Tema : Palme och SÄPO enligt Olof Frånstedts version.
Om det Olof Frånstedt säger stämmer, måste ju man inom SÄPO varit mycket skeptiska till Palmes göranden och låtanden.
"
Varför misstrodde Palme säkerhetspolisen?
– Det bottnade bland annat i att Palme lyssnade på skvaller som gick ut på att jag var Amerikafrälst och höger*man. Jag var en politisk motståndare eftersom jag inte var en medspelare. Den som inte var med Palme var mot Palme. Det var en massa beskyllningar mot mig: att jag skulle ha stoppat vapenleveranser till motståndsrörelsen mot Grekjuntan och att jag samarbetade med både den juntan och med Chilejuntan och andra dumheter. Personer inom Säpo som jag stoppat i karriären, därför att de uppfört sig olämpligt, sprang till Palme och han hade det dåliga omdömet att lyssna på dem.
– Jag respekterade Palme som regeringschef och han fick alla informationer han borde ha. Under gruvarbetarstrejken i Malmfälten 1969, till exempel, skrev jag själv ut uppgifter han ville ha om kommunister som var inblandade. Strejken i sig hade ingenting med vårt arbete att göra, det var en arbetskonflikt, men den kunde utnyttjas, också av främmande makt. Palme var väldigt intresserad.
– Han fick också, under utredningen om IB, en lista på personer i hans närhet som hade kontakt med Bratt, Guillou och andra journalister. Det var en förteckning bara, inga värderingar. Han begärde den av oss. Han var väldigt upphetsad efteråt.
IB måste ha varit en källa till konflikt?
– Javisst. Problemet med IB var ju att organisationen var hemlig för svenska folket och att den sysslade med sådant som inte var förenligt med svensk lag. Allt det där tillstötte sedan Palmes gode vän Birger Elmér tillträtt och de hade blivit av med Thede Palm som inte gick i partiets ledband. IB krävde att vi skulle överföra säkerhetsuppgifter till dem, alltså ett parti*kontrollerat organ, och det vägrade vi naturligtvis. Och när de höll på med något på hemmaplan, fotograferade demonstrationer till exempel, och avslöjades, fick vi klä skott. De gjorde strandhugg längs Finska viken, greps av finsk polis och vi fick sopa upp efter dem. Det var ständiga konflikter med IB.
Misstrodde Säpo regeringen?
–
Nej. Jag misstrodde Palme eftersom han lyssnade på detta skvaller. Jag misstrodde honom för att han försökte få oss att avbryta samarbetet med CIA och in*leda ett samarbete med KGB. Den statschef som säger så är i ryssarnas garn eller rör sig åtminstone inom deras intressesfär. Det tydde på att han hade för avsikt att ändra det svenska försvarsbeslutet som slog fast att hotet mot Sverige kom från öst – vilket styrde vårt arbete. Sverige tillhörde västsidan, även om vi inte var med i Nato. En statsminister ska inte driva sin egen utrikespolitik, men det gjorde Olof Palme.
Sa han det där direkt till er?
–
Nej, det förmedlades genom Birger Elmér som erbjöd sig att introducera mig till KGB:s chef i Stockholm. Hans Holmér, som då var chef för Säpo, också han god vän med Elmér, kom ungefär samtidigt med en liknande propå: han tyckte att jag skulle kontakta KGB. Det var alltså jag som personligen höll i alla utlandskontakter. Och så fick Carl Persson ett liknande budskap från Palme: Samarbetet med CIA skulle upphöra och ett samarbete skulle inledas med KGB.
"– Däremot hade jag blivit ombedd att göra en förteckning av CIA:s alla agenter i Sverige. Det var på ett möte mellan Olof Palme, Carl Persson och mig. Efteråt var Calle ytterst bekymrad. »Lugn«, sa jag, »det här ska jag fixa.« Jag gjorde en förteckning över alla utländska agenter i Sverige, alltså inte bara CIA utan Mossad, MI6, tyska författningsskyddet, KGB och alla andra, men jag angav bara antalet agenter från varje land. Inga namn. Jag skrev att medan västagenterna enbart arbetade mot tredje land i Sverige arbetade östländernas agenter i huvudsak mot svenska intressen.
– Jag tog också upp ett specialfall, en professor H, amerikan, som regelmässigt besökte Sverige och som sedan sin studietid var värvad av CIA, och sedan hade värvats av KGB. Ingen kunde missförstå min poäng. Jag lämnade över listan till Olof Palme, han läste igenom den medan jag satt kvar och jag såg hur hans käkar började arbeta. Till slut kastade han listan i bordet och förklarade att mötet var avslutat. Jag visste att han kände denne professor H, umgicks med honom."
https://www.fokus.se/2011/09/spionjagaren-som-kom-hem-till-kylan/