Citat:
Ursprungligen postat av
Sotern
Jag blev inte klok på Leif GW när han sa att Linköpingfallet blir svårare att lösa med DNA-tekniken än det var i Billdalsfallet.
Vad är skillnaden, de har ju gärningsmannens DNA i båda fallen?
Någon kunnig som kan svara?
Jag är inte jättekunnig, men jag var själv rätt tidigt ute med att lämna mitt DNA på ett (då) utländskt kommersiellt släktforskarregister. Och min man är mikrobiolog.
Förutsatt att polisen endast har sökt i sitt egna brottsregister (DNA-topsade dömda brottslingar i Sverige), ca 100 000 personer (tror jag), så är ca 30-tal träffar en katastrof, egentligen.
Det betyder att dessa ca 30 personers gemensamma anfader ligger rätt långt tillbaka i historisk tid, låt oss säga ca år 1300-1400-tal (jag gissar bara, ger exempel). Finns ingen folkbokföring på denna tid, finns mycket, mycket sparsam folkbokföring från ca sent 1600-tal.....
Detta betyder att polisen behöver DNA-testa alla ÄLDRE, pappor, farfar eller farfars far (om fortfarande i livet).....hos alla ca 30 personer, eller tills man hittar en starkare kandidat bland dem, (troligen behöver ALLA testas, då man ju inte vet på förhand vem som kommer att ge det starkaste utslaget).
Om kopplingen fortfarande är för svag (eller bred) på den person/släkt som har störst släktskap med GM i gruppen av ca 30 personer, måste man gå till regelrätt släktforskning (kyrkböcker, m.m.) Och där kan mycket falla, om man ex stöter på en "fader okänd".......då tar det stopp.
Det går ju även att forska på moderssidan, både DNA-mässigt och pappersmässigt, men ibland kan det vara så illa att även modern är okänd. Och då blir det riktigt besvärligt.....
I detta fall vore det nog mer tursamt att söka en match i en kommersiell släkforskningsbank.
Undrar om polisen sökt i utländska polisiära DNA-register......men det borde dem väl ha gjort.
GM kommer alltså INTE från en "jättekriminell" familj, snarare helt tvärtom.
Hoppas att det hjälpte dig lite
Edit: stavfel