Citat:
Det finns inget självklart med att varje familj ska lösa det själva heller. I ett samhälle, litet som stort, är människor beroende av varandra. Den självständighet vissa pratar om är en fantasi. En person som jobbar och får barn bidrar med resurser till samhället i form av arbete, pengar och nya människor. Innan dess är de själva barn och kostar resurser. De arbete och resurser man tar emot som barn betalar man tillbaka i olika utsträckning men man betalar även framåt till nästa generation genom att få egna barn som man ägnar resurser åt. De som inte får barn bidrar inte till samhället med nya människor. De betalar aldrig framåt. Det är fullt rimligt att även de bidrar, i viss utsträckning, till samhällets investering i nya människor. Dels drar de nytta av samhällets investering bara genom att leva i ett samhälle och dels har de själva fått ta emot investeringen (som består både av föräldrarnas omsorg och kostnad samt samhällets kostnad.)Ni socialister och feminister i tråden, det finns inget självklart överhuvudtaget i att betala för andras barn via skattesedeln. Det är något varje familj borde lösa själv. Med sänkta skatter så blir detta lättare för de flesta produktiva människor. Har man inte råd med barn så kan man låta bli att skaffa dem.
(Borde frågan om barnlösa män och kvinnor är frivilligt eller ofrivilligt barnlösa göra någon skillnad för hur mycket de ska bidra? Borde ofrivilligt barnlösa män och kvinnor få slippa bidra för att de hellre hade bidragit i större utsträckning genom att få egna barn? Borde jag få sänkt skatt för att jag känner att ett annat jobb som jag inte fick hade känts mer meningsfullt för mig?)
Ett mindre, enklare samhälle på 100 personer som lever i ett mer direkt samspel med naturen hade fungerat likadant. Enda anledningen att man kan fantisera om självständighet och individualitet i ett större samhälle är att beroendesambanden är så invecklade att man inte riktigt har koll på dom vilket gör att man tar en hel del för givet.
Sedan kan man fråga sig hur mycket som ska vara gemensamt respektive individuellt, vad pengar ska läggas på och hur man ska förhindra fusk och utnyttjande av systemet, men det är en annan diskussion än den mer grundläggande diskussionen om värde och kostnad gällande de bärande pelarna i samhället. Men då måste man ha någon sorts konsekvensanalys också. Det är så lätt att sitta och tycka saker om hur det borde vara men om konsekvensen hade varit drastiskt sjunkande nativitet hade det inneburit stora problem för samhället. Så länge man bara sitter och tycker saker kan man välja ut vilka konsekvenser man vill tänka på och strunta i andra, men om samhället faktiskt skulle styras efter ens tyckande är det inte riktigt så lätt.
Jag tycker att etniska svenska kvinnors nativitet ska ligga kring 2,1 så att ingen invandring behövs. Eftersom att 13 % av kvinnor inte får barn betyder det att andra måste få 1-4 barn. Jag tycker att hundratusentals svenska kvinnor ska ta huvudansvaret för 4 barn samtidigt som de med kronisk sömnbrist ska jobba ihop lika mycket skatt som män. De kan till exempel strunta i pensionen så de hinner jobba ihop lika många timmar som män. Jag tycker att kvinnor frivilligt ska fortsätta föda barn under sådana omständigheter. Barnafödande är inget man ska behöva planera för på samhällsnivå, det är kvinnors ansvar att se till att nativiteten håller sig på lagom nivå. Det är kvinnans ansvar att se till att hon trots arbetsbörda inte upplever för mycket stress och att den psykiska och känslomässiga miljön hemma skapar goda bidragande samhällsmedborgare. Hennes arbetsbörda får inte gå ut över kvalitén på hennes omsorg så att den har negativ effekt på samhället jag lever i. Sådant ska sköta sig själv och är inget man ska behöva planera för på samhällsnivå.
__________________
Senast redigerad av Emmy.Ha 2019-01-17 kl. 12:56.
Senast redigerad av Emmy.Ha 2019-01-17 kl. 12:56.
