Citat:
Men kan det verkligen vara så? "Sverigevänner" trodde jag var ett litet finare ord för svenska rasister, fascister etc. Lars Weiss kallar t ex Katerina Janouch litet nedsättande för just "Sverigevännen".
Lustigt nog har ordet "Norgesvenn" en positiv klang i Norge. Det sägs om företrädelsevis prominenta utländska personer som har visat särskilt intresse för Norge, t.ex. en rockstjärna som turnerat flitigt i landet. Men man kan inte både vara norsk och "Norgesvenn" samtidigt.
Det är en contradiction in terms.
När Özz kallas "Sverigevän" i SvD-artikeln är jag övertygad om att det ska tolkas som ett stick till dem som kallas sverigevänner, och som ett svar på att han själv kallats landsförrädare. Men jag dras till betydelsen av det norska uttrycket och kan inte låta bli att tänka på hur det understryker problemet med Özz oklara nationella tillhörighet. Är han svensk? Är han inte svensk? Är han en sverigevänlig kurd? Var ligger hans lojaliteter? Det har han själv varit otydlig med. När det passar hans syften låtsas han att han är svensk, och annars är han kurd.
Jag har tidigare tänkt att det på sätt och vis är en slags komplimang när folk kallar Özz för landsförrädare, för det ger vid handen att han trots allt blir uppfattad som "en av oss". Man kan inte svika sitt land om man inte, åtminstone i själ och hjärta, är ett barn av landet.
Jag har egentligen inget emot uttrycket "sverigevän". Något samlingsnamn behövs kanske för de många som faktisk vill det bästa för Sveriges land och folk, till skillnad från alla som bara vill skaffa sig själva makt och fylla sina egna fickor på alla andras bekostnad och gärna låter landet gå under i ekonomiskt och socialt kaos.
Men "Sverigevännen" Özz låter i detta sammanhang för mig som en tvivelaktig onkel som presenterar sig som en vän till familjen och bedyrar att han har snövita avsikter.