Citat:
Ursprungligen postat av
Carinah78
Frågan är vilka försiktighetsmått produktionsenheten vidtog? Fanns det folk i kulisserna med snäckor i öronen som stod beredda att hoppa in om ÖR skulle få en flipp?
Eller är produktionsbolaget så duktigt överblickande så att de redan innan start, diskret viskat till de andra fyra att inte under några omständigheter utsätta ÖR för några frågor han kunde få för sig vara kränkande? Uppmana de fyra till att bara hylla, hylla! Bara förstå honom och stryk honom medhårs!
Ju mer jag tänker på det i såna banor, desto mer tror jag på nåt sånt.
Typ: "Vad ni än gör, så kränk honom inte!"
Tror knappast produktionen behövde tala om för de medverkande att inte väcka den björn som sover. Däremot är det väl inte omöjligt att deltagarna utövade ett visst mått av självcensur. Att undvika dålig stämning kan vara en tillräcklig anledning att inte ta upp det.
Å andra sidan är det väl rätt vanligt att man inte tar upp en samtalspartners brottslighet (om man inte är väldigt bra vänner) helt apropå. Har du aldrig (i privat eller professionellt sammanhang) pratat med någon som inte känt särskilt bra, men som du vet något hemskt om? Det är ju inte så att man frågar om samtalspartnerns relationsvåld med samma självklarhet som man kanske kan ställa en fråga om karriären.
Citat:
Ursprungligen postat av
Schlesien
Produktionen och deltagarna (utom möjligen Özz, han är rätt disträ) hade definitivt en översiktlig bild av Rambergs hotfulla och våldsamma track record, men kanske inte särskilt djup inblick. Rambergavsnittet av Stjärnorna på slottet är mycket sevärt. Deltagarna har fått uppgifter att försiktigt trycka även på de delar Örjan inte vill tala om. Özz och Helena gör det jobbet, inte Harriet och Rikard, som det är klippt.
Örjan Ramberg håller genomgående en teatralisk pose under inspelningen, som en Dame Edna i Georg Rydebergmask. Han är (alltid) på jobbet. Varje gång berättelsen går utanför maskens begränsning blir han, inte allvarlig, nej han brister. Han överväldigas av gråt när masken inte håller.
Jag tror absolut att både SVT och teaterkollegorna kände till Örjans "kvinnohistorier". Jag menar, jag har känt till dem i flera år, men jag har inte varit särskilt intresserad av Örjan eller Josefin Nilsson, läst intervjuer med dem eller ens aktivt läst Flashbacktrådar om dem förrän för några dagar sedan.
Jämförelsen med Dame Edna är kul. Jag tycker också Örjan ger ett lite "fjolligt" intryck i intervjuer. Alltså inte att han skulle vara bög eller så, snarare lite metrosexuell. Stämmer för övrigt in på rätt många skådisar, även sådana som är buffliga machomän som Örjan.
Det där med att gråta i tid och otid är ju också vanligt i den branschen (det ser man inte minst om man tittar på det diskuterade programmet). Nära till känslorna eller ett väl inövat knep för att väcka sympati och återta kontrollen över rummet när frågorna blir för obekväma?
Citat:
Ursprungligen postat av
superknodden
Min erfarenhet av människor med någon form av personlighets störning, för det är väl det som är hans bekymmer i livet? Under rättegångar är man oftast välkammad och lägger ut all den manipulerade kraft man har. Ex Jag har visst slagit henne men det var ju bara i självförsvar? Under rättegångar så spelar personen bara ut den supervänliga och goda delen av personligheten och gärna med kryddor av vilket elände man drabbats av under sin levnad och vilken konstnär man alltid varit. Den explosiva delen som också finns i personligheten den som offren är bekant med aktar man sig noga för att visa då blir man ju säkert mycket hårdare dömd?
Som jag ser det så är det ju helt klart att om han inte var den manipulatör som jag är övertygad om att han är utifrån sin personlighets störning så borde han ha blivit rannsakad vid betydligt fler tillfällen än med Jossan? Då allt jag läst om Ramberg är att han slagit folk på truten hela livet. Det är ju också konstigt att det först nu familjen kommit så långt i sin bearbetning att man orkar ta bladet i från munnen. Ni som tycker att det är preskriberat för länge sedan så har ni säkert rätt i sak vad det gäller henne. Men jag är fullkomligt övertygad om att det här är betalning för allt elände som han har orsakat andra människor som de av olika skäl inte tordats anmäla?
Jag tycker att han verkar nog så manipulativ. Han har ett sätt i intervjuer att inte nödvändigtvis förneka omständigheter men ändå framstå som genuin och resonabel, samtidigt som han lägger över ansvaret på andra och avdramatiserar sitt eget beteende.
Sen har han de vanliga ursäkterna som våldsverkare brukar använda, typ "kort stubin" och "det rann bara över", man "ser rött" osv., osv. Man vill ge intrycket av att man inte kan kontrollera ilskan och att det därför "egentligen" inte är ens eget fel att det gick som det gick, i alla fall inte helt och hållet. Man kanske säger att man gärna vill ha hjälp för att kontrollera sin ilska, och så vidare. I själva verket är det nog ett mer eller mindre medvetet sätt att lätt få sin vilja igenom. De flesta vill ju helst undvika att bli slagna på käften, och gör därför allt för att lugna våldsverkaren.
