(del 2)
Özz föddes som Özgur Gezgin och det var först när familjen kom till Sverige som familjen tog det kurdiska efternamnet Nûjen som betyder pånyttfödd. Han växte upp i Stockholmsförorten Rinkeby.
– Det var så vackert, så rent med träd och lekparker. Vi kom dit hösten 1983 och det var brittsommar. Framför allt behövde man inte vara rädd och orolig, Rinkeby blev tryggheten för mig, säger han och fortsätter:
– Jag var busig som barn, men vetgirig och nyfiken och jag hade ett bra läshuvud.
På gymnasiet gick han naturvetenskaplig linje och drömde om att bli astronaut.
– En syokonsulent stack hål på den drömmen med orden ”Tyvärr, ni invandrare kommer inte få några jobb i framtiden.”?
– Där stod jag med högsta betyg från högstadiet och tänkte att om jag är så här bra och ändå inte får möjlighet att bli det jag drömmer om, så får det vara. Jag sänkte mina betyg genom att hänga i kafeterian istället för att gå på lektioner och bytte till samhällsvetenskaplig linje sista året, berättar han.
Lumpentiden uppe i Boden blev en kontemplativ period, då han tänkte tillbaka på sin barndom och uppväxt. Där mitt på de snöklädda ödsliga vidderna funderade han på när han trivdes som bäst, när han var som lyckligast. Han hade alltid sett upp till skådespelare och den vita duken hade en magisk dragningskraft.
– Jag ville ha en scen. Tanken föddes där och då att jag skulle satsa på att bli skådespelare och inget fick stoppa mig. Idag lever jag min dröm och är så glad och tacksam för att jag får göra det jag gör, säger han och fortsätter:
– När jag bestämmer mig för något har jag en enorm viljekraft. Självklart misslyckas jag ibland och det är faktiskt okej, det lärde jag mig på teaterskolan.
Efter militärtjänstgöringen arbetade han på ett lager för att tjäna ihop pengar till teaterskolan, samtidigt som han spelade fotboll. Han sökte till Calle Flygare Teaterskola i Stockholm. Pengarna räckte bara till första året och inför det andra erbjöd hans föräldrar honom sina besparingar. De hade lagt märke till sonens självlysande glädje, att han hittat det han ville göra, även om de till en början var oroliga och skeptiska inför hans otrygga och osäkra yrkesval.
– Sedan har jag bara kämpat på, stenhårt, säger han.
Då han arbetade som diskplockare på Restaurang Engelen i Gamla stan började han munhuggas med dem som höll på med teatersport där. Programledarna tog in honom i showen och ett år senare stod han själv på scenen.
– En tid senare var det standup där. Jag testade, folk skrattade och jag tänkte att det här var ju riktigt kul.
Hans första soloshow ”Dålig stämning” hade premiär 2012, blev en stor succé och turnerade i tre säsonger i både Sverige och Norge.
– Humorn kan visa på våra absolut lägsta punkter som medmänniskor och få oss att inse hur dåliga vi är ibland. Och vi kan skratta åt oss själva, säger han.
Özz Nûjen ifrågasätter, försöker slå hål på lögner och placerar – genom sina ord – en spegel framför publiken där fördomar och orättvisor blottas. Idéerna får han genom att läsa tidningar. Humorn och satiren bor granne med allvaret.
– Jag är nyhetsnarkoman och måste hela tiden vara i gång och uppdaterad, säger han. ?
Vad är nyckeln till framgång för en standupkomiker, där man står ensam på scenen och bara har sig själv, sitt inre och sitt sätt att vara och uttrycka sig?
– Att ha en egen röst, svarar han. En bra komiker är ärlig mot sig själv och tar in folk i sin värld. Om du spelar någon annan blir det en karaktär istället för att vara en genuin personlighet. Jag tror att det är därför som man älskar sådana komiker som Ann Westin, Marika Carlsson och Johan Glans, som alla utgår från sig själva.
Han har gått Dramatiska Institutets Radioproducentlinje och varit programledare för flera radio- och teveproduktioner. Förutom humorshower och teater har Özz Nûjen medverkat i teveserier såsom ”Aspiranterna”, ”Anna Holt – Polis” och ”Tusenbröder” och spelat in film, däribland de franska ”Si tu meurs, je te tue” och ”Comme chez soi”. Under året turnerar han med humorshowen ”Omogna killar” tillsammans med Patrik Larsson och Måns Möller och i sommar med ”Diggiloo”. När han är ledig tycker han om att vila, titta på fotboll och drabbande angelägna filmer och sitta och prata med kompisar över en middag.
Första besöket på Gotland var på en klassresa som barn.
– Mitt första intryck var att jag tyckte att det var en väldigt vacker ö. Jag gillar ”Gotland – ett annorlunda land”, en träffande slogan, säger han.
En av hans bröder bor på ön och för tre år sedan köpte Özz den gamla skolan och Gazeliigården i Tingstäde tillsammans med sin storasyster, en plats där hela familjen kan samlas.
– Det har tagit två år att rusta upp den och tanken är att vi ska ha en teaterscen där. Vi siktar på invigning i sommar, berättar han.
Flera gånger under intervjun återkommer han till den villkorslösa kärleken i familjen, som ger honom en stor trygghetskänsla.
– Min storasyster är min idol. Vi ringer varandra nästan dagligen. Hon är familjens överhuvud, ryggrad och krona, vi kan gå till henne med allt, säger han och tillägger:
– Jag tror att man blir tighta som syskon när man varit så nära att förlora varandra.Citat:FAKTA
Özz Nûjen om en dag i juni
Juni är min favoritmånad. Jag älskar tiden kring midsommar, då det är så otroligt vackert i Sverige med långa och ljusa kvällar. Det är ljuset som jag uppskattar mest. Förhoppningsvis kommer vi att kunna inviga teaterscenen i Tingstäde under sommaren, det blir ett stort ögonblick.
Jag fyller 42 år den 20 juni och planen är att fira den på Gotland, på sommarstället i Tingstäde tillsammans med pappa, mamma, mina fyra syskon och syskonbarn. Då kommer grillen fram, pappa älskar att grilla och han är så enormt duktig på det. Det blir kanske lite lamm, tårta och ett besök på badplatsen i Tingstäde träsk. Vi spelar fotboll eller basket och barnen kan springa omkring i trädgården. Det viktigaste för mig är att jag har mina nära och kära hos mig.
