Citat:
Ursprungligen postat av
stilicho
Jag har studerat det fallet lite så jag känner till det i grova drag. Det är faktiskt rätt intressant för vad det säger om svensk socialtjänst. Föräldrarna är som sagt lite udda (eller spritt språngande galna om man föredrar den vinklingen). Men barnen är det, så vitt jag har kunnat se, inget som helst fel på (en åsikt som även barnens juridiska ombud förde fram i kammarrätten, något som är väldigt ovanligt, juridiska ombud går så gott som alltid på socialtjänstens linje i LVU-mål). Det som hände var att familjen/föräldrarna hade en konflikt med skolan, det är nog ingen överdrift att säga att de var snorjobbiga föräldrar som ställde oresonabla krav på skolan. När skolan fick en chans anmälde de föräldrarna till socialtjänsten som i sin tur omhändertog barnen på ospecificerade grunder. Grunder som så småningom befanns otillräckliga i kammarrätten. Det riktigt intressanta i fallet är egentligen att familjen inte är socialt utsatt på något sätt. De är snarare att betrakta som överklass eller åtminstone övre medelklass med stora ekonomiska och sociala resurser. Deras problem var snarare att de var annorlunda, något som man inte utan vidare kan vara i Sverige, åtminstone inte om man har barn.
Intressant.
Citat:
Föräldrarna är som sagt lite udda (eller spritt språngande galna om man föredrar den vinklingen).
Men hade inte barnen alla möjliga diagnoser med fibromyalgi, ME, och alla möjliga somatiska åkommor som bara går att komma på? Så man kan förstå att socialen höjde på ögonbrynen. Det man googlar nu på mamman så verkar hon helt galen som du säger med allt man ska undvika. Inte åka kommunalt. Undvika typ all mat om man inte lagat den själv. Inget socker, mjöl, mjölk produkter i maten överhuvudtaget. Om ungarna sen inte klarade av kosten då de blivit omhändertagna, var väl för att de redan blivit hyperkänsliga för allt, isolerade i den hemmiljön de varit?
Så det kanske var lika bra för socialtjänsten att skicka dem tillbaka till föräldrarna?