Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Förstår inte hur någon ens kan få tanken att det skulle vara karriärdrivet. Varför krångla till det? De dog för sina barn, för att de inte skulle lida mer, och de följde varandra in i döden.

Hade föräldrarna varit egotrippade kunde de nog hittat sätt att bara göra sig av med barnen.

Det är så sorgligt.

Som polisen uttryckte det från början "Ett tragiskt familjedrama" eller liknande. Samma innebörd.

En smärtsamt klockren och belysande bild av hur det såg ut i familjen, endast tillgänglig för den som förmår och står ut med att mentalisera bortom primitiva förberåelser och projektioner.

Två olika grupper börjar utkristallisera sig i tråden -

Vi har en grupp som är säkra på att allt detta hade hänt oberoende av omständigheter, sjukdomar, sjukvårdens stöd mm. Föräldrarna var ödesbestämda familjemördare (eller Oskar då, som denna grupp ofta framhåller) och det handlade bara om en tidsfråga innan den tidsinställda bomben skulle brisera.

Sen har vi en grupp som lutar åt att det här inte nödvändigtvis hade hänt om inte en lång rad olyckliga omständigheter travats på varandra, varav sjukvårdens ME/CFS-debacle var ett.

Sjukvårdsdebaclet är dessutom särskilt hårdsmält eftersom det hade kunnat undvikits om man tagit till sig av den rapport om missförhållanden som kom redan 2016.

Lex Agnes och Moa

Jag får inte ihop det. Två djupt deprimerade föräldrar som samtidigt har förmåga att planera och strukturera hela familjens utplåning utan att någon utanför familjen får några som helst onda aningar. Det stämmer inte.

Min erfarenhet både genom mitt arbete och privat är att djup depression snarast tar sig uttryck i handlingsförlamning när de depressiva tankegångarna tar över. Bl.a. i självmordstankar. Sådan depression brukar dock märkas utåt och få omgivningen att reagera och se till att den sjuka personen kommer under vård. Om den sjuke är bipolär brukar sjukdomens maniska fas ofta yttra sig i en enorm aktivitet. Denna överdrivna aktivitet brukar dock inte grunda sig i någon logisk och förnuftig planering. Inte heller har jag erfarenhet av att personer som är i en manisk fas har brist på framtidstro eller har självmordstankar.

Men jag går bara på mina egna erfarenheter. Jag är inte psykiatriker och har inte den överblick som en psykiatrispecialist har. Det skulle vara intressant om någon i tråden har kunskap om hur en djup samtidig depression hos två makar, (så djup att de har mord- och självmordstankar), både kan döljas för alla utanför familjen och dessutom ta sig uttryck i en sådan planering som verkar ha skett.

Tankar om att det skulle handla om en s.k. "folie a deux"-process har funnits tidigare i tråden. Skulle ett sådant förlopp fungera med depression hos båda föräldrarna?

Jo, men vad för slags lidande talar vi om här?

Finns uppgifter om trötthetssyndrom. Jag förringar inte den frustration som det kan föra med sig. Men varför skall 4 människor behöva lämna jordelivet pga. det?

Inga uppgifter om olidlig smärta, rullstolsbundenhet, psykiskt lidande (hos barnen).

Kommer inte ifrån tanken att någonting annat ligger bakom detta tragiska fall. Typ religion (irrlära) eller skam. Eller psykos, hos EN förälder, knappast 2.

Det är möjligt att planera för ett självmord när man är deprimerad. Faktum är att när personen bestämt sig för detta får den en sorts inre lugn och handlingskraft därefter. Depressionen lättar också till viss del, för nu vet hen att lidandet snart är slut.

Jag har också hört talas om det.
Men hur kan TVÅ personer samtidigt bestämma sig för att mörda sina barn? Tänker att om det skulle ha inträffat handlar det om hjärntvätt/manipulation för att förmå den andra föräldern till detta.

Det är inte alltid det fungerar så. Självmord kommer ofta som en chock för omgivningen: "Men han verkade vara så glad nu på sistone". Innan beslutet är taget är det ofta ett mörker. Os arbetskamrater och chef märkte ju hur dåligt han mådde. När O och H väl beslutat sig så kom de troligen upp ur mörkret och mådde ganska bra kan jag tänka. De hade tagit beslutet, de visste vad som väntade och att lidandet är på väg att ta slut. De blev troligen väldigt rationella i det läget. Och det är där och då de började planera testamente, avskedsbrev, skaffa de medel de behövde för att ta livet av familjen.

En av föräldrarna har nog fått tanken först, eller t.o.m. båda men inte vågat säga det högt inför varandra. Sedan har det sagts, och den förälder som eventuellt varit tveksam från början har nog inte alls behövts manipuleras till beslutet.

Varje gång hen sett flickornas lidande efter detta, har hen funderat på vad partnern sagt och långsamt kommit till samma beslut, tror jag.

Vet du om det stämmer att Agnes skulle börja utredas för narkolepsi? (Det har förekommit uppgifter om det i tråden. Tror bla i Avd 9:s framställningar, ska kolla igen.)

Som jag förstått det har ME/cfs och narkolepsi inte liknande symtom. Måste google-researcha lite mer...

Lite väl kategorisk karaktärisering av tråden, men visst - det stämmer ju ganska bra. 😊

Rundgången är ett faktum. Det blir väl så att vi tomgångskör, jag iaf, och tuggar om vissa tankegångar. Tills det dyker upp något troll igen.