Citat:
Ursprungligen postat av
axioms
det är vetenskapligt bevisat att kvinnor vabbar mer, städar mer, fixar matsäckar och gympa påsar, fixar kalas för hela familjen, har hand om det sociala livet med middagsbjudningar, tvättar och viker tvätt mer. Kör barnen fram och tillbaka till aktiviteter/kompisar. Hade männen fått betala någon utomstående för allt detta så hade det blivit fan så mycket dyrare för männen än att jämnföra med en fredagsblomma eller smycke på julafton.
Har du själv bildat en familjekonstellation? Det finns säkert pappor och mammor som i rådande samhällssystem ser varandra dom konkurrenter... och som prioriterar deras individuella ekonomisk framångar framför familjens gemensamma.
Som far till två tonåringar så är dock ett sådant förhållande högst exotiskt i tanken - jag och damen samarbetar inom rådande samhällssystem, vi försöker inte konkurrera ut varandra i det, och när vi stöter på problem så är det sällan vi som skapade friktionen i vardagen... utan just rådande samhällssystem (har flera faktiska och reella exempel på detta, och som säkerligen fler familjekonstellationer har fått tampas med) .
Observera även att det är jag som man som har fått betala det högre priset av att bilda familj i Sverige - damens karriär står i full blom medan jag nyligen har påbörjat mina karriärsledande studier... och då är vi båda 37 år gamla. Jag har stannat hemma mycket med baren och haft/ansvarat för just sådana vardagsuppgifter som du tar upp. Mitt orangea kuvert visar en siffra på strax över 6000... det är min pension som den ser ut idag (vad jag skulle få i månaden... före skatt). Medan motsvarande för damen ligger på siffror kring 20 000.
Är det då damens fel det här? Är det henne jag ska ta ut min frustration på? Knappast, det är ju jag som har prioriterat barnens uppväxt med en närvarade förälder framför min egen karriär/pension - att jag var tvungen att prioritet beror på rådande system, inte på min sambo.
Det enda jag som jag kunde ha gjort annorlunda för att vara den med god karriär och pension av oss två, vore att ha varit den som hade kommit längst i sak innan föräldraskapet. Nu var det damen som hade kommit längst i utbildning och karriär... så det fick bli hon av rent praktiska skäl, för det bästa möjliga med familjeenheten i fokus.
På plussidan kan jag idag göra precis som jag vill. Jag kan studera nonsens liksom seriösa studier... Jag kan förverkliga mig själv i stort sett helt utan gränser... jag behöver inte ens ta studielån. Damens lön räcker så det blir över. Tillsammans har vi byggt oss en väldigt trygg och säker situation, genom att sammarbeta och prioritera familjeenheten före vår individuella framgång.
Jag vet inte vad jag ska tycka och tänka om föräldrars som verkar kivas kring det här som rivaliserande syskon - inte minst för att jag inte har med saken att göra - men jag undrar ärligt talat hur många sådana familjekonstellationer det finns, egentligen... i verkligheten... och om det inte handlar om åsikter/en uppfattning/syn på sak som främst barnlösa har fått för sig är normen eller som de förstorar upp som någonting vanligt förekommande.
Att förstå familjer genom statistik och dra slutsatser om sakernas förhållanden utifrån enbart siffror, borgar inte riktigt för att vara faktiskt relevanta slutsatser. En aning mer komplext är det... att bilda en familj inom rådande samhällssystem och sköta levernet därefter.