Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Hans Hederberg är så långt ifrån en palmehatare det går att komma. Bara att läsa hans välskrivna bol ”Offret och gärningsmannen”. Han är förhållandevis hederlig i sitt författarskap när det kommer till faktagranskning . Därför är hans påstående om Olof Palmes förhållande till journalisten Marianne Höök styrkt i mina ögon, även om HH får hänvisa till källor inom sosseteten som vill vara anonyma . Hans påstående bekräftas också av MHs väninna Anette Kullenberg som skrivit om förhållandet som bidrog till att göra MH så deprimerad att hon ändade sitt liv i förtid 1970.

Hederberg betonar att när OP startar förhållandet med MH så är han mitt uppe i att bli ny partiledare . Författaren menar att det talar emot påståendet att OP skulle vara en politisk broiler som gör allt för makten. Hade förhållandet blivit offentligt sommaren 1969 hade OPs möjlighet till statsministerposten och partiledardito minskat drastiskt.

Fotografen Ewa Rudling är en annan älskarinna som berättat om sina möten med OP. En stor del av svenska chefredaktörer sprang på OP med Shirley Mcclaine i Köpenhamn 1977. Expressens legendariske chefredaktör Bo Strömstedt behandlar detta i sina memoarer. Inget av dessa påstående kan hänföras till något palmehat , snarare visar det på en mänsklighet hos OP. Den i mina ögon enda MOP-relaterade frågan är hur hans snedsteg uppfattades av Lisbeth Palme och sönerna.

Annorlunda är det med Påståendena om Emma Rotschild. Även efter MOP har hon hållit en kontinuerlig kontakt med LP och sönerna. Jag har svårt att tänka att så skulle varit fallet om ER haft ett förhållande med OP. LP är inte direkt urtypen för en svänger om man säger så. Lars Krantz beskriver ER som ”den unga vackra miljadärsdottern”. Nu är smaken som baken men jag håller inte med om ER som en femme fatal.

Däremot mot är ERs politiska kontaktnät intressant , inte minst när det gäller föräldrar. Fadern Victor Rotschild var på MI5 under andra världskriget och lånade då ut sin lägenhet till landsförrädartrion Kim Philby, Anthony Blunt och Guy Burgess. Följdaktligen blev han misstänkt som ”femte mannen” i KGBs Cambridegring. Modern Tess Mayor-Rotschild var en av Blunts närmaste vänner åren före andra världskriget.

Andra rykten om OPs kvinnoaffärer kan kallas rent skitsnack som tangerar hatpropaganda . Sådan är till exempel den s.k. ”oslohistorien” som jag hört återberättas i åtskilliga versioner av inte helt palmevänliga personer. Då jag betecknar den som en ”Råttan-i-pizzan” kopia lämnar jag detaljerna därhän. Har aldrig kommit fram en tillstymmelse till bekräftelse på detta påstående.

Galleriets ägare var skriven på Grev Turegatan. Sadik Kauklija hade sitt kontor på Grev Turegatan 10.

Det låg på Västerlånggatan 28. I Holmérs bok - i avsnittet som behandlar Victor Gunnarsson heter det galleri Atrium och ägaren heter Jerz* Prosz*nski.
Holmér skriver att denne JP känner ägaren till Mon Cheri - där Victor Gunnarsson skröt under mordkvällen.

Kauklijas vän albanen, Berisa Kujtim ska ha betett sig på Oxen så att Molander ville ha dit Christer Pettersson som någon sorts vakt i december 1985.
Vilket gav Pettersson anledning till att dyka upp på Oxen då och då, sitta för sig själv i en halvtimme och sedan gå därifrån. Han var där den 28:e men aldrig efter mordet.

Källor IESHO plus någon enstaka annan.
IESHO: En mästare på att hitta pusselbitar!
Tack!

Poängen är, varför ens intressera sig för Palmes eventuella snedsprång? Utom i en skvallertråd då förstås!

Var Kauklija ägare till Atrium? Eller bodde de bara på samma gata?

1. Nej det tror jag inte.
2. Kauklija hade sitt kontor på samma gata som ägaren till Atrium enligt dina egna uppgifter.

Det intressanta är kanske att ta reda på exakt vilket nummer Jerzy(ägaren) bodde på. Kauklija hade kontoret på Grev Turegatan nummer 10...

(69 år) Stockholm | Ratsit
https://www.ratsit.se › ... › Grev Turegatan › Grev Turegatan 10
Född 10 december, 1949 - Jerz* Prosz*nski. är ogift och skriven i lägenhet på Grev Turegatan 10

Varför drog Säkerhetspolisen igång rättsliga åtgärder mot Kauklija?

Jag tror att Kommunisten Jörn Svensson har fel när han kallar de för omotiverade.

Några förslag?

Frånsett Hedbergs tokerier, så undrar man ju vem kvinnan med kappan egentligen var.
Det är uppenbart att det inte är LP som är på bilden, men är inte den mest vedertagna bedömningen att det är IK?

Hur kunde hon vara där så fort, när Mårten begav sig till bostaden i gamla stan efter att LP ringt och berättat vad som hänt (tydligen utan att berätta var de befann sig)?
Mårten och IK var ju tillsammans i hennes bostad och kokade te
Om bilden är tagen 23.40 och föreställer IK så finns det ett glapp i den historien.
Det kan inte vara hon heller.
Bilden måste då vara tagen någon gång efter midnatt.

Ulf K. som har tagit bilden har tagit foto på brottsplatsen vid samma tidpunkt. Det blir då klart att fotot är taget senare, och det är IK. Att sälja ett LP foto gav säkert klirr i kassan, eller om man är snäll så kan man tro att han tagit fel.

Så är det nog. Ett klassiskt exempel på hur myter bildas och till slut får eget liv.

En gång för alla!!!

Det är Anèrs lögner.

Det är IK, och Mårten plus en okänd man.

Fotot är taget efter midnatt av Ulf Karlsson, som i en artikel i tidningen NU, april 88, säger att han var vid mordplatsen 23.40 och fotade en person som visade sig vara Delsborn.

Exakt var Söderström stod och talade med en man. Beskrivning av anropet, inte ordagrant, men det återges på sådant sätt att det förstås att det är UHs.

Vad de gjorde efter, deras första uppgift mm mm

Okej. Jag skrev ju att Petterssons soppa är tunn och osmaklig och då frågade du vad jag tycker är det osmakligaste i soppan.

Oskuldspresumtion är ju en grundläggande rättsprincip. Den finns också uttalad i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och i Europakonventionen. Det handlar som bekant om att den som är misstänkt för ett brott ska betraktas som oskyldig tills motsatsen har bevisats.
Frågan om en persons eventuella skuld ska avgöras i rätten och ingen annanstans och i den processen finns höga krav på bevisning. Utifrån den principen kan man även döma för förtal av avliden.

Att i massmedia utpeka en person levande eller död som skyldig är i sig en samtida form av lynchning och en sån ordning är det knappast någon som försvarar, men Pettersson och Göransson anser att det i detta fall är berättigat för dom anser sig nämligen ha bevis.
Göransson hävdar att man man är journalistiskt säkra vad nu i hela världen det betyder. Vad jag vet har han inte förklarat det, men bevis är alltså i den specifikt publicistiska kontexten nåt annat än vad det i juridísk mening innebär och det är ju vad vi relaterar till när vi använder ordet bevis.

Pettersson och Göransson har inte tillstymmelse till bevis. Det finns inga vittnesmål, ingen teknisk bevisning och inget vapen som kan knytas till SE, åtminstone inte som Pettersson och Göransson har vetskap om. Kritik mot detta faktum har i massmedia varit begränsad men bl a Leif Silbersky har ifrågasatt det.
Pettersson hävdar att all tillgängliga fakta bevisar att SE är skyldig och dom huvudsakliga argumenten är att SE stämmer på det generella signalement, ljuger om sina förehavanden på brottsplatsen, är palmefientlig, rör sig i kretsar med likasinnade, har skyttevana samt tillgång till vapen. I den värld där de flesta av oss befinner oss utgör inte det bevis och när Pettersson och Göransson blir pressade i den frågan så blir det riktigt absurt. Dom måste ju medge att det inte finns nån teknisk bevisning men det anser dom inte vara relevant för om polisen hade gjort sitt jobb och inte avfört SE så hade det funnits teknisk bevisning.

Pettersson har framställt det som att han gjort en grundligt arbete under 12 års tid och Göransson har sagt att en viktig orsak till att han tog beslutet om samarbetet dem emellan var att Petersson var så noggrann med detaljer. Där har jag en avvikande uppfattning. Det har upprepat visat sig att han inte är insatt i det mest elementära t ex förhållanden på och kring brottsplatsen och uppgifter i vittnesmålen. Det gäller t ex påståendet att bara gärningsmannen kunde ha sett Jeppsson och den omtalade promenaden Grand via Skandiahuset till brottsplatsen. Det har också visat att han inte ens har full koll på SE:s vittnesmål, något som han nästan borde kunna rabbla i sömnen efter 12 år.