Fast det viktiga här är ju att amortering gjorts via ett externt kassaflöde och att din nettoförmögenhet har ökat med 120k under året, och den definition som många av oss här i tråden använder är att kapitaltransaktioner från externa kassaflöden som leder till ökad nettoförmögenhet är sparande.
Om du bara säger att du amorterat 120k på det kreditlån du tog på 120k, så förklarar det ju inte hur du kan ha 120k på kontot. Problemet här är att det blir omständigt att beskriva det beskrivna förfarandet om du inte får använda ordet spara. Du kan naturligtvis säga "Jag tog ett lån på 120k i januari och satte in dessa pengar på ett konto, och har sedan amorterat 10k per månad från lönen", men det enda du gör nu är att du förklarar *hur* du har sparat 120k och dina kapitalflöden (utan att säga order spara), istället för att säga att du har sparat.
Jag kan till viss del förstå att någon har problem med att säga att man sparar 10k varje månad (dvs att någon har svårt för att kalla själva transaktionen till långivare för sparande), men har du även problem med att säga "Det året sparade jag 120k"?
f
Citat:
Ursprungligen postat av
frasselito
Den här diskussionen handlar inte om hur man tuggar med sitt grabbgäng. Den handlar om hur man ska tänka kring detta ur ett nationalekonomiskt perspektiv.
Det man säger är att man amorterat 120k på det kreditlån man tog på 120k. Det är inte svårare än så. Varför krångla till det?
Amortering innebär att penningmängden minskar vilket betyder att pengar förbrukas. Konsumtion av pengar alltså. Och enligt definition så är allt som inte går till konsumtion ett sparande. Så eftersom pengar förbrukas vid amortering så kan amortering per definition inte vara sparande.