Ett sådant förlopp kan absolut förekomma om bägge föräldrarna är djupt deprimerade. Självmord överlag kräver ofta (beroende på metod, men allt som inte är att kasta sig framför tåget) kräver planering. Ofta ses då döden som den ljuspunkt man länge sökt finna, enda vägen bort från mörkret och lidandet. Efterlevande till personer som genomfört självmord vittnar ofta om att personen "tycktes ju må bättre senaste tiden" och verkade fungera lite bättre. När man väl bestämt sig blir döden ett spdant starkt hopp att man får en måendemässig "skjuts" uppåt, man kan rentav verka må bättre och verka mer handlingskraftig. Just efersom man har ett mål att gå mot.
Ofta har inte djupt deprimerade orken/handlingskraften att "styra upp" ett självmord även om man har sådana tankar. Ponera då att någon annan närstående, kanske lika deprimerad som en själv, som man delat mörkret med en längre tid säger "jag ordnar allt, detta är en väg ut ur detta, vi gör det tillsammans". Då kan man absolut tacksamt säga ja till ett sådant erbjudande, för man själv haft dessa tankar länge men inte förmått "styra upp" det hela på egen hand. Eller om en anhörig till en djupt deprimerad, känslomässigt avstängd människa som inte själv är deprimerad säger "jag har ordnat de här pillrena här till dig, jag lägger dem här, vill du dö så kan du bara ta dom". Då är det nära till hands att göra det.
Citat:
Ursprungligen postat av
Clarabesched
Jag får inte ihop det. Två djupt deprimerade föräldrar som samtidigt har förmåga att planera och strukturera hela familjens utplåning utan att någon utanför familjen får några som helst onda aningar. Det stämmer inte.
Men jag går bara på mina egna erfarenheter. Jag är inte psykiatriker och har inte den överblick som en psykiatrispecialist har. Det skulle vara intressant om någon i tråden har kunskap om hur en djup samtidig depression hos två makar, (så djup att de har mord- och självmordstankar), både kan döljas för alla utanför familjen och dessutom ta sig uttryck i en sådan planering som verkar ha skett.
Tankar om att det skulle handla om en s.k. "folie a deux"-process har funnits tidigare i tråden. Skulle ett sådant förlopp fungera med depression hos båda föräldrarna?