Citat:
Ursprungligen postat av
Solglittret
Väldigt bra skrivet och väldigt tänkvärt.
Bjärredstragedin, kan om den offentliggörs tydligare, eventuellt lära oss alla något och bidra till att skapa bättre förutsättningar att upptäcka och förhindra att familjer hamnar snett.
Oavsett vad som skapade snedsegllandet hos föräldrarna just i Bjärred.
Att sopa under mattan gynnar ingen. Möjligen förlorar vi då istället chansen att lära något av detta, En lärdom som skulle kunna bidra till att det kan komma ut något litet gott ur denna tragedi.
Ja, och jag tror definitivt att det finns något att lära, även om många menar att "denna händelse är så unik så någonting liknande kommer aldrig att hända igen och därför går det inte att dra generell lärdom." Vad som verkligen hände på mordnatten tycks det just nu inte gå att få svar på. Jag återkommer hela tiden i tankarna till frågan:
men vad hände (eller vad hände inte) under höstterminen 2017?
Vad hände under den tidsperiod när föräldrarna böjande planera att utplåna familjen? Hur såg familjens liv ut vid den tidpunkten?
När vi kommit så långt fram som till mordnatten, då är allt redan för sent. Men hade det gått att bromsa tidigare? Och där återkommer jag hela tiden till frågan om vilka insatser som flickorna hade eller inte hade.
De hemunderivsande lärarna uppfattade inga signaler. Träffade flickorna några andra vuxna utom lärare och föräldrar?
Hade flickorna möjlighet att ibland göra någonting som de tyckte var roligt - eller var det bara skolundervisning och vila som gällde?
Föräldrarna hade ju kvar delar av sitt normala liv - de yrkesarbetade. Hade flickorna kvar någonting av sina normala liv?
När föräldrarna kom hem efter jobbet mötte de antagligen två mycket uttråkade, ledsna, deppiga (och trötta!) döttrar. Detta gjorde givetvis även föräldrarna olyckliga. Var det då de upplevde att de inte levde ett liv i egentlig mening?
Vilka vuxna fanns runt de två sjuka flickorna? Fanns det
ingen som såg? Barn med ME borde kanske ha en egen samtalskontakt?