ADD har verkligen sabbat hela mitt liv. Är 25 år och har aldrig kunnat fixa ett jobb eller avsluta en eftergymnasial utbildning. Kan knappt läsa en bok eller söka information om något på internet utan att tappa koncentrationen. Jag har enligt diverse test hos psykiatrin och hon mensa en IQ runt 125, men vad spelar det för roll vilken motor man har om man saknar förmågan att starta den. Är i praktiken en idiot, oförmögen att klara annat än simpla hands-on sysslor.
Givetvis har jag inte heller något socialt liv alls. Min låga position i samhället gör mig till oberörbar. En 25-åring som bor hemma och aldrig haft ett jobb, ni kan ju tänka er. Folk skäms av att umgås med en sådan.
Jag har som en följd av detta blivit mer och mer deprimerad. Synergin mellan depression och ADD är verkligen djävulens verk, en spiral rakt ner i tomheten. Jag kan inte ens förmå mig att ta livet av mig, inte ens det kan jag komma till skott med. (Vanlig dödsrädsla spelar också in givetvis).
Det värsta är att jag inte ens får/förtjänar sympati. Jag har fötts in i ideala förhållanden, men på grund av min genetiska underlägsenhet är det pärlor åt svin. Jag är motsatsen till det samhället idoliserar, "maskrosbarn" som blir något trots alla möjliga svårigheter.
Kommer få medicin snart, vilket är mitt smala hopp. Känns dock tveksamt om en medicin kan fixa någon så genomgående fucked up som jag själv. Felet har ju hunnit sjunka in i själva personligheten.
Någon här som är så långt gången som jag som ändå fått hjälp av medicin?
Citat:
Ursprungligen postat av
tremolosy
Hej! Har precis fått diagnosen ADD. Skulle gärna komma i kontakt med någon att prata med om detta som har erfarenhet, t ex vad man kan få typ av hjälp av samhället, allmänna tips osv. Känner mig väldigt ensam i detta.
PM:a gärna!
Skulle gärna PMa då jag söker samma, men har för få inlägg...