2018-12-12, 20:15
  #38797
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Kryptogam
Det verkar vara svårt att komma vidare i diskussionerna genom att enbart analysera det som hände i huset kring den 9 januari i år. Det vore intressant att veta hur det var långt innan: hur föräldrarna var som personer, hur familjen levde, vilka värderingar och drömmar man hade, hur stresskänsliga alla i familjen var, och så vidare. Familjens historia, de enskilda individernas historia.. Men sådana frågor får vi nog inga svar på.

Men jag undrar i alla fall hur skolsituationen såg ut för flickorna alldeles innan hemundervisningen startade?

Hade det varit en lång och jobbig period när A fick mer och mer frånvaro från skolan?

Växlade måendet så att hon vissa dagar kunde gå i skolan, och andra dagar inte alls? Klarade hon ibland att vara i skolan en del av dagen men tvingades gå hem efter några lektioner? Lämnade föräldrarna i så fall sina arbeten för att störta hem och vara tillsammans med sitt barn?

Innan man visste vad det var som flickan led av, måste det ju ha funnits en mycket stor oro och undran hos föräldrarna: "vad är det med vårt barn? Vågar vi lämna henne ensam? Vad kan hända?"

Fanns det gott om morgnar då familjen övervägde där hemma: ska A kunna gå till skolan idag eller inte? Och A fick känna efter: "kan jag eller kan jag inte gå?" Blev föräldrarna ibland försenade till sina arbeten på grund av sådan morgonvånda?

Blev det en ohållbar situation för föräldrarna, när de tvingades avbryta det som de höll på med på jobbet, och kasta sig hem för att ta hand om A som plötsligt blivit sämre under skoldagen? Blev arbetet lidande? Och blev skolgången för "hattig" för A? Tänkte man sig att med hemundervisning så skulle det i alla fall bli kontinuitet? Kontinuitet både för barnet och för föräldrarna.

Det har skrivits mycket om att föräldrarna var "drivande" för att barnen skulle få hemundervisning. Var det inte självklart att hemundervisning var det enda alternativet? Fanns det olika alternativ att överväga?

Hade man tänkt sig att hemundervisngen skulle vara till hjälp bara under en begränsad tid, "tills A blev bättre?"
Tyvärr är det väl så att många att dessa frågor är omöjliga att svara på - Jag menar det finns ju inte direkt någon övervakningsfilm från deras frukostbord . . . . . .
Citera
2018-12-12, 20:16
  #38798
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Split-ed
Finns det foton på föräldrarna? Jag har gått genom typ 100 sidor utan att hitta något?

Tycker detta är bra tragiskt. Barn med allvarligare handikapp klarat ju att leva ett fullgott liv, varför skulle inte det gå här? Har någon yrkesprestige som tagit över hand här?

Föräldrarna blev antagligen svårt deprimerade från hösten, eftersom båda barnen fått diagnosen ME och inte klarade av att gå till skolan. Mamman åt antidepressiva enligt vän till familjen, det kan göra att man blir avtrubbad, men också rädda livet på vissa. Depressioner är otroligt svåra att hantera eftersom det är skambelagt och många döljer det. Pappan verkar också ha blivit deprimerad. Familjen föll ihop. Det saknades rätt stöd för dem.
Citera
2018-12-12, 20:17
  #38799
Medlem
develis avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Skarvadhare
Ja, det finns grader.
De flesta brukar ha det som sämst i början, när man väl förlikat sig med att man har en kronisk sjukdom, och lärt sig hur den kan hanteras så går det bättre. Men för att uppnå det, så måste man sluta att se "bot" som det enda acceptabla, och istället söka "lindring".

Och så finns det skov/perioder när man är riktigt dålig, och perioder när man är nästan "som innan".

Eftersom en viktig del (kanske den viktigaste) är "hjärntrötthet", alltså att man har som ett slags dimma i skallen, så påverkar det mycket.

Utsätter man sig för en massa intryck av olika slag, så blir man riktigt trött efteråt.

Men det finns som sagt tekniker för att hantera sitt liv, så att man inte ständigt ligger i det mörka rummet. Om man gör något litet som är roligt, så stärker man sig mentalt.

Det gäller att hushålla med hjärnans ork, att faktiskt inse att "om jag går på den där jätteroliga teaterföreställningen/träffar min kompis/går på restaurang (eller vad det nu är), så blir jag tröttare (kanske enormt mycket tröttare) än mitt individuella normaltillstånd, och behöver vila och slippa utsättas för intryck under ett eller flera dygn efteråt".
Om man då värderar det roliga och ändå gör det, och accepterar vilotiden som behövs, så behöver man inte avstå från allt hela tiden, utan bara avstå ibland, nämligen när man är mer nersatt.

Ju mer jag lärt mig att balansera livet, jag har ändå varit sjuk mer än tio år, desto lättare har det blivit att hantera det hela.

Då, i början, kunde jag t.ex. inte laga mat, eftersom jag inte kunde hålla rätt på vad jag gjorde, och blev fruktansvärt uttröttad av sådant som att skala potatis.
Numera så har jag t.ex. återupptagit matlagning som hobby, men lagar inte gourmetmat varje dag.
Andra intressen har jag fått lägga åt sidan helt och hållet, dessa fungerar inte alls, meen det finns ju så många intressanta saker man kan göra/intressera sig för istället för de krävande fysiska intressena jag ägnade mig åt tidigare. Trist att sluta med saker, men inspirerande att börja med nya saker...

Jag har perioder om flera dagar, där jag måste få vara i ett dunkelt rum utan störande ljud, men ju mer, ju oftare jag lyckats "göra roliga saker", desto bättre har jag blivit.
Observera att det handlar om mer än tio år, det är inte en förändring som kommit på en vecka eller ens på några månader.
Ju mer jag orkar vara ute och röra på mig, desto starkare fysiskt har jag också blivit. Fysisk aktivitet fungerande uselt "i början".

Men jag har alltid haft en positiv livsyn, där "glaset" varit halvfullt, snarare än halvtomt.
Vilken bra beskrivning, det var väldigt likt den paneldebatt jag såg på med läkare fr USA etc nyss. Så beskrev den 14-åriga tjejen och mamman också livet med ME. Stöd, förståelse samt lära sig acceptans och spara på energi, prioritera.
Citera
2018-12-12, 20:18
  #38800
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Walla-walla-wincha
Jag tror dock att manusförfattare kan skriva en serie om detta sjuka fall. Hitta på lite. Ingen vet ändå sanningen. De som vet tycker väl det är bra att rykten frodas förstår jag.
Det blir i vilket fall en rysare som överträffar det mesta i skräckväg...
Citera
2018-12-12, 20:24
  #38801
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av rappytt
Föräldrarna och barnen hamnade mellan stolarna, alla ville hjälpa, men det fanns ingen samlad aktion här, verkar det som? De kunde gradvis släcka ned sig själva, utan att någon grep in. Familjen hamnade i ett riktigt mörker...
Grattis, du har äntligen förstått. Man måste inte välja mellan sjuka barn eller sjuka föräldrar. Alla i huset var sjuka. Det var mixen av sjukdomarna som blev katastrofal.
Citera
2018-12-12, 20:27
  #38802
Medlem
Rosamunds avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Kryptogam
Ja, du har alldeles rätt: informationen om vilrum (med flera åtgärder) har funnits med i tråden tidigare. Jag tänkte mer så här: prövade man med dessa anpassningar så länge som det bara gick - och till sist var det kört? A blev för sjuk för att ens kunna ta sig till skolan, och därmed var skolans anpassningar och tillrättalägganden "förbrukade." Och då återstod endast hemundervisningen.

Eller hade det gått att finna ytterligare varianter av anpassningar i skolmiljön, som med mycket tålamod från alla inblandade, skulle ha visat sig fungera - om man haft ork att härda ut och testa...

Om A orkade med att ha enskild undervisning i sitt hem, så hade man kanske kunnat ordna med en "hemlik miljö" i skolan, där elev och lärare fick hålla till - ungefär på samma sätt som i villan där hemma. Fördelen skulle i så fall ha varit att det alltid fanns en möjlighet att slussa kompisar in och ut, och det kunde ha funnits en liten, liten chans till att A fick träffa vänner under dagen.

Fast kanske skulle morgonrutinerna (klä på sig, transportera sig till skolan och så vidare) ta för mycket kraft från A, så att hon därför inte skulle få krafter över till själva undervisningen när hon väl kommit till skolan?

Jag antar att föräldrarna tyckte Agnes blev för trött av att ta sig till skolan och av socialt umgänge med andra. Patienter med ME blir ibland trötta av att bara träffa och prata med människor.

De prioriterade att hon fick kunskaperna med den energi hon hade.
Detta gissar jag bara, då jag hört att Hanna tyckte det var viktigt med utbildning.
Hon föll initialt för Oskars intelligens och ambitioner har hon sagt tydligen. Hon tyckte också att kvinnor ska vara högutbildade och ha bra jobb, inte bara män.

Allt detta ovan är bara hörsägen så ta det med en nypa salt.
Citera
2018-12-12, 20:29
  #38803
Medlem
Mooskys avatar
Citat:
Ursprungligen postat av rappytt
Föräldrarna och barnen hamnade mellan stolarna, alla ville hjälpa, men det fanns ingen samlad aktion här, verkar det som? De kunde gradvis släcka ned sig själva, utan att någon grep in. Familjen hamnade i ett riktigt mörker...


Det är inte säkert utan ibland så uppbär människor en fasad och tackar nej till hjälpen som erbjuds vid kris. Säkerligen har sjukvården lämnat sina visitkort till terapeuter och psykologer men dom har inte tagit emot det. Dessutom har ingen vare sig nära, skolan, arbete, grannar märkt något vilket är en jävligt bra fasad. Någon har sett sorgen i dom men inga varningssignaler.
Citera
2018-12-12, 20:31
  #38804
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av develi
Debattforum. Mord på barn, inte förväntat att de mördades på ett groteskt sätt, inte ens drogade - väcker funderingar kring föräldrar.
Förstår du?
Absolut, men åter igen, utgå från vad vi vet, så kan dina vällustiga fantasier ta vid därifrån. Fantasier om den den ensamme mördaren som slog ihjäl hela familjen med påk för att barnen hade intyg på hösnuva blir helt enkelt vilseledande.
Citera
2018-12-12, 20:40
  #38805
Medlem
afKnollentotts avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Rosamund
Jag antar att föräldrarna tyckte Agnes blev för trött av att ta sig till skolan och av socialt umgänge med andra. Patienter med ME blir ibland trötta av att bara träffa och prata med människor.

De prioriterade att hon fick kunskaperna med den energi hon hade.
Detta gissar jag bara, då jag hört att Hanna tyckte det var viktigt med utbildning.
Hon föll initialt för Oskars intelligens och ambitioner har hon sagt tydligen. Hon tyckte också att kvinnor ska vara högutbildade och ha bra jobb, inte bara män.

Allt detta ovan är bara hörsägen så ta det med en nypa salt.

Familjerelationen kanske kan ha varit så här, som det beskrivs i en artikel:

"Inte sällan fastnar två personer med omogna personligheter för varandra. Exempelvis kan en kvinna med borderlinestörning lockas av en känslomässigt avstängd mans svåråtkomlighet. En narcissistisk man kanske söker sig till en osjälvständig kvinna som sätter honom på piedestal. När sådana par bildar familj kan barnen bli bifigurer i föräldrarnas psykologiska drama."

http://ostlundreportage.se/mina-texter/narcissistiska-foraldrar/
__________________
Senast redigerad av afKnollentott 2018-12-12 kl. 20:43.
Citera
2018-12-12, 20:43
  #38806
Medlem
Solglittrets avatar
Citat:
Ursprungligen postat av rappytt
Värt att reflektera över också. "Den sista tiden förtjänade inte du" har nog med allt som hände runt O att göra. Hanna mådde nog inte särskilt bra, frågan är ju om hon var den som kvävde ena dottern till döds och sedan blev det kaos i hemmet. Kanske var det hennes plan som sattes i verket, där O blev medaktör i ett senare skede. Helt otroligt ändå att ingen förälder kunde peka på alternativ för den andre. De blev som en sekt därinne...

Jag tycker uttalandet "den sista tiden förtjänade inte du" skulle kunna riktas till Agnes och Moa istället.
Inte till deras far - Bjärredsstryparen.

Det han gjorde när han ströp/kvävde Hanna och sannolikt också barnen är så vedervärdigt brutalt av en far så det går faktiskt inte att ta in. En ostraffad inte psykotisk beläst blivande professor.

De skäl han och Hanna kan ha uppgett i sina noggrant nedplitade avskedsbrev är helt ointressanta för gärningen. Det blir inte mindre förfärliga mord för att man påstår att man gjorde det för att döda invandrare som lasermannen, utrota prostituerade eller av hedersrelaterade skäl.
Föräldrarnas framkrystade tankar om "inget liv i egentlig mening" är inte mer förlåtande eller hedervärda än de andra mördarnas uppgivna/påstådda vansinniga skäl.

Det var grymma brutala stryp/kvävningsmord på helt oskyldiga offer som överraskades av mördarna i en miljö där de trodde sig var trygga och säkra. Kan det bli så mycket hemskare?

Jag tycker att nätreklamen för Oskars bokproduktion kunde läggas ner. Hade han överlevt hade den sannolikt tagits bort. Så borde ske nu också.
__________________
Senast redigerad av Solglittret 2018-12-12 kl. 21:07.
Citera
2018-12-12, 20:43
  #38807
Medlem
develis avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Anabella
Hanna är delaktig, ingen tvekan om det. Men vem/vilka har VERKSTÄLLT mordet på flickorna? Det, om något, borde polisen ha kommit underfund med för länge sedan. Av tillvägagångssättet att döma borde det finnas gott om spår på brottsplatsen.
Polisen vet inte i vilken ordning H och flickorna avlidit. Det innebär att man inte kan utesluta att H dog först.
"Vem dödade vem?" - ställde en journalist frågan på presskonferensen. Det är nog fler än jag som undrar..
Du fångar en av de följdfrågor som uppstår för min del. Jämför man med en vanlig mordutredning som en Fu är så brukar det finnas en mer drivande part ,(eller mer aktiv) hur mycket "gemensam och i samförstånd" det än är.
Polisen har givetvis mer bevisning och mer svar än vad som presenterades via krim.teknisk undersökning. För min del funderar jag även kring mentalt tillstånd eller personlighet då det är två som ska vara lika deprimerade, utmattade or what ever. Triggern verkade de inte veta. Kastar man in handduken pga nästa dotters diagnos?
Det är ett väldigt slutet rum om nu ingen noterade den extrema depressionen nämnvärt, eller ett så enormt resignerande ända sen hösten.
Citera
2018-12-12, 20:44
  #38808
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Kryptogam
Ja, du har alldeles rätt: informationen om vilrum (med flera åtgärder) har funnits med i tråden tidigare. Jag tänkte mer så här: prövade man med dessa anpassningar så länge som det bara gick - och till sist var det kört? A blev för sjuk för att ens kunna ta sig till skolan, och därmed var skolans anpassningar och tillrättalägganden "förbrukade." Och då återstod endast hemundervisningen.

Eller hade det gått att finna ytterligare varianter av anpassningar i skolmiljön, som med mycket tålamod från alla inblandade, skulle ha visat sig fungera - om man haft ork att härda ut och testa...

Om A orkade med att ha enskild undervisning i sitt hem, så hade man kanske kunnat ordna med en "hemlik miljö" i skolan, där elev och lärare fick hålla till - ungefär på samma sätt som i villan där hemma. Fördelen skulle i så fall ha varit att det alltid fanns en möjlighet att slussa kompisar in och ut, och det kunde ha funnits en liten, liten chans till att A fick träffa vänner under dagen.

Fast kanske skulle morgonrutinerna (klä på sig, transportera sig till skolan och så vidare) ta för mycket kraft från A, så att hon därför inte skulle få krafter över till själva undervisningen när hon väl kommit till skolan?

Det typiska med ME/CFS, en av kriterierna som måste finnas med för att få diagnosen, är att man inte kan vila sig tillbaka till tidigare energinivå när man blivit trött.

Två huvudsakliga symptom är:

1. Ansträngningsutlöst försämring, sjukdomskänsla och/eller smärta (PEM) med förlängd återhämtningsperiod (kvarstående försämring över 24 timmar)

2. Symtomen kan förvärras av all typ av ansträngning eller stress

Så svaret på din fråga är, morgonrutinerna tog så mycket kraft att hon var trött i mer än 24 timmar efteråt. Efter några morgnars rutiner så kunde hon aldrig mer återhämta sig till tidigare energinivå, den sänktes permanent.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in