Queen - stora och officiella tråden

Sorry Geo, ser nu att mitt inlägg kan tolkas som "typ" provokativt vilket inte alls var meningen.
Jag har ett genuint intresse av att få förklarat för mig vad proggrock är för något då jag aldrig riktigt förstått vad som avses!
Jag älskar "Sabbath Bloody Sabbath" och då säger folk, aha deras proggalbum, och jag fattar ingenting!

Visst, nu var det Queen som avhandlades, men jag tog SBS som exempel.

Peace

avrogado och Dr.Kati.

Evangelister, musikelitister och egoister ger jag inte mycket för. Jag kan tänka mig att jag kan upplevas som en sådan, men då har man missförstått mig. Några här på forumet måste märkt att jag skriver och länkar så mycket att jag nästan diskuterar med mig själv i vissa fall. Länkar om nya låtar, rykten om nya album, topp tio listor, berättar när jag köpt ett album, artiklar med anekdoter osv.

Jag gör inte det för att höja mig själv eller att jag anser att det jag lyssnar på är bättre än något annat. Jag vet bara att dagens djungel av musik (ny och gammal) är gigantisk. Speciellt nyare generationer kanske inte ens vet var dom ska starta. MTV är borta, radio spelar bara samma sak, kompisar länkar bara vad dom gillar.. Men vad är bra?

Queen är ett band jag känt till så länge jag varit medveten, typ. Det var dock speciellt 70-tals skivorna (men även 80-talet till viss del) som var med och expanderade mitt intresse för musik. Från att gillat enstaka låtar eller så insåg jag att det finns fantastiska grejer som ingen i min omgivning har hört. Sedan kommer resan många känner till.. Från att gilla en hitlåt till att upptäckt en hel diskografi. Det är en grym känsla när man hittat "rätt band" som Queen varit för mig. Jag ville ge andra den chansen. Kanske lyckas jag få någon att faktiskt gå in på Spotify och dra igenom A Night At The Opera eller Queen II trots att dom bara hört Bohemian Rhapsody.

Gällade progressiv rock har själva termen expanderat. Pink Floyd, King Crimson, Genesis, Colosseum, Rush och Ian Gillan Band räknas som progressiv rock. Precis som Black Sabbaths Sabbath Bloody Sabbath, Iron Maidens senaste skivor eller Wishbone Ash. Men hur stora är likheterna egentligen? Var går gränsen? När blir mer avancerad rock (än t.ex. Elvis Presley eller AC/DC) progressiv rock? Jag tolkar definitivt "The March of the Black Queen" som progressiv rock!

Det intresanta på fb är att läsa alls privata upplevelser och resor.
En av de intresantare lirarna var den där snubben som hade flera users parallellt och snackade hej vilt om det ena och andra samt att han var född 62
Honom saknar jag...
Den låten skulle även jag kalla progressiv...

Lyssnade igenom hela Queen II på kvällen innan julafton. Satan i helvete vilken skiva. Blåstes bort mig fullständigt. Fanns inte en dålig låt på hela skivan. När det närmaste man kommer en medioker låt är Funny how love is, då vet man att det är en grym skiva man pratar om för även den håller bra klass. Father to Son, White Queen, Ogre Battle, March of the Black Queen, Seven Seas of Rhye. Fullständigt sinnessjukt bra. Det var svårt att avgöra vilka låtar som var bäst eftersom nästan alla var riktigt jävla bra, men den låten jag utan tvekan blev mest överraskad av var Taylors Loser in the End. Trodde aldrig jag skulle fastna för en Queen-låt som inte sjöngs av Mercury, men fan vad den tog mig på sängen. Otroligt bra, och Rogers röst är bara helt underbar där. Som jag ser det är Queen II en perfekt skiva med ett givet 10/10 i betyg. Nästa skiva blir förmodligen A Night at the Opera

När jag upptäckte Queen II tyckte jag The Loser in the End var bandets svaga spår. Med tiden har jag lärt mig uppskatta den desto mer. Inget "finger" mot din smak bara intressant hur människor kan tolka ett album så annorlunda. Ska faktiskt lyssna på den nu bara för det! Är det inte konstigt också hur ett band som Queen, som är så stort, kan ha ett nästan lite gömt album i denna kaliber? Visst finns det folk som hört Queen II, men jämför man mängden som kan We Are The Champions, Another One Bites The Dust och Bohemian Rhapsody utan till med hur många om bara hört Queen II en enda gång är nog statistiken väldigt annorlunda. Gillar du Queen II så mycket skulle jag råda dig att kika på Queen (debuten!) före A Night At the Opera. Tror du kommer förstå varför

Brian May har släppt ny låt. Inte helt oväntat låter den mer Brian May än Queen, men kanske kan uppskattas av folk här ändå: https://www.youtube.com/watch?v=j3Jm5POCAj8

Jag måste säga att jag bara blir mer och mer fascinerad av bandet Queen. Vi pratar liksom om ett av världens största band genom tiderna, ett band med hundratals miljoner skivor sålda och ett arv som få band kan motsvara. De flesta känner till dem och kan både nämna och sjunga ett tiotal låtar och det finns en allmänt tydlig uppfattning om vad Queen är för band. Det är naturligtvis inget fel men det men är det verkligen berättigat? Min uppfattning om Queen är att deras storhet många gånger är väldigt överdriven. Jag känner väldigt ofta att Queen är ett band som höjs till direkt överdrivet höga höjder, och får alldeles för mycket beröm än vad de kanske förtjänar. Det tycks i allmänhet finnas en närmast gudalik dyrkan för Queen hos allmänheten, som om de vore ett band utöver det vanliga, något fullständigt unikt som ingen någonsin kommer att upprepa. Är detta fel? Inte nödvändigtvis. Det jag reagerar på dock är att hela den gudsstatus som finns hos Queen till stor del grundar sig i 80-talet, den tid då Queen gick från att vara ett tungt, progressivt hårdrockband till ett mer radiovänligt och lättillgängligt pop-rockband. Frågar man folk vilka Queen-låtar de gillar mynnar det ofta ut i klassiker som We Are The Champions, I Want It All, Radio GaGa, Another One Bites The Dust och Bohemian Rhapsody. Betydligt mer sällan får du svar som Flick Of The Wrist, March Of The Black Queen, The Prophet’s Song, Father To Son och White Queen. Även om det inte är överraskande på något sätt är det ändå lite bittert att majoriteten av de största och populäraste Queen-låtarna kommer ifrån den period då bandet kreativt sett var som svagast. De bästa och mest avancerade och banbrytande låtarna spelar allmänt sett en relativt tillbakadragen roll hos Queen. De tillhör en period i bandets karriär som ofta glöms bort eller är direkt okänd hos den breda massan, trots att de musikaliskt sett förtjänar så oerhört mycket mer. Många som säger sig vara Queen-fans har förmodligen ingen aning om vad bandet gjorde i sina tidiga år och från början stod för. Deras kärlek bottnar enbart i det radiovänliga materialet, och det försvagar definitivt deras ställning som fans i min bok.

Detta är naturligtvis inte något som är unikt för enbart Queen. Genesis är ett annat lysande exempel på ett band som levererade sin bästa och mest banbrytande musik när de var unga och förhållandevis okända. När man sedan blev riktigt stora gick man samma väg som Queen och gjorde musiken enklare och mer lättillgänglig för den stora massan. Vad som gör Queen speciella i detta sammanhanget är dock just att dom fått en sådan gudalik status hos den stora massan på ett sätt som Genesis inte har. Du kan enkelt hitta folk som ogillar Genesis men det är fan svårt att hitta någon som inte tycker om Queen. Dessutom pratar man aldrig om Queen som ett band som ”sålde ut” eller ”gick mainstream”, trots att det var tydligt att det var det dom gjorde. Även detta tror jag bottnar i den gudalika status som Queen fått på senare år. Det känns i allmänhet som att Queen är ett band som det nästan är tabu att tycka illa om. Du kan inte kritisera Queen och gör du det får du direkt onda blickar på dig. Som sagt är det inget fel med det, men för en som faktiskt lyssnar väldigt mycket på Queen och som faktiskt har koll på vilket band det faktiskt är känns det ändå lite frustrerande att denna gigantiska storhet ska grunda sig i det musikaliskt svaga 80-talet. Jag älskar Queen och lyssnar på dem i princip varje dag men hatar rent ut sagt deras kommersiella 80-talskatalog. Ändå är det denna perioden som någonstans är kulmen på Queens karriär, den period som gett bandet den gudlika status de har idag, och därför tycker jag också att deras storhet blir alldeles för överdriven sett till vad den grundar sig i. Om det är något som Queen ska hyllas för så är det den musiken de gjorde på 70-talet, den perioden när bandet var som kreativast och producerade bland den bästa musiken som någonsin gjorts. Det är tack vare den musiken som Queen borde gudsförklaras, inte för den musik den faktiskt bygger på.

Forsättning följer i nytt inlägg...

Min personliga teori till varför Queen har en sådan gudsstatus som de har idag, och det faktum att du typ inte kan kritisera Queen utan att bli lynchad, tror jag stavas Freddie Mercury. Men även där tycker jag att bilden blir väldigt överdriven och direkt snedvriden. När de flesta tänker på Freddie Mercury tänker de på den mustaschprydda, korthåriga mannen från 80-talet som ständigt interagerar med publiken. Det är den Freddie Mercury som ständigt hyllas och gudsförklaras av den allmänna massan. Även om dessa hyllningar på alla sätt är befogade så verkar väldigt många inte vara medvetna om att det bara utgöra den ena halvan av Freddie Mercury. På den andra sidan hittar vi 70-talets långhåriga, taniga pojke som sitter vid sitt piano och spelar och komponerar musik som saknar motstycke i musikhistorien. Hos den allmänna massan känns det som att fenomenet Freddie Mercury helt och hållet bottnar i artisten och sångaren Freddie Mercury, medan låtskrivaren och musikern Freddie Mercury lätt faller i glömska. Det är synd, för i mitt tycke är det musikern Freddie Mercury från 70-talet som lyser klart starkast och förtjänar att uppmärksammas mest. Det är via 70-talets Queen som Freddie Mercury vuxit ut till en av mina stora idoler, och det är via den perioden som jag har kommit till insikt om vilket musikaliskt geni han faktiskt var. Det är synd att inte fler väljer att skifta fokus till 70-talets Queen och den unge Freddie Mercury, utan enbart väljer att stanna vid 80-talets upplaga. Jag är övertygad om att den allmänna beundran för honom att ökat ännu mer om de kände till den unga Freddie Mercury mer, och den musikaliska genialitet han på den tiden briljerade med. Om inte annat hade hyllningarna han får känts betydligt mer äkta och legitima. Förhoppningsvis har Bohemian Rapsody-filmen bidragit till just detta

Jag tror också att det faktum att han gick bort så pass tidigt starkt har bidragit till hans gudsstatus. För mig som är lite yngre har Freddie Mercury ibland känts som en avlägsen person som fanns för jättelänge sedan. Det tycks i allmänhet finnas en mystik kring Freddie Mercury, som ibland gör att han snarare känns som ett påhittat väsen snarare än en människa som ens föräldrar växte upp med. Detta tror jag bottnar helt i det faktum att han dog så pass tidigt, åtminstone för oss yngre, och det har utan tvekan bidragit till att förstärka bilden av honom som en helig rockgud.

FAN det blev betydligt längre än jag trodde det skulle bli, men har sugit på denna karamellen ett tag och kände att jag behövde släppa loss mina tankar

Efter att ha lyssnat ihjäl mig på Queen ett tag måste jag säga att det är de 5 första albumen (Queen, Queen II, Sheer Heart Attack, Night At The Opera, Day At The Races) som utgör Queens starkaste era. Day At The Races framstår just nu som det sista gyllene Queen-albumet för mig. Från News Of The World känns det som att skivorna tappar mer och mer. Övergången till ett enklare, mer radiovänligt, klassiskt hårdrockssound må ha gjort Queen betydligt mer framgångsrika, men för mig kändes det som att deras unika touch försvann då. Från att ha varit ett mystiskt, avancerat och säreget hårdrocksband framstår de helt plötsligt som ett vanligt rockband i mängden. Då framstår de plötsligt som ganska tråkiga och ointressanta, även om det naturligtvis finns det guldkorn på sina håll även efter det. Totalt sett är det ändå de 5 första skivorna som mitt framtida lyssnande av Queen kommer att kretsa kring. Det är dom skivorna som har gjort att jag numera älskar Queen och rankar dom som ett av de bästa banden någonsin

https://www.youtube.com/watch?v=Y_ALEw6-hjU

Topp 10 med Queen. Håller med om en del låtar och andra inte. Ändå rätt bra mix mellan "hits" och mindre kända låtar. Inte bara ena eller andra.

Satte mig och försökte göra en topp tio-lista med Queen-låtar men efter 30 minuter gav jag upp. Helt omöjligt. Jag lyckades får ner det till ca +20 låtar sedan tog det stopp.
Det går inte att sålla i ett band som är så sjukt varierat som Queen.

Jag skulle heller inte klara det! Att göra sådana listor är hopplöst svårt, tycker jag. Jag kan möjligen sträcka mig till topp 5 när det gäller album av mina favoritartister, men absolut inte låtar. Sedan är det i och för sig inte alla som ens hinner göra så många skivor...