Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Svårt att veta. Det vi vet är att deras döttrar led av ME/CFS vilket är en omstridd sjukdom som många läkare i Sverige vägrar acceptera trots att de är skyldiga att underkasta sig Socialstyrelsens regelverk. De begår alltså tjänstefel som drabbar patienter som Agnes och Moa och gör livet till ett helvete även för föräldrar. Sannolikt hade lälarna om de gav sig till känna IRL på ett tydligt sätt, blivit fråntagna sina legitimationer.

I Region Skåne finns det inget samlad kunskap, ingen vårdplanering, inga remissrutiner för 5000 patienter med ME/CFS. Redan 2016 uttryckte Hälso- och Sjukvårdsnämnden i en rapport monumental kritik mot detta undermåliga omhändertagande för patientgruppen. 2018 har ingenting fortfarande hänt! Vi har således en gigantisk vårdskandal i full blom under samma tid som Agnes och Moa skulle fått vård för sin ME/CFS-diagnos. Självfallet ger detta inte föräldrarna rätt att döda sina barn, men sjukvårdens pågående misslyckande är sannolikt det som fick bägaren att rinna över.

Vi har en skyldighet gentemot dessa två oskyldiga flickor att tillse att varken föräldrar eller sjukvård får skada minderåriga barn igen!

Lex Agnes och Moa

Jag googlade på Oskar. Där får jag upp orden "A tribute to Oskar". Klickar man på länken, Linkedin, så får jag "Page not found". Så den är borttagen. Jag undrar när den försvann.

Edit: Fast hela hans Linkedin är borta. Precis som Hannas.

Det tror jag absolut att föräldrarna tänkte och jag är lika övertygad om att flickorna själva kände det ändå mer betungande. Att inte orka, inte kunna...

Intressant men horribel läsning.
Har du de andra fallen tillgängliga också?
Livet blir meningslöst. Inte som man tänkt sig. Höga förväntningar. Dålig anpassningsförmåga. Ja, det känns som om det är en komponent som saknas i detta fall likaväl, frågan är vad.

För min del är det en skev verklighetsuppfattning p.g.a. en extrem livsåskådning (scientologi) som är den saknade pusselbiten.

Efter polisens presskonferens enligt någon postare här i tråden, samma kväll.
Hittar inte inlägget nu.

En del mördare ex Anders Eklund får ju svenska Wiki-sidor pga vad de gjort.
Tycker att en sådan sida om biträdande lektor/ Bjärredsstryparen OH också kunde upprättas.

Oskar finns väldigt mycket på nätet redan nu.
Fullt av bilder och vackra beskrivningar om kompetens.
Det kanske var det han städade och sorterade när han raderade annat före sin död.

Det vore någon form av högre rättvisa om hans eftermäle skulle handla mer om hans mord en innehållet i vetenskapliga artiklar.

Ditt problem är inte att du inte tycker om ME/CFS, det är att du förminskar människor drabbade av ME/CFS. Det strider mot läkareden. "Aldrig skada, om möjligt bota, ofta lindra, alltid trösta."

Du låter ditt hat mot Oskar förmörka dina sinnen och ditt förstånd. Oskar som gjorde det han och Hanna kommit överens om.

Den här tråden handlar inte om ME. Men det är inte helt riskfritt att skaffa barn. Även om två välbeställda akademiker önskar sig en perfekt familj med friska barn så kan drömmen redan från början, eller småningom gå i kras. Lösningen är inte att döda sig själva och sina barn bara för att barnen inte motsvarar förväntningarna utan har fötts med sjukdom eller handikapp eller blivit sjuka senare och att situationen kräver att föräldrarna offrar sina karriärer och sina framtidsdrömmar för att ta hand om sina barn under en obestämd tid.

Många ord, men har jag kokat ner det på rätt sätt, så menar du att flickorna var fullt friska och hålls inlåsta och isolerade p.g.a.någon traditionell helsvensk hederskultur?

Jag tycker det är så fruktansvärt att dom minimerade sina barn till något som världen kunde vara utan. De tyckte inte det ens vara värt att vänta i några år på att forskningen kanske skulle hitta något bot, eller åtminstone en rejäl lindring. De ansåg inte att de ens kunde sätta sina liv på lite sparlåga under ett par år. Bara för att Moa fick diagnosen så tyckte de inte att livet var värt att leva. De flesta föräldrar kämpar ända in i kaklet för sina barn. Men inte Henkows-Brenton. De ströp ungarna istället. Ströp. Någon lugn död fick dom inte.

När jag såg namnet O---r H----w var min första reaktion: jag har hört det förut. Så sakta började en minnesbild växa fram, och den vill jag gärna dela av med mig. (Om de som känner familjen tycker att jag fabulerar - får ni säga till). Det är iaf min "novell".

Waldemarsudde på Djurgården, Pianopedagogförbundets årliga elevkonsert. Det borde vara våren 1987 (plus/minis ett år), strax före skolavslutningen. Sist i programmet spelar en ung violinist, ackompanjerat av någon av de äldre pianoeleverna. Han är där som gästartist. Pianopedagogförbundets ordförande var gift med en känd violinprofessor som hade de bästa eleverna och undervisade på Kgl Musikhögskolan. Pojken är i 15-års åldern. Lång, med yvigt mörkblont hårsvall. Bilden fastnar på näthinnan när man intensivt och på nära håll iakttar någon under 5-7 minuters speltid.
Han spelade riktigt bra, moget, med inlevelse. Inte som duktig elev utan som musiker. Det fanns något hos honom, han hade åhörarna i sitt grepp.
Mingel på terrassen efter konserten.
De kände inte folk där och höll lite för sig själva med sin lärare, oberörda av allas blickar. En lillasyster som jag uppfattade som ganska liten och betydlig yngre en pojken. En stolt reslig familj, de bar sig med stil och värdighet, återhållsamt. Fin familj, fin pojke.

Det blir något stort av honom, vi ska lägga namntet på minnet - sa vi till varandra och tittade i programbladet. Och jag tror, jag är så gott som säker att det står O---r H----w där. Jag hade sparat en tjock bunt med programblad från elevkonserterna genom åren. Det var roligt att bläddra ibland och se vad som har blivit av dessa unga förmågor. Barnstjärnor som försvann, medelmåttor som har blivit stjärnor. Bunten med alla dessa programblad åkte i soptunnan vid flytten, så jag kan inte ens komma med bevis.

Oskar fick chansen att börja på Musikhögskolan som 16-åring - ganska spektakulärt på den tiden. När man tittar på årtal, det är kanske då, i slutet av den här vårterminen beslutet om O’s framtid skulle fattas. Det blev ekonomistudier istället. Var det hans eget val eller familjens?
Tänk om han ändå skulle satsat på fiol!

[quote=Rosamund|66099297]Tack för att du berättar. När jag skrev att Agnes berättade för sina föräldrar att hon ville dö haglade det påhopp på mig i tråden och i PM om att jag ljuger.[/QUOTE


Okej vart har du hört eller läst om att hon gjorde det?