Citat:
Ursprungligen postat av
dialektiker
Men hade inte barnen alla möjliga diagnoser med fibromyalgi, ME, och alla möjliga somatiska åkommor som bara går att komma på? Så man kan förstå att socialen höjde på ögonbrynen. Det man googlar nu på mamman så verkar hon helt galen som du säger med allt man ska undvika. Inte åka kommunalt. Undvika typ all mat om man inte lagat den själv. Inget socker, mjöl, mjölk produkter i maten överhuvudtaget. Om ungarna sen inte klarade av kosten då de blivit omhändertagna, var väl för att de redan blivit hyperkänsliga för allt, isolerade i den hemmiljön de varit?
Så det kanske var lika bra för socialtjänsten att skicka dem tillbaka till föräldrarna?
Jag kan inte uttala mig med någon precision, jag har bara läst domarna och lite tidningsartiklar som kommer upp när man googlar. Att föräldrarna är lite udda är som sagt höjt bortom rimligt tvivel. Men det som gör fallet intressant för en socialtjänstkritiker som mig själv är just det faktum att barnen verkade ha det bra, de trivdes hemma och allt förutom skolgången verkade fungera klanderfritt. Men eftersom de inte var normala enligt gängse samhällsnormer så lyckades barnen ändå bli tvångsomhändertagna och skilda från föräldrarna i flera månader medan socialtjänsten frenetiskt försökte bygga ett rättsfall kring denna upplevda onormalitet. Sett utifrån verkar det mycket märkligt alltihop, men tyvärr tror jag att svensk socialtjänst alltför ofta fungerar precis så, soc-tanterna går på sin känsla och känns något inte bra, t ex för att familjen bryter för mycket mot etablerade normer, så blir det ett omhändertagande och sedan får man försöka att översätta sin känsla till något juridiskt mer gångbart, vilket lyckas för det mesta (delvis för att rättssystemet lutar kraftigt till socialtjänstens fördel) men inte alltid.
Citat:
Ursprungligen postat av
phrik
Konstigt fall detta. Varför erbjöds inte familjen mjölkfri mjölkersättning? Det diskuterades enbart sojabaserad ersättning, men det finns andra ersättningar, som dock är dyrare.
Jag har bara läst domarna, men som jag ser det är det ett typiskt exempel på otillräcklig underkastelse. Har man gjort något fel eller har ett barn som är fel så måste man underkasta sig socialtjänsten fullständigt. Allt annat innebär att man har samarbetssvårigheter och leder obönhörligen till ett LVU. Att barnet i fråga har haft problem verkar både socialtjänst och föräldrar eniga om, motsättningen handlar mest om hur problemen skulle lösas. Föräldrarna menar att de med hjälp och stöd kunde lösa problemen. Socialtjänsten menar att föräldrarna inte tillräckligt snabbt och tillräckligt fullständigt tog till sig av råden (underkastade sig). Vem som har rätt kan man diskutera och beror i slutändan på vad man mer generellt tycker om föräldrars rätt att bestämma över sitt barn kontra samhällets rätt att bestämma över alla barn.
