Citat:
Ursprungligen postat av
Solglittret
Substanser dvs läkemedel och andra biologiskt verksamma preparat metabolisereras vid nedbrytning. De bryts inte ner av sig själva - halveringstiden är ett mått på när halva mängden är metaboliserad/ nedbruten i metaboliseringsprodukter av kroppen. Substanser och läkemedel har alla olika halveringstider - står för varje registrerat läkemedel beskrivet i svenska FASS.
(Läkemedels halveringstider ska inte förväxlas med radioaktiva substanser i vår värld som bryter ner sig själva...)
Kroppen är maskineriet som bryter ner/metaboliserar läkemedlet/substansen.
Stannar kroppens liv - stannar nedbrytningsprocessen.
Dör kroppen upphör samtidigt all metabolisering. Nedbrytningen av substanserna/läkemedlen fortsätter inte.
Det som finns i blodet och i andra vätskor blir ett ”foto” av kroppens innehåll av substanser i dödsögonblicket.
Innan en kropp börjar lösas upp, förmultna går det att mäta dessa substanser i kroppsvätskor, i bland i vävnaden.
När man utför analyser letar man riktat efter substanser. Vid mord sannolikt för väldigt många olika ämnen. Men problemet är att man måste testa just för det man kan vilja hitta - det går inte att göra allmänna test på om det överhuvudtaget fanns något främmande ämne. Man måste ha en idee om vilket ämne eller vilken grupp av ämnen man tror att det kan finnas.
Visst finns det många ämnen som kan döda - men de allra flesta dödliga gifter är kända. Dessa letar man också efter vid mord.
Jag tror därför att ful-läkemedel ofta innehåller ämnen som man också hittar vid analyser vid mord. Men det är bara min gissning.
Jag tror att man hade upptäkt om A och M hade haft skumma preparat från ful-läkemedelsutskrivande oseriösa doktorer i sig. Tror inte att man hade kunnat missa det.
————————————————-
Tror du Oskar hade Asberger?
Om Asbergers syndrom inte är en åkomma eller sjukdom, vad anser du att det är då? Eller har du tagit till dig begreppet ”neuropsykiatrisk funktionsskillnad”.
Vi byter gärna namn på saker för att bli av med ”dålig klang”. Städare blir lokalvårdare, förorter får nya namn osv. Men inom den mer konservativa medicinen anses alla icke normala tillstånd med icke fullt fungerande kropp eller psyke just vara ett icke normalfungerande tillstånd - med patologisk funktionsförmåga, i dagligt tal en åkomma, ett sjukligt tillstånd i just det organet eller den kroppsdelen.
Det läggs inget värde i detta, inget betyg, ingen tvingande behandling. Men närsynthet är också ett patologiskt icke optimalt fungerande tillstånd liksom hjulbenthet osv. Asbergers syndrom är också ett icke normalfungerande tillstånd med patologisk funktionsförmåga. Precis som många andra syndrom och åkommor.
Modenycker och modeformuleringar tränger inte alltid in i medicinens tjänares vardag eller i journalformuleringarna (vilket många läkare är väldigt tacksamma för).
Med tanke på Os karriär, musikaliskt stora begåvning mm kanske han hade någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Inte osannolikt.
——————-
Även begreppet trauma har en helt annan innebörd för läkare än andra, till och med för olika läkarespecialiteter. Kirurgen ser ett levertrauma när levern gått sönder, neurologen ser skalltraumat, akutmedicinaren ser ett multitrauma, patologen ser ett vävnadstrauma på ett preparat som är en artefakt, plastikkirurgen undviker att traumatisera vävnaden och psykiatriker ber någon berätta om sitt barndomstrauma.
Vi talar samma språk, men menar helt olika saker. Det betyder inte att de andra har fel eller är okunniga. Eller inte är läkare.
Alltså närsynthet är ingen
sjukdom.

Ögat är friskt trots att det inte funkar optimalt. Om synfel var en sjukdom skulle vi erbjuda operation till alla och glasögon skull inte vara ett alternativ. Du kan inte jämföra ett brytningsfel med ögonsjukdomar. Summa: Du är inte läkare, Solglittret, med detta resonemang. Jag beklagar.
Människor med Aspergers är inte heller sjuka.

De är friska, men kan som alla andra drabbas av psykisk sjukdom.
Du kan inte hävda att detta är något terminologiskt problem. Dina liknelser med olika beteckningar på städning är skrattretande. Hur kan man bli så arrogant?
Nu har du ju tagit reda på mycket för trådens räkning vilket kan läggas på ditt pluskonto, men lite på dig, det går inte.
Du hävdar ju även att ME-sjuka inte har några symptom om jag minns rätt. Det retar upp några i tråden och du får stalkers efter dig. Det finns även en grupp som är tveksam till vad symptomen beror på, men du kan ju, allra minst som påstådd läkare, säga till någon att det den
upplever inte finns.
Ett psykosomatiskt uppkommet symptom är lika plågsamt som ett symptom som har en kroppslig orsak. Kropp och själ påverkar varandra. Hur du får ihop att en närsynt är sjuk är lite av en gåta, men det kan ju din önskan om att vara doktor kanske förklara.
Så, kan vi sluta med charaderna nu? Jag tackar för svaret på allt möjligt, du svarade på lite mer än vad du behövt göra.
Jag fattar inte att detta ämne lockar till sig så många som skulle vilja vara något annat. Några vill vara poliser, andra vill vara läkare, en del vill vara anhöriga (?). En del vill vara pianolärare.
Jag tror på en del, men långt ifrån allt. Att lägga detta pussel måste vara oerhört svårt för alla inblandade så det behövs verkligen inte att några försöker sig på att utge sig för att veta något eller vara något de inte är.
Edit: Läkare stavar sannolikt rätt på Aspergers. Det heter inte Asberger.
Jag vet inte om O led av Aspergers, men drag av det kan han ha haft. Hans momssaga var stolpig och han verkar inte ha kunnat förse tjejerna med den frihet de borde haft relaterat deras ålder. Att det låg en nalle och docka (?) slängd på ovanvåningen är ju en klar markör om att något inte stod rätt till. Lego för 11-12-åriga tjejer är kanske också lite märkligt. De behandlades som barn och blev "trötta" vid övergången till tonåren, båda två.
Nåt stämde inte helt klart. Däremot så var han ju fullt kapabel att arbeta, skaffa sig ett hus, skaffa barn, men hur mycket gjorde H av allt? Var det
hon som blev trött och gav upp? Även om det är O som förmedlar sig, kan det vara H som var den stora projektledaren i hemmet. Så ser det ofta ut i familjer, att kvinnan förstår vad som måste göras och mannen skickas ut för ärenden.
Några påstår att huset var julpyntat och allt var normalt, men det håller jag inte med om. Kransen på dörren var opyntad. Den orkade H inte med. Jag tror inte att familjen hade något mer avancerat julpynt än pliktskyldiga adventsstjärnor, föräldrarna ville ju inte att barnen skulle förstå att det var sista julen...

Det skulle vara intressant att få veta om det fanns mat i kylen, kakor i frysen, om barnen fick några julklappar... eller drogs barnen hjälplösa in i föräldrarnas mörker?
Var barnen bara brickor i föräldrarnas eventuellt komplicerade relation? Hade föräldrarna fullt upp med varandra, var det en svår relation mellan dem? Var det därför barnen blev trötta? Ständig oro för föräldrarna? Att föräldrarna var totalt olämpliga för varandra är i alla fall uppenbart. Om en går ner sig, så försöker den andre göra något åt detta. Man hjälper inte varandra att dö.