Citat:
Ursprungligen postat av
N.Armstark
Hur såg man att sjukdomen hos barnen som diagnostiserats med ME i den undersökning som du refererar till ”klingade av”.
Om en diagnos gör att man aldrig kan se att barnen blir bättre så skulle det resultat om tillfrisknande eller förbättring som du baserar alla dina senaste inlägg på inte kunna existera.....
Du argumenterar mot dig själv för närvarande.
Eftersom ME är en rent ”
mående diagnos” och inget som synns på undersökningar eller prover, har man i de studier som finns helt enkelt låtit patienterna fylla i formulär om hur de mår.
På samma sätt som denna beskrivning legat till grund för att ställa diagnosen ME.
I de första studierna från proffesor Bell i USA uppgavs att ca 80% av ME-barnen hade tillfrisknat, under uppföljningstiden, vanligen inom tre år från insjuknandet.
Därefter reviderade man denna slutsats, det gjordes under en ME-kongress i Norge av Prof.Bell själv, och man delade in patienterna i ”helt återställda” respektive ”inte i exakt samma funktion som före insjuknande men mår bra, dvs ingen sjukdomskänsla längre. Ingen i dessa två grupper betraktade sig inte själva som sjuka längre.
Det är inte konstigare än andra sjukdomar. Man har ont i ryggen och är sjuk, sedan går det över och man mår bra. Då skulle nog de flesta uppge sig som ”tillfrisknade” från det ryggonda.
Samma sak om man insjuknar i en depression.
Men de rekommendationer som lämnas ut till ME-sjuka från hemsidor och liknande ger råd om att undvika att utsätta sig för all träning, ansträngning eller annat. För just barn där så många blir bra igen blir det ju väldigt svårt att veta när de orkar med något igen - om de aldrig får/vågar idrotta, springa, träna, gå till skola mm. Man avråder ju ME-patienterna från att ens försöka för att de kan bli
sämre!
Därför inställer sig frågan om Agnes testade att gå till skolan, gå ut och promenera, simma, träffa kompisar mm regelbundet för att se om orken kom tillbaka?
Det har inte framgått, och jag är tveksam till om det verkligen gjordes.