Är amortering och sparande samma sak?

Som tråden har visat så besitter jag uppenbarligen en stor dos sunt förnuft när jag har visat i sak varför amortering är amortering och inte sparande. Vilket innebär att det jag säger förmodligen är ett bättre skäl än vad någon indoktrinerad akademiker har att säga om saken.

Det argumentationsfel du gör kallas argument from authority.

Amortering är en kostnad eftersom man betalar sitt köp som man konsumerar.

Det man gör enligt ovanstående resonemang (vars slutsats inte följer från dess premisser, ”akademiker” kanske man ska säga) är att minska sin framtida räntekostnad - som ändå är en kostnad!

Att minska sina kostnader är inte att spara. Det är som att påstå att du sparar 50% om du köper en vara på realisation för halva priset. Snicksnack, vilket förskönande bomullstugg. Utbud och efterfrågan gäller, varan har fortfarande en kostnad och du betalade den.

Det finns inte längre några pengar bakom fordringarna. Välkommen till verkligheten.

Du motsäger alltså inte det jag skrev, att du inte äger pengarna på ditt sparkonto det är bara en fordran på banken.

Vilka pengar? Det står fortfarande på pundsedlarna, och stod även på svenska sedlar förr (fast på svenska då) : "I promise to pay the bearer on demand the sum of x pounds". Det innebar att sedlarna var kvitton på en täckning i hårdvaluta hos banken. I klartext: innehavaren av sedeln kunde växla in sedeln mot guld- eller silvermynt. Ett pund var bokstavligen det, ett skålpund (ca 425 gram) sterlingsilver.

Nu är det enda du kan lösa in dina kvitton till, andra kvitton. Det finns bara fordringar.

Om du minskar dina kostnader får du inte behålla mer av dina pengar då? Och de pengarna då du får behålla det är ju samma som att spara, tills du gör nåt med dem. Tror fortfarande mer på Johanna.

Nej, det är inget auktoritetsargument (felslut). Det är nämligen rimligt att en person utbildad inom x kan x bättre än en person som inte är utbildad inom x. Felslutet auktoritetsargument är att hävda att en person utbildad inom x även måste ha rätt i uttalanden som inte handlar om x.

du missade vad jag skrev efter: fordran levereras av staten. Vilket är menat att tolkas som att staten tar över fordran, så nu har man fordran gentemot staten.

Att minska sina framtida kostnader är att minska sina kostnader - det är fortfarande kostnad. Och att amortera sina lån är generellt att betala för sin konsumtion, vilket per definition innebär att amortering inte kan vara sparande.

Och i fallet Sverige så har minskade räntor snarare ökat viljan att spendera pengar, dvs ökade kostnader när man sänkt räntan!

Du kan läsa denna och bilda dig litegrann:
https://en.wikipedia.org/wiki/Argument_from_authority

det du pratar om är en form av auktoritetsargument, det finns flera former.

Man kan välja att diskutera person eller diskutera sak. Jag väljer sak om det är saken vi vill utreda.

Är det ett auktoritetsargument från dina sida att hävda att du har rätt eftersom du är totalt outbildad och därför inte behöver låta dig påverkas av fakta?

nej för en auktoritet kräver någon form av auktoritet. inom retoriken kallas detta för ethos.
Det jag använder mig utav är logos, vilket är rationella och logiska resonemang.

Man kan ju välja att inte tycka att jag har rätt. Men då säger man också att man har kroniskt svårt för logik. Från dessa slags personer får man bland annat höra att det är sparande att dricka bärs och att lånar man en borrmaskin så äger man den lånade borrmaskinen.

Jag menar, det är ju inte jag som ska rannsaka min ståndpunkt i den här frågan.

Du bygger ju alla dina argument på att du inte behöver förhålla dig till fakta och verkligheten, det är inte alla som kan bryta sig loss från sådant så visst är det väl auktoritet?