Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Tror du? Tanken har inte slagit mig. Intresset för att exponera kvinnliga förövare finns väl? Tex Johanna Möller. Men du kanske tänker på moderskapets helighet; en mamma som styr upp en familjeutrotning in i minatsta detalj kaske är too much.

Ja, det är vad jag tror, hade det funnits minsta fog för att Sverige fått sin egen Joseph Fritzl som plågade och drev sin familj in i döden så skulle vi haft krigsrubriker i massmedia.

Nu finns det inget sådant monster i garderoben så intresset är obefintligt, vem vill egentligen veta att om lilla mamma börjar bete sig konstigt, spring till skogs barn, nu är det fara å färde.

Det var för många negationer däruppe - fick tänka till lite grand.
Jag är inte speciellt nyfiken av mig (nyfiken i den negativa meningen), men just det brevet hade jag väldigt gärna velat läsa. Eller inte - efteråt hade det kanske gjort jäkligt ont och man önskat att man inte fått läsa det. Fan vet.

Ja, det kan man förstås göra. Jag förespråkar som synes att det måste hållas offentliga dödförklaringar. Man kan t ex se på fallet med Aki Paasila, Johanna Möllers man, för att se behovet av att det finns offentlighet kring märkliga dödsfall. Detta fall är säkerligen bara ett i mängden där potentiell mordoffer inte får rättvisa genom att fallen granskas.

Men väldigt mycket av hemlighetsmakeriet är inte ett resultat av lagstiftning utan beslut tagna på moraliska grunder inom rättsväsendet och som ändrat praxis. Detta är inte en diskussion vi bör föra här, men det som kan konstateras gällande dettta fall är att mycket av besluten kring vad som skall lämnas ut är beroende av godtycke och oredovisade moraliska uppfattningar åklagaren håller sig med. Så är fallet även när rättegångar hålls och förundersökningsprotokoll lämnas ut, men förstås ännu mer här då.

Det är visserligen så här att den absolut troligast sanningen är att det verkligen existerade ett samförstånd mellan makarna. Men det är ändå så att tvivlen på att hustrun måste ha varit så där bestämt enig med sin man, som jag förstått det troligen utförde det fysiska mördandet, även principiellt är berättigade i ljuset av empiri som säger att polisen ibland tyvärr av olika orsaker tar helt fel.

Vad åklagaren gör är ju att peka ut båda föräldrarna för morden, trots att det inte hålls någon rättegång där detta bevisas. Det är rimligt att dem begära att man då redovisar vilka tillgängliga fakta som pekar på detta, oavsett om tvivlen bara framstår som principiella. Faran med att bara nöja sig med en redovisad slutsats utan ordentligt stöd, en som "experter" anser korrekt torde framgå rätt tydligt av Kevin-fallet.

Det skulle alltså innebära att polismyndigheten skall redovisa allt för oss? Det känns inte alls rimligt. Idioter med knappt ens en läsförmåga skall gå in och peta i utredningarna. Och ifrågasätta. Nej, det känns inte rimligt. F ö är det inte åklagaren som pekar ut någon, det finns ingen åklagare i ärendet. Det är polisens slutsats.

Jag tycker kontentan var rätt klar. Mord är ingen privatsak och allmänheten har en rätt att bli ordentligt informerade. Då långtgående slutsatser , bland annat om personers skuld dras, bör skälen till det redovisas öppet. Det hemlighetsmakeri som sker idag är skadligt på många plan. Antagandet att mordoffer generellt vill att det skall råda extrem sekretess runt deras död och att det skall behandlas som en familjetragedi och tystas ned så gott det går som en skandal i högre borgligheten på artonhundratalet är också högst tveksamt.

[quote=kusinvitamin65|67033367]I detta fall, och andra med avlidna gärningsmän, skulle det ju falla - hehe - på sin egen orimlighet. De är ju döda!
Jag vet inte vad du har för grund till din åsikt är det i detta fall är alldeles rätt att sekretessbelägga huvuddelen. Jag håller inte med. Det finns orimligt många frågetecken, som kanske är helt klarlagda om man släpper på sekretessen.

Om sekretess och maskning kan sättas lite på "känn" kanske beroende på dagsform hos beslutsfattare så omöjliggör det att säkerställa att en granskning polisens arbete generellt ska kunna göras om ingen får insyn.[/QUOTE]

Det är just ovanstående land annat som kännetecknar stater med minimal rättssäkerhet: nivån av transparens är godtycklig och kan vara alltifrån noll till halvhög beroende på vem som råkar besluta om saken i fråga.

I princip alla andra västerländska rättsstater hanterar fall som detta med en djuplodade offentlig analys och transparens kring omständigheter och bevis man fått fram. Det kan vara alltifrån en flera timmar lång inquest i domstol där man redogör för rätten hur man kommit fram till vad som har skett och vad man kunnat ringa in som bakgrundsfaktorer.

Ofta har man BÅDE en öppen muntlig detaljerad genomgång ("inquest") i rätten, OCH publicerar en offentlig rapport. Denna kan kallas 'coroners review', 'case inquest', 'serious case report', 'serious case review' bland mycket annat beroende på land. Men nästan alla rättsstater offentliggör i princip allt man har funnit som bevisunderlag, innehållet i alla relevanta förhör etc. Dock brukar man då skapa en pseudonym både för offren, förövaren, anhöriga och de som förhörts. Typ "Interview with Witness 'L.'.", "victims were the two children, in this report referred to as X. and Y., and their parents A. and B."

Jag förstår inte hur man inte kan anse den godtyckliga censur som FUP:en karakteriseras av efter maskning är ett problem. Oavsett vad man tror om kvaliteten på polisens arbete, eller vad man tror i skuldfrågan, så är alltid bristande transparens mycket problematiskt i en rättstat.

Jag vill påpeka att jag tycker att FUP:ar ofta bör maskas MER än vad de gör, till exempel vissa delar av ett offers eller en gärningsmans läkarjournaler som inte är direkt relevanta ser man ofta i FUP:ar - där står ofta såpass integritetskränkande uppgifter att man gott kunde svartmarkera lite lite mer än man gör. Dock är dte så viktigt att hålla maskningen till ett minimum - det kan handla om att maska ett ord eller en mening HÄR OCH DÄR. Särskilt namn som nämns i förhör eller namn på förhörda kan absolut maskas. Men återgivningen av förhöret bör stå kvar i sin helhet. Sålänge man anonymiserar människor som kan drabbas av att namnet ej maskas, så är det ofta tillräckligt. Att maska hela paragrafer i materialet eller rent av utelämna flera sidor helt, det ÄR inte transparens.

Nej, det är inte en diskussion som ska föras här och det var vad jag ställde som fråga till dig ursprungligen då det du drar upp är juridik och befintlig lagstiftning utifrån ditt tyckande rent generellt.
Vad har Möller och väckt åtal pga Pasila med nedlagd u.s att göra? Anledningen där var solklar:
Attt försöka få henne dömd. I Bjärred är gärningspersonerna döda så dina argument för juridisk rättvisa haltar.
Vilken ÅK? Det finns inte ens nån i Bjärred av nyss given anledning och de är formellt misstänkta därav.

Svar JA. Dock skall majoriteten av namn på förhörda, anhöriga och vittnen, samt namn på tredje part som nämns i förhör, maskas rakt av. Men det finns ingen anledning att maska innehållet alls, sålänge man anonymiserat vem som förhörs genom att stryka namnet och andra alltför identifierande detaljer.

Det är alltså 19 sidor som är på G? 19 sidor av flera hundra...då får ni nog roa er med att lusläsa innehållsförteckningen, den brukar ligga på det sidanatalet i en FUP.

Det är den jag är intresserad av, om den nu är med. Den kan ge en fingervisning om material som inte uppgetts via pressträffen, dock utan att bryta sekretess.

Ok. Sen skall polismyndigheten få 200 000 mail/telefonsamtal där kreti och pleti tycker och tänker. Därefter skall man sålla de kloka från foliehattarna. För att sedan göra om utredningen/analyserna så det blir rätt från allmänhetens synpunkt? Är det detta du menar? Eller vad har du för tanke att lägga ett ansvar på en myndighet. Ärligt - jag begriper inte fullt ut vad du menar.

Du tycker man skall maska vissa saker, som namn etc. Absolut rätt tänkt. Men nånstans måste man nog skydda de anhöriga. Om Oskar varit din bror och barnen dina brorsbarn, hade du velat att precis allt skulle granskas av idioter?