kontakter till höger och vänster vilket ska styrka deras påståenden. Om det så är läkare i Lund (missan) journalister (du) eller kriminologutbildade poliser (solglittret).
Absolut ingen har lyckats leverera mer än en massa påståenden i långt över ett års tid. Ni kommer absolut inte framåt - det är med andra ord inte kreativt beträffande att försöka fria Hanna.
Ta till dig de här orden och begrip att det enda du et al sysslar med är ältande och att strö salt i sår:
"– Det finns en dubbelhet i detta. Vi sörjer en vän och kollega, men samtidigt har han och frun gjort sig skyldiga till ett fruktansvärt brott. Det har vi pratat mycket om, och det är väldigt svårt att hantera."
__________________
Senast redigerad av develi 2019-04-13 kl. 12:48.
Varför fortsätter du med dina romaner? Varför inte formulera dig lite kortare. Prova säg "Oskar var en riktigt reko kille". Det är nämligen det du säger.
Ja, tydligen var han det. Likt Hanna;
Innan krisen drev dem i fördärvet och de blev skitföräldrar båda två via att mörda sina fina döttrar.
Tillräckligt kort?
Ska man diskutera likt dig då vore dina eviga oneliners nåt värdefullt. Så är inte fallet.
Edit.
Rumbledolls inlägg var i samma storlek.
Det hade du dock inga problem med.
Hycklare.
__________________
Senast redigerad av develi 2019-04-13 kl. 12:59.
