Citat:
Ursprungligen postat av
Skogsvatte
Nej. På vilket sätt har jag sammanblandat subjektivt och religiöst? Min definition av ett religiöst ställningstagande innehöll förvisso ordet "subjektiv", men du är välkommen att backa tillbaka och ta en titt på min definition igen. Om du tänker riktigt hårt ska du nog se att det inte finns någon konflikt eller förväxling alls.
Du verkar ju anse att känslomässiga beslut måste anses religiösa på något sätt vilket det självklart inte är.
Citat:
Det förra påståendet får du gärna utveckla. Vad gäller det senare så har jag redan demonstrerat att du ägnat dig åt cirkelresonemang. Om du fortfarande inte förstår är du troligtvis inte intellektuellt utrustad nog att föra denna typ av diskussion.
En absolut objektiv moral är något som motsvarar en naturlag. Jag förespråkar inget sådant.
Citat:
Jag citerar dig:
Så moral finns inte då det inte finns någon absolut förkunnare av sanning eftersom en absolut förkunnare av sanning inte kan härledas empiriskt? Tack för det.
Om du nu öppet erkänner att moral inte existerar under dina egna premisser så kan jag bara anta att du är likgiltig inför mord och pedofili. Förstår du, eller ska jag ta det igen?
Ser du frågetecknet? Jag följde din logik och frågade om det är vad du avsåg och om det därför var den logiska slutsatsen efter din egen logik. Är du med nu då? Enligt dina premisser och det du framställt finns inte moral enligt min text ovan. Det är inte vad jag anser. Jag anser moral vara baserad på subjektiva inneboende värderingar som är både nedärvda och inlärda. Detta har varit väldigt tydligt i min text. Varför skulle jag plötsligt förespråka att ingen moral finns?
Citat:
Ovanstående textstycke är kompakt, anti-intellektuellt träck. Att bemöta varje felslut är nästan överflödigt. Till att börja med så var den underliggande frågeställningen huruvida "biologiska instinkter och evolutionellt [sic!] utvecklade sociala beteenden" utgjorde moral på basis av sig självt.
Det är nog grundläggande för sociala beteenden ja.
Citat:
Om biologiska instinkter "kan" utgöra moral (OBS! inte de facto utgör det) så utgör de uppenbarligen inte moral eftersom en högre nivå av medvetande godtyckligt sållat bland biologiskt rotade beteendemönster och valt ut subjektivt fördelaktiga beteenden och kategoriserat dem som moraliska; det är då inte biologin som sådan som dikterat moralen. Så frågan kan a priori inte handla om huruvida biologi kan utgöra basis för ett sekulärt moralsystem, utan måste per definition handla om huruvida biologi de facto utgör moral eller inte.
Det är ganska enkelt. Bland sociala djur som människan är det lättare att överleva och sprida vidare sina gener om man har beteenden eller egenskaper som är sociala snarare än antisociala. Ta det hur du vill.
Citat:
För det andra så påstår du att objektiv moral ("i den mån den existerar") framkommer genom "överenskommelser mellan individer med subjektiv moral". Hela detta logiska klavertramp ger upphov till en rad följdfrågor. Om de individuella subjektens moral utgör subjektiv moral, på vilken basis kan du hävda att kollektivt delad subjektiv moral plötsligt utgör "objektiv moral"?
Till den mån vi kan vara objektiva när det gäller värdebedömningar. Jag är som sagt inte en förespråkare av objektiv eller extern moral.
Citat:
Och på basis av vilket kollektiv? Ett land? En stat? En regering? En by? En kommun? Världen? Varje gruppering av isolerade subjekt?
Ja.
Citat:
Renderar detta i sådana fall lag och rätt förlegade då juridiska definitioner av rätt och fel inte de facto utgör desamma?
Det utgör inte desamma? Lag och rätt är ju grundat på just rätt och fel, fast från ett så objektivt synsätt som är möjligt för att vara allmängiltigt.
Citat:
Till vilken grad måste det subjektiva moraliska ställningstagandet delas för att det skall kunna anses vara objektivt? 100%?
Så mycket som möjligt.
Citat:
Om vi för sakens skull låtsas att det moraliska ställningstagandet måste delas till 100% av kollektivet, och att kollektivet i total isolering från andra mänskliga subjekt kan diktera objektiv moral, är det objektivt moraliskt att organisera pedofilbyar där pedofiler kollektivt sammanslutit sig för att begå övergrepp på barn, men där de involverade subjekten till 100% delar den subjektiva ståndpunkten att övergrepp på barn är moraliskt försvarbart?
Du menar hur det ansågs vara helt ok att vara pederast i antikens Grekland? Ja, ungefär så. Våra moraluppfattningar förändras över tid. Så mycket är uppenbart.
Citat:
Sant oberoende av subjektiva uppfattningar.
Går det att uppnå för en människa? Speciellt i något som kräver värdering.
Citat:
Missförstod du frågan eller har du lässvårigheter? Frågan var huruvida ett mord i skogen, där ingen någonsin får reda på det, var moraliskt på basis av att subjektet ansåg handlingen moralisk. För enkelhetens skull kan vi låtsas att objektet för handlingen var medvetslöst vid mordtillfället.
Var moraliskt för vem?
Som sagt, förmodligen inte för offret, mig, samhället då vi anser mord vara fel.
Kanske mördaren anser sig vara moraliskt försvarbar och att han hade all anledning att utföra dådet. Det händer hela tiden.
Det är trots allt en bedömningsfråga.
Kollektivt anser vi det vara fel att mörda. Det är så objektivt det blir då, som vi konstaterat, ingen absolut moralisk förkunnare finns då ingen sådan kan härledas empiriskt.
