Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Det låter fint. Då bryr vi oss båda två, men på lite olika sätt.

Det jag är angelägen om, med den erfarenhet och bakgrund jag har, är att få veta vad som de facto hände och om något kunde gjorts för att förhindra dådet, dvs. morden på de två barnen. Missades signaler om att föräldern/föräldrarna var på väg att tappa fotfästet? Borde någon ansvarig inom skolan/vården eller annan myndighet ha slagit larm?

Missade signaler var nämligen just vad som hände i Gårdsten. Där hade tre barn och deras mamma kunnat vara i livet idag om socialtjänsten hade följt sina egna rutiner.

Hände något liknande i Bjärred? Lät ansvariga inom skolan och vården bli att följa regler och rutiner? Kunde barnen ha räddats? Det är den fråga som jag och en del andra i tråden skulle vilja ha svar på.

Här nedan ett PM jag fick häromdagen:

"Hanna och Oskar var oerhört taijta, de gjort precis allt tillsammans. Kunde inte vara ifrån varandra, telefonerade och umgicks. De fick först döttrarna och gifte sig några år senare. De var varandras kärlek, bästa vänner, yrkespartners, bollplank och stöd.

Hanna fick för några år sedan bröstcancer, var allvarligt och hon behandlades.
I denna veva började den mycket sportiga, pigga och aktiva Agnes plötsligt bli trött. Hon gick från ”kvicksilver” till ”grönsak” - som OH arbetskamrat uttryckte det.
Föräldrarna förstod ingenting, sökte all upptänklig hjälp. Till slut gav man från sjukvården Agnes diagnosen ME, kanske mest för att man inte hade någon bättre förklaring. Enligt arbetskamraten hade kliniken i Lund aldrig satt denna diagnos på en så ung flicka tidigare.

Föräldrarna letade behandling, finns mycket kvacksalveri i den branschen. Till slut fick de tag i en läkare i Hamburg som de besökte med Agnes flera gånger. Behandlingen hjälpte temporärt men hon blev åter sämre. De var förtvivlande, Agnes minskade i vikt, sov mest och klagade över smärtor när hon var vaken. Två år gick och det blev bara värre, en utförsbacke.
De organiserade hemundervisningen och boendet efter Agnes behov. Agnes hade själv suicidala tankar. De sökte mycket sjukvårdshjälp, men verkar inte blivit tagna på allvar/fått stöd.

Oskar berättade mycket om detta på jobbet.

Livet var tungt, de oroade sig för att Hannas cancer skulle komma tillbaka. Pigga Moa var ljuspunkten i tillvaron. I maj 2017 blev Moa plötsligt trött, fick ont och orkade ingenting. Man tog Moa till doktorn, samma klinik i Lund som Agnes, och läkarna sa att Moa hade fått detsamma som Agnes.

Luften gick ur föräldrarna. De började fundera på varför de existerade.

Både Agnes och Moa blev allt sämre, för Moa gick det väldigt fort. Flickorna bara låg mest hela tiden, hade ont utan att värktabletter hjälpte så mycket. När de inte hade ont sov de.
I Juli - Augusti började OH o HB prata om att avsluta allt.

Oskar författade under hösten brev till var och en av sina nära arbetskamrater. Dessa brev sparades digitalt och togs om hand av polisen. Först nu i sommar har arbetskamraterna fått sina brev levererade. Det är där Oskar beskriver deras tankar om när de började fundera på att avsluta allt och varför.

Både OH och HB har spelat in digital meddelanden där de beskriver hur de tänker till sina anhöriga. De har skrivit många brev som också låg digitalt och inte skickades till anhöriga förrän efteråt.

Enligt arbetskamraten var OHs liv HB och barnen och vise versa. De hade i stort sett inget umgänge utanför familj och jobb. OH spelade fiol men inte med andra. HB löptränade ensam. Även OH tränade mycket, gick på gym, men alltid ensam. De var inte religiösa, inte heller med i någon församling trodde arbetskamraten. De höll sig för sig själva, inga föreningsmedlemskap, inga middagsbjudningar.

Arbetskamraten trodde att ev kom också Hannas cancer tillbaka sista halvåret. Barnen led alltmer och blev allt sämre. Grät och sov om vartannat. De orkade med allt färre timmars undervisning för varje månad.

Över julen var OHs föräldrar liksom systern och hälsade på. De såg hur illa det var. OH och HB träffade även HBs släkt. OH och HB sa ingenting om sina tankar eller planer. Dock syntes det tydligt på OH att han mådde mycket dåligt under hösten, magrade, svarta ringar under ögonen, mer disträ.

När de begravdes i Göteborg var det en gemensam begravning med fyra vita kistor och över hundra begravningsgäster. Hannas pappa höll tal och nämnde i talet att han inom sig förstod Oskar och Hannas beslut.
De kremerades och ströddes tillsammans för vinden på västkusten enligt deras önskan i avskedsbreven. Anhöriga har varit där på Hannas och Moas födelsedagar nu efter sommaren och kastat i blommor och barnens favoritgodis (hallonsnären och lakritsbåtar)."

Jisses, vad deprimerande. Låter som någon slags kollektiv depression.

Tack för att du postade. Mycket närmare sanningen än så kommer vi nog inte.

Tack så hjärtligt för att du delgav PM:et till tråden. En sansad och icke-spekulativ text. Vem vet, det kanske
är sant.

Det som trots allt förvånar mig, om berättelsen stämmer, är att föräldrarna gav upp så snabbt. Det är såklart svårt att värdera lidandet då man själv aldrig varit med om det. För dessa föräldrar kändes det säkert som en evighet, att se sina barn bli sjukare och sjukare.

Har börjat läsa mer och mer om hur kost, alltså den mat vi äter, kan förändra och påverka diffusa och t.o.m. konkreta sjukdomstillstånd. Alltså någon slags anti-inflammatorisk diet som de facto gör människor med s.k. kroniska tillstånd mycket bättre.

Om familjen hade haft ett större umgänge kanske ett sådant tips kunde ha kommit från en vän som hade hört talas om mer alternativa sätt att tackla sjukdom.

Men kanske döttrarnas åkomma var genetisk och då finns det kanske ingenting att göra. Utifrån sett så ser det iallafall ut som att föräldrarna inte orkade ta reda på exakt vad döttrarna led av. OBS, detta inte sagt som ett fördömande. Med "orkade" menar jag att de själva var märkta av cancer och depression.

Oj.

En del av PMarens info stämmer överens med några fakta som jag har och som inte tidigare nämnts i tråden.
Jag finner därför PMet trovärdigt.

Tack PMaren och Reviews för att ni delade med er! För mig är det här fallet i stort klart nu. Har svårt att se att vi kommer så mycket närmare sanningen än så här.

Reviews//
Försökte PMa dig men det går tydligen inte när man är så ny som jag.
Har du nån uppfattning om varför just du fick detta PM?

Jaha, då tycks vi ha fått svaret på dom flesta frågorna vi ställt i den här tråden. Lite konstigt är nog bilinköpen hösten -17 ändå. Varför ?
Nåväl, över hundra begravningsgäster tog sig till valiumkusten för att närvara vid en begravning av två enstöringar och två mördade flickor....

Att ingen på gammelmedia kunnat redogöra för händelseförloppet som PM:et återspeglar är väl ännu en gåta. Det har väl prioriterats annat kan jag förstå.....

Jag har också fått samma pm. Det har stor överensstämmelse med Avd9:s inlägg.

Texten gör liksom föräldrarnas beteende förståeligt, inom ramarna för den dramaturgi som texten har, eftersom det finns en sån mörk och kraftig snabb försämring av måendet för alla i familjen. Man läser och ser hur bit för bit allt försämras och slutet känns nästan logiskt. Hur kunde de orka leva mer så sjuka barn utan hjälp och helt isolerade.

Men sett utifrån finns många delar som man kan vilja ha mer info om. Tex beslutet om att dö och döda, varför var de så isolerade, hur livet var efter det beslutet - hur kunde de inte söka hjälp mm mm. De lade istället mycket energi på brev och film mm mm.

De frågorna vet jag inte om vi kan få svar på? Men nog måste väl sjukvården och skolan granskas ordentligt!

Det där är bara trams. Förekommit i olika former i tråden. Tro inte på det. Tråden vet inte vad som hänt och det där om "kasta favoritgodis i havet" är typiskt för någon som vill verka sanningsenlig men glömmer att sådana detaljer är tecken på lögn.

Jag håller nog med, kasta lakritsbåtar och hallonsnören i havet åt två tonåringar....detta bär inte sannolikhetens prägel.

De var inte två tonåringar.

Ok, vilka är alternativa teorier. Vad vet vi?

Har inte besökt tråden på ett halvår.