Är kvinnor bättre än män på något?

Lagen innebär även att man ska be om ursäkt till våldtäktsmannen efteråt och ska låta den cucka en i sovrummet. Alla feminstmän ställer upp.

De är bättre på det mesta som har med tänka att göra då de inte har någon konflikt mellan skrevet och huvudet som vi män har.

Pladdra. Herre my Jesus Lord and Fucking Savior vad vissa kvinnor kan kackla i grupp. Högljutt också. Har erfarenhet av detta från vissa arbetsplatser. Till slut blir man så trött i huvudet av att bli tvungen att lyssna på eländet att det känns som om själen håller på att domna bort. Triviala problem blåses upp och ältas in absurdum tills situationen börjar likna en syjunta på steroider.

GIVETVIS.


Vad vill du diskutera? Att kvinnors våld är ett lika stort problem som mäns är? Jag vet inte om jag kan delta i en så pass oseriös diskussion som är så långt från den verklighet vi lever i.

Skrev jag nånstans att våld BARA är något män håller på med?

Haha, ja jo. Nu tillhör jag inte själv pladderskaran direkt, men vet vad du menar.
Dock har vi kvinnor träffat vår överman gällande detta, en man på min arbetsplats. HERREGUD, aldrig varit med om liknande, nånsin!
Hög jädra basröst som skär igenom allting, babblar i 190, lyssnar inte på någon, det är ingen annan som orkar öppna munnen till slut.

Tips till dig är att bara stänga av helt enkelt. Nicka lite då och då, svär ett par gånger över tiden som spills. Eller, res dig upp, dräm näven i bordet och säg åt samtliga att hålla käft. Har du testat det nångång?

Till mångt och mycket sanning. En mans tankeverksamhet sätts förhållandevis lätt ur spel.

Nu använder du manligt tänkande. Så tänker alla pojkar som får för låga betyg. "Jag skiter väl i det". Men vi är i en tråd som är kvinnlig på det sättet att man ska klaga på allt som är fel och orättvist, man SKA ha offerkofta på sig. Det är en mot-tråd till den oavbrutna mängd artiklar i media om det-är-synd-om-kvinnor. Det är inte synd om kvinnor. Det är inte synd om män. Det här är en tråd för att få ut frustrationen över det meningslösa i att känna sig som offer, att bara babbla om problem istället för att ta tag i dem.

Du är verkligen expert på exempel som inte visar något annat än cherrypicking från den egen lilla vardag. Det har verkligen ingen relevans alls för någonting. Särskilt eftersom det nu är fastställt bortom rimligt tvivel att du aldrig någonsin reflekterar över något i din vardag. Du ser absolut enbart det du vill se.

Jo, den känner jag igen. Manliga motsvarigheten till kackeltant är faktiskt värre. Den bjuder jag på.

..farliga för omgivningen kan de också vara. Män i min miljö kan generellt ställa till med mer skit än kvinnor.

Jag tror du har fel. Om det är något som historien visat oss så är det att män närmar sig kvinnligt tänkande mer och mer, de senaste 1000 åren men i allt mer ökande takt de 50 senaste åren. Vi ger mer till andra (skatter), accepterar mindre brottslighet (polis), delar med oss av makt (jämställdhet), har färre krig osv. Ett manligt samhälle är numera ett mycket mjukt samhälle.

Jag tror faktiskt tvärtom som du. En rent manlig polis och domstol skulle göra det betydligt svårare för brottslingar att hålla på. Nästan alla problem vi ser i dagens Sverige förknippar jag med att "kvinnligt tänkande" har tippat över till det negativa. Den uppåtgående spiralen där det blivit bättre och bättre att leva i västerlandet kan jag själv spekulera i hade sin topp i 1960-talet (jag är sannolikt nostalgisk nu), men med vänster-vågen 1968 så avbröts den 1000-åriga uppåt-spiralen och det kvinnliga jämlikhetstänkandet i sin socialistiska form började förstöra mer för människor. Vi har nått max-kvalitet i våra samhällen men det börjar nu gå neråt. Det är tydligen bäst men en lagom blandning av kvinnligt och manligt tänkande. Inte enbart kvinnligt eller manligt.

Hela flashback är dock fylld med sånt, och jag är så jävla trött på män som härmar hur kvinnor beter sig därute bara för att de kan det härinne.

Skulle jag ha en son skulle jag aldig acceptera sådan skit, att han alltså kommer hem från högstadiet med skitbetyg och klagar på att läraren behandlar honom orättvist. Skulle säga åt honom att göra om detta till sin fördel för att han nu har något att bevisa, att han ska tystlåtet och stoiskt bara klättra över alla utmaningar oavsett ifall han tror att systemet arbetar emot honom eller inte, och aldrig någonsin gnälla över orättvisor som drabbar honom personligen, aldrig komma med ursäkter.

Sedan så betyder inte detta att han bara tyst ska göra som ett system vill att han ska göra genom hela livet likt en jävla arbetshäst, och även skulle jag säga att aldrig svälja allt som lärare säger utan argumentera emot och tänka själv, men att gnälla över betyg, det håller bara inte. Just skolan är ett ställe där man ska undvika utöva sin rebelliska anda; lära acceptera att inget system är en perfekt meritokrati, men jobba hårt ändå; det blir annars för jävla enkelt för ungar att bara släppa allt och säga "jag skiter i det här!".

Skolan är som Aron Flam säger ett ställe där ungjävlar lär sig ha tråkigt och tvingas göra saker man ogillar, det är ovärderlig kunskap att ha i livet. Betygen är däremot helt oviktiga för pojkens framtida liv, men det får vi givetvis inte berätta åt dem.

Du är trött på det, men skrev precis själv en sådant text? Kanske visar att vi behöver dessa ventiler? Det som jag (du?) ventilerar här ventilerar jag aldrig någonsin med någon IRL. FB är ett konstgjort reservat där man diskuterar på ett djupare och mer spekulativt sätt än IRL.

Notera att "jag struntar i det" i fråga om att bli betygs-diskriminerad verkligen inte är samma sak som "jag struntar i det" när det gäller att plugga. I det första fallet är det en killes normala självförtroende och självcentrering som struntar i vad någon annan gör med honom, han är ingen offer-kofta. Det är bra. I det andra fallet är det en rebellisk tonårspojke som protesterar mot skolan, det kan vara dåligt för honom.

Notera att en kvinna ALDRIG "struntar i det". En kvinna kan älta precis allt och vad som helst som hänt henne. Och gör det.