Citat:
Miljonärsvalsen kanske inte är en progressiv skapelse?Ett slag för White Man och två slag för Somebody to Love i tråden!
Jag ger mitt slag till The Millionaire Waltz. Queens mest lågmälda progressiva låt. Inte lika "in your face" som Bohemian Rhapsody, men riktigt jäkla bra.
Övriga skivan utöver dessa tre nämnda låtar:
Tie Your Mother Down är för mig en bra 70-tals hårdrockslåt, men i den uppsjö av hårdrock som gjordes under detta decennium är den inget direkt speciellt. Bra, absolut, men inget som verkligen står ut bland all Zeppelin, Purple, Sabbath, Budgie, UFO, Scorpions, Aerosmith, Judas Priest, Nugent, KISS, Blue Öyster Cult, Journey, Heart, Montrose, Nazareth, Van Halen, AC/DC och vad allt nu hette.
You Take My Breath Away. Varken pop, hårdrock eller progressiv rock och det är därför jag håller Queen så högt. Dom vågade sig verkligen på det mesta och gjorde det med bravur.
Long Away. Kusinlåt till den mer kända '39. Jag gillar även denna, men skivans kanske mest anonyma spår.
You and I är för mig en av Queens gömda popskatter. Folk som gillar I Want To Break Free, We Are The Champions eller You're My Best Friend lär älska denna.
Good Old-Fashioned Lover Boy en låt bara Queen skulle komma undan med. Egentligen så bögig som musik bara kan bli, men bandets låtskriveri och finess gör att den funkar riktigt bra.
Drowse, jag upplever Roger Taylor som bandets mest "normala" medlem, men det är ändå han som ofta skriver dom udda låtarna. Inte någon av Queens starkare stunder, men kan uppskattas av bandets mest lojala fans.
Teo Torriatte (LetUs Cling Together) ärmer pop än "You Take My Breath Away", men mer diffus/udda än You and I. Jag gillar även denna låt, men är något anonym trots de japanska textraderna.
Ska jag vara så objektiv som möjligt är denna skiva kanske en 7-8 / 10, men dess variatation och hur skivor som denna öppnat upp mina ögon för musik gör att den är högre på en subjektiv nivå!
Jag ger mitt slag till The Millionaire Waltz. Queens mest lågmälda progressiva låt. Inte lika "in your face" som Bohemian Rhapsody, men riktigt jäkla bra.
Övriga skivan utöver dessa tre nämnda låtar:
Tie Your Mother Down är för mig en bra 70-tals hårdrockslåt, men i den uppsjö av hårdrock som gjordes under detta decennium är den inget direkt speciellt. Bra, absolut, men inget som verkligen står ut bland all Zeppelin, Purple, Sabbath, Budgie, UFO, Scorpions, Aerosmith, Judas Priest, Nugent, KISS, Blue Öyster Cult, Journey, Heart, Montrose, Nazareth, Van Halen, AC/DC och vad allt nu hette.
You Take My Breath Away. Varken pop, hårdrock eller progressiv rock och det är därför jag håller Queen så högt. Dom vågade sig verkligen på det mesta och gjorde det med bravur.
Long Away. Kusinlåt till den mer kända '39. Jag gillar även denna, men skivans kanske mest anonyma spår.
You and I är för mig en av Queens gömda popskatter. Folk som gillar I Want To Break Free, We Are The Champions eller You're My Best Friend lär älska denna.
Good Old-Fashioned Lover Boy en låt bara Queen skulle komma undan med. Egentligen så bögig som musik bara kan bli, men bandets låtskriveri och finess gör att den funkar riktigt bra.
Drowse, jag upplever Roger Taylor som bandets mest "normala" medlem, men det är ändå han som ofta skriver dom udda låtarna. Inte någon av Queens starkare stunder, men kan uppskattas av bandets mest lojala fans.
Teo Torriatte (LetUs Cling Together) ärmer pop än "You Take My Breath Away", men mer diffus/udda än You and I. Jag gillar även denna låt, men är något anonym trots de japanska textraderna.
Ska jag vara så objektiv som möjligt är denna skiva kanske en 7-8 / 10, men dess variatation och hur skivor som denna öppnat upp mina ögon för musik gör att den är högre på en subjektiv nivå!
Du raddar upp en del poppisar som sent skall förglömmas
Breath och Teo är klockrena *ballader* för moi...
Citat:
Åsch, så viktigt är ju inte detta...Jag var inte ute efter att jaga ner dig utan intresserad varför vi har/hade olik ståndpunkt bara.
Ibland är jag ute och surrar i terengen och behöver komma ut i el-ljus-spåret, vettu
Om vi vänder på kuttingen, typ, låten är defacto progressiv pop.
Detta medför samtidigt att t.ex ELO, ABBA samt många fler avancerade popsnickrande band är det samma.
Vem vet, det kanske öppnar dörren för något så svart-svanigt som progressiv dansband.
Jag tänkte så här, skulle Pink floyd kunnat vara låtens skapare och framförare?
Kanske fel tänk, men ändå...
BTW, jag vet inte vad Doktor Kati anser men jag tycker låten ligger i den övre delen av Queens katalog.
BTW2, modigt att backa (även om du kanske har rätt), du är mao ingen *Evangelist*
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera