Dahlsjö-fallet, Göteborg (1965-07-29)

Hans familj, vare sig fadern eller hans biologiska mor, brydde sig inte ens om att anmäla sonen som saknad. Fadern bodde ju också i Göteborg men menade "vill han komma tillbaka så gör han det. Han är myndig och får sköta sig själv".

Gay hade en fruktansvärd dålig uppväxt i Slätta Damm ihop med sin äldre bror och yngre syster, styvmamma och sedan ytterligare två yngre halvsystrar. Både hans bror och den omtalade systern kom att lämna hemmet tidigt. Av dessa lever idag hans helsyster och hans yngsta halvsyster.

Gay hade ett stort nätverk men tyvärr inget bra sådant. Han umgicks i kretsar och levde ett liv som gjorde att han faktiskt redan var försvunnen när han väl försvann. Även från samhällets sida. Han kom att förbli mantalsskriven under adressen Risåsgatan 9 C långt in på 1980-talet fastän huset då hade varit rivet sedan 1967.

...
Har skrivit på annan plats att jag själv varit med min mamma på Gerlesbergsskolan i slutet av 50 -talet. Hon gick en kurs där.
Då var det synnerligen lugnt och städat. Inget som helst håll i gång - en av Sverigest bästa och troligen mest seriösa konstskolor.
Lärare som Georg Suttner och Arne Isacsson är inte vilka som helst. Definitivt var de inte vad man menar med "frisinnade" i praktisk mening i sina vardagliga liv (möjligen i sina filosofiska huvuden).
De hade stor integritet, till och med stränga av sig. Tystlåtna och arbetade hårt. Arne Cassel, en redan då litet "äldre" finkänslig konstnär var där. För honom satt jag som barn porträtt -modell.
En enda fest då vi var där. En fest som liknade en seriös högtid med stillasittande elever.
Kan ta reda på om Suttner, Isacsson och ev någon mer arbetade där även 1965 ifall detta över huvud taget kan vara intressant på något vis.
...

Intressant.

Så du har själv besökt Gerlesborgs konstskola.

Arne Isacsson fanns kvar på skolan sommaren 1965 och kände förstås "Hymme" och hans familj väl.

Nej något partyställe var säkerligen inte Gerlesborg sommaren då han försvann.

......
Hymme hade redan varit elev tidigare på kurs/er på Gerlesborgsskolan och då hade hans pappa varit lärare där till och med.
Så det var inte konstigt om han ville åka dit som litet omväxling, kanske gå en kurs igen.
Han KAN också ha sagt detta som ett kamouflage för något annat han ville göra men inte ville
gå ut med just då.
Han hade frågat sin mamma om hon ville följa med ...(litet löst fick jag intrycket av)... och hon var intresserad och började visst packa! Men det kan han ha frågat som lugnande svar på att hon egentligen inte ville att han skulle åka hemifrån. För en stund senare meddelade han henne att han "klarar det här själv" ..och fick 100 kr av mamman i färdmedel. Eventuell meningsskiljaktlighet mellan dem (som antytts i minnesreportage i Expressen 5 dec -18!!) kan ha gjort att han inte ville fråga om mer pengar.
Mamman hade beskrivit Hymme som sonen som var trött på estetik, färg och form och ville göra något helt annat. Det står i samma artikel! Det kan tala för att han ändå satte iväg åt helt annat håll än norrut mot Gerlesborg. Att han verkligen frivilligt försvann (ev för att leva ett helt annat liv). Sedan kan vad som helst ha hänt förstås ... ...
Det framkom också i min läsning att pappan hade manodepressiv sjukdom /åkomma som gått i arv till sönerna eller eller mindre. I ett sådant skov (ett skova kan vara en tid ..) kan han ha beslutat att utvandra eller liknande ..
..Vidare så hade han tidigare frågat brodern Manne om han kunde tänka sig följa med "bort och göra något annat". Kanske kände han att han levde pappans liv, gick i hans fotspår alltför mycket. Pappan var världsberömd konstnär och konstprofessor. Vad säger att båda sönerna skulle (lyckas) bli samma, även om båda gick i konstskolor osv?

...

Så de anhöriga (utom den syster som stod honom nära) tycktes mena att " han har själv valt att inte tillhöra samhället" ... Tragiskt att de saknade kapacitet själva!

..
Ja jag var ju med. Mamma var konstnär och drev sedermera själv en egen konstskola, i utlandet,
för svenska elever och med kompetenta medarbetare.
Gerlesborgsskolan kom att påverka henne- o även mig mycket (men på olika sätt, jag målade inte) , liksom konstnärinnan Vera Nilsson.
Som barn av konstnär förstår jag Hymme, att man vill göra något eget! Inte höra "Hon brås på sin mor".
..
Ja, Arne Isacsson hade visst samröre med Evert Lundquist som var Hymmes pappa. Tror de arbetade ihop vid något tillfälle. Staffan Hallström som var pappa till en skolkamrat till mig, var även han involverad i samma konstnärskrets och kände Hymmes pappa väl. Han höll till i Saltsjö - Duvnäs ibland, hos Ole Nymans konstkrets, där nämligen Hymme med föräldrar och tvillingbror, bodde en längre tid innan de bosatte sig på Ekerö / Lovö.
Kan ju alltid fråga sonen, min skolkamrat, om han händelsvis vet något. Men tror inte det då han har ett helt annat yrke ...sysslade med annat.
..

Jag känner Gays syster väl och har träffat henne personligen.

Har t. o. m. bott hemma hos henne och har haft mycket telefonkontakt med henne sedan 2009.

Nej hon döljer inget. Detta med t. ex. "Tröjmannen" gick hon och bar på ensam i 44 år tills då jag frågade henne. Då berättade hon.

Nej hon döljer inget. Hon har berättat öppet för mig om sin tid tillsammans med brodern och vad hon kände till om honom. Hon var häller inte rädd - förutom den gången hon stod ensam i svalen och då "Tröjmannen" stod i dörröppningen till broderns lägenhet.

Har också talat via telefon med både hans numera avlidne äldre bror och den numera likaledes avlidna styvmodern.

Den äldre brodern kom också tidigt att flytta från Göteborg.

Dessutom körkortslösa.

Hade den "fjärde mannen" med körkort varit med så satt det redan fyra personer i bilen. Visst gick det att klämma in ytterligare en person i baksätet men det blev trångt.

Herr Professor var inte intresserad av detta fall när det omnämndes i Veckans brott. Han avfärdade detta med att de tre och bilen hamnade i vatten. Vilket bl. a. Kjell-Åkes syster kom att avfärda.

Tyvärr tyckte hans föräldrar detta.

Den äldre brodern hade egen familj och bodde långt från Göteborg. De två yngsta systrarna var för små. Kvar blev den äldsta systern som brydde sig om honom. Hon var 16 år då han försvann och visste inte hur hon skulle gå tillväga. Det är verkligen synd att hon aldrig berättade för polisen om "Tröjmannen" som hon såg i augusti 1965.

Gay hade haft en fruktansvärd dålig uppväxt jämfört med Kjell-Åkes. Dahlsjös uppväxt vet ingen hur den var men familjen bodde i en liten lägenhet och det var många hel- och halvbröder samt en halvsyster.

Gay hade tyvärr svårt att sköta sig. Vid sitt försvinnande hade han inget fast arbete och kom att delvis försörja sig genom inbrott. Han hade också problem med spriten.

Det förvånade mig att se hans namnstil. Har sett hans namnteckning. Gay hade en mycket driven och vacker handstil.

..

OK, man reagerar olika. Och som 16 -åring tror man kanske att det sköts av vuxna, myndigheter, osv. Hon kände ju till broderns "värld" och visste väl att hantera alla slags info med diskretion, dessutom ... Sen är det ju en risk att skvallra vad man sett i denna dörröppning ... Ja det verka ha kunnat vara Johansson helt enkelt, som stod där. Hade väl inga egna rena kläder, i fall viss hypotes stämmer!

...
Så otroligt oturligt om Hymme träffat de tre.
Som bäddat för missföstånd.

...
Ja hur kunde vara så säkra på att han inte skulle komma tillbaka?
Idag är polisen så härdad att de kunde ha svarat så istället för "Inget nytt hittills".
Men på den tiden var detta uppseendeväckande och det svar man gav systern är därför
mycket konstigt. Att bara säkert avfärda henne!
Får poliser tänka högt, vad de personligen tänker och tycker just då, när en anhörig vill
veta mer?
Kanske hon skulle försökt fråga en annan polis. Men det var inte bara att ringa på den tiden.
Inte lätt heller, att fråga "Får jag fråga din kollega då?" ...