Alternativ för Sverige (AfS) - samlingstråd

Ja, jag tror vi är överens här. Jag accepterar att utgångspunkten är populism och nationalism, liksom hos SD. Det är den kompromiss jag gjorde när jag valde att stödja detta parti som den mest - kanske den enda - framkomliga vägen idag utifrån mitt politiska perspektiv. Både populismen och nationalismen har viktiga budskap just i dagens världspolitiska situation (contra den problematiska typen av globalism), och kunde, tyckte jag, såtillvida bejakas, om än bara med försiktighet och under urskillning.

Men när jag upptäckte SD 2006 var deras nationalism inte ens särskilt populistisk, åtminstone inte sådan den kom till uttryck i programmet. Partiet hade under årens lopp gjort ganska mycket av den i ideologiska termer, och inom dess ramar fanns redan social- och kulturkonservatismen utvecklad. Jag tog därför fasta på det som där redan uppnåtts, och mitt projekt blev att försöka argumentera för att partiets ideologi från denna punkt skulle vidareutvecklas och fördjupas genom vissa modifikationer och kompletteringar.

För detta syfte försökte jag peka på några relevanta, outnyttjade ideologiska resurser och tanketraditioner: socialkonservatismen även som akademisk riktning alltifrån 1800-talet, den därmed sammanhängande historiska skolan inom nationalekonomin, och på ett mer filosofiskt och politisk-filosofiskt plan riktningar som idealismen, personalismen, och den s.k. värdecentrerade historicismen.

Övergången till att använda socialkonservatism som huvudsaklig ideologisk självbeteckning var ur detta perspektiv ett viktigt steg framåt. Både Karlsson och Emilsson, som Karlsson brukar hänvisa till som partiideolog, har definitivt "läst lite böcker", precis som partiets gamla nationalistiska intellektuella, även om det i stor utsträckning är andra böcker. Samtidigt gjorde den begynnande liberala anpassningen i vissa frågor, som inte har något med socialkonservatismen som jag definierar den att göra, att den ideologiska konsekvensen började mjukas upp, och inslaget av populism i problematisk mening blev därmed större.

Min förhoppning var att AfS, utan att uppge de just nu viktiga, giltiga värdena och delsanningarna i populismen och nationalismen, skulle uppta projektet av ideologisk utveckling utöver dem, utöver både SD:s "gamla första", nationalismen, och SD:s "gamla andra", den liberalpopulistiska anpassningen, i riktning mot en ny, avancerad, dynamisk socialkonservatism, förenad med en också delvis ny, Europaorienterad kulturkonservatism eller nyskapande traditionalism: det "nya tredje". En utveckling av detta slag är som jag ser det nödvändig för alla Europas populistnationalistiska partier för att de ska uppnå tillräcklig långsiktig klarsyn och stabilitet, och inte minst för deras nödvändiga samarbete. Bara populism och nationalism kommer helt enkelt inte räcka för att rädda Europa och de respektive nationerna. I sig själva kan de tvärtom lätt bli en svaghet, ja ett hot.

Det är bara motsägelsefullt om man tror på etablissemangets definition av rasism, vilket är någon slags 1920-tals variant (eller kanske 1870-tals).
Det är som när Jan Björklund säger sig stå emot SD eftersom han har två adopterade barn från Indien.
Det förekommer liksom inte någon white flight från vita områden, oavsett om polacker eller britter flyttar in.
Har du sett någon på flashback skriva negativt om indiska ingenjörer? Jag har under mina år aldrig sett det. Det finns liksom inget starkt stöd för den typen av rasism som är emot folk enbart pga deras hudfärg. Vad man är emot är de folkgrupper som, som grupp, gör samhället sämre.

Vill man då ha folket med sig är det dessa grupper man bör kritisera. Man bör inte gör sig till en lätt måltavla för godhetsfolket genom att vara emot högutbildade sydasiater. Faktum är att de högutbildade utom-européerna fick rätt mycket stöd på flashback när MiV ville skicka hem några pga tekniska formaliteter.



Den definitionen är irrelevant. En svensk kan flytta till Polen och hans barn kommer bli polska och ses som polska. En polack kan flytta till Sverige och hans barn ses som svenska.
Lennart Matikainens föräldrar är från Finland. Ser du honom som svensk eller finne?

"Etnicitet" är ett förlegat begrepp om man syftar på grannländer. Det finns ingen "polsk etnicitet" eftersom man knappt kan se skillnad på en polack och en svensk.

Det är just den här typen av diskussioner man måste undvika. SD satt fast i den gyttjan länge. Vem bryr sig t.ex. om Zlatan är "svensk" eller inte?

Vad folk däremot ser framför sina egna ögon är hur deras bostadsområden tas över av araber och svarta som i många fall beter sig som apor. De bråkar och ägnar sig åt kriminalitet. Säljer droger, osv. På den punkten har ju rasismen faktiskt rätt.

Se på USA. Det påstås att det är "rasistiskt" men faktum är att det bara är mot svarta det finns historisk rasism. Det finns ju en anledning till detta. Och även i USA är man positiv mot de svarta som är "normala", t.ex. de högutbildade afrikaner som får stipendier i USA och blir läkare osv.




Vill man inte låta judarna vinna så måste man hålla debatten sansad. Samma sak med islam. Går man till överdrift så vinner de. Då kan de spela upp offerkortet.

Det är konstigt att de s.k. Sverigevänliga krafterna inte förstått det. Ingen har sympati för våldsamma skinheads.

Jag tycker helt klart man kan ta upp frågan om judar dominans i media, så länge man klarar av att sätta en gräns mot antisemitismen.

Den fetade avslutningen gör också gällande att du bejakar populism och nationalism, även om resten av texten visar på betydande invändningar.

Jag skyggar alltså inte från de ord du nämner här och ovan, anser bara tribalism mindre relevant, och även problematiskt, i det nationalstatliga sammanhanget.

Jag riktar detta till oyto främst (jag hittar inte inlägget i fråga): Det eventuella svenska tribalism som finns är djupt begravd. Måhända kommer den inte vara det om fyra decennier om men i dag är den inte relevant eftersom den helt enkelt inte existerar. Det går inte att önska fram den.

Hur mycket du än knyter näven i byxfickan och önskar att en svensk triblalism fortsätter tryckas ner och förblir dolt i skymundan så hjälper inte det. Ett alltmer bejakande av egen ingruppslojalitet kommer bara än mer förstärkas ju mer kostsam exkludering och självhat blir. Du kan inte önska bort det.

Det återstår att se exakt hur denna artar sig och vad som kan göras med den. Ett problem är att de känslor du beskriver kan fångas upp av opportunister á la Alt-Right och då blir det bortkastat. Kanaliseras det hela i sunk som JOB uttrycker det så är det också bortkastat.

Jag bejakar dem på det sätt, i den utsträckning, med de definitioner och reservationer o.s.v. som jag delvis antydde i gårdagens svar till experten10.


Ja, tribalism är förstås betydligt snävare än den idag hos oss mest aktuella formen av nationalism, den som är knuten till nationalstaten. När det gäller identitetspolitik missförstår du däremot. Jag skrev ju att "identitet i vid mening inte bara fungerar utan är viktigt i sig". Jag har ofta, mot den liberala och neokonservativa kritiska reduktionen av identitetspolitiken till den postmarxistiska vänsterns variant, hävdat att konservatismen bl.a. är ett slags identitetspolitik, att det inte minst är det som skiljer den från liberalismen. Så nej, jag vänder mig inte från all identitetspolitik. "Dock", som jag fortsatte, "finns också identitetspolitik som blir alltför snäv, rigid och inte minst historiskt godtycklig", d.v.s. även konservativ identitetspolitik kan bli problematisk på detta sätt.


Ja, radikalnationalism vänder jag mig från. Vad betyder citationstecknen? Du godtog ju termen?


Jo, denna poäng är jag förtrogen med. Det du skrivit om detta genom åren tillhör det som gjorde att jag rekommenderade dina inlägg. Här vänder du dig väl inte heller med mig. Det finns ju historiska exempel på att inte bara nationalism utan även populism haft positiva konnotationer. Den enda invändning jag har här är att det inte räcker att rumsrenhet kommer med makten. Andra kriterier måste tillämpas på det för vilket du eftersträvar makt. Distinktioner måste göras mellan olika former av populism och nationalism.


Här förbiser du ju helt den grundläggande distinktionen mellan etnisk och medborgerlig nationalitet. Vad jag skrev var ju att öppen svenskhet var "ett bra begrepp när man talar om medborgarskapets nationalitet. Problematiserandet av svensk etnicitet är något helt annat. Det är ohållbart i sak och i sig". Etnisk svenskhet är förvisso "en normal, självdefinierande, organisk folkgemenskap att ta för given och anpassa politiken efter"; endast medborgarskapets nationalitet är "något syntetiskt reglerbart som uttryckligen inte har med etnicitet att göra, eftersom politiker dikterar det".

Användningen av termen öppen svenskhet tror jag har gjort det, ja. Och i den utsträckning det verkligen har förekommit ett krumbuktande som inneburit att man hävdat att svensk etnisk nationalitet är "något annorlunda", att man förnekat den, har det säkert också gjort det, ja. Vilket inte innebär att detta krumbuktande inte är i sak, i sig, ohållbart.


Jag skyggar alltså inte från de ord du nämner här och ovan, anser bara tribalism mindre relevant, och även problematiskt, i det nationalstatliga sammanhanget.

Jag riktar detta till oyto främst (jag hittar inte inlägget i fråga): Det eventuella svenska tribalism som finns är djupt begravd. Måhända kommer den inte vara det om fyra decennier om men i dag är den inte relevant eftersom den helt enkelt inte existerar. Det går inte att önska fram den.

Det går att göra mycket identitetspolitik och på sätt och vis är SD ett identitetspolitiskt parti på det sättet att svenskar med en viss identitet röstar på det, vissa svenskar med en annan identitet absolut inte kommer att göra det men om man gör identitetspolitik så måste man veta vad man pratar om. "Svensk" enbart som identitet är en non-starter.

Tillägg här vad gäller AfS: AfS skulle kunna bedriva idenitetspolitik, men identitspolitiken är att rikta sig till en målgrupp i Sverige, en målgrupp som per nödvändighet är relativt liten. I valvakesegmentet av denna tråd framkom tydligt att AfS inget har att hämta på landsbygden. Vad AfS rikta in sig på är unga, mestadels män, i och runt större städer. Där finns det mycket att göra men inträde i riksdagen finns inte på kartan inom överskådlig framtid som jag ser det.

Instämmer med föregående talare. Men det verkar tyvärr inte finnas vare sig snack eller verkstad hos AfS.

Man kan inte driva politik utan resurser. Om man inte har pengar så samla personer. Får man personer så får man senare pengar.

Edit: AfS lyckades övertyga 20 000 svenskar att lägga sin röst på ett helt nybildat okänt parti som drev en valkampanj under en månad. Nu riskerar man att slösa bort hela den utvecklingen genom overksamhet.

"Varför osynliggörs etniskt hat mot svenskar?" är en fråga som dussintals eller hundratals människor kan reproducera utan kostnad i sociala medier.

"Varför tiger SD om etnisk svensk utsatthet i områden där svenskarna är i minoritet?"

Idealet hade förstås varit om kompetenta AfS-representanter kunde lobba myndigheter och kanske hitta individuella fall att engagera sig i. Skapa en produktionsbolag som kunde göra filmer likt den för flera år sedan då en ung kvinna gick med dold kamera genom Bryssel, kanske i symbios med alternativmedia.

Alltså projekt och engagemang som är tillräckligt motiverande i sig, men med tiden skapar uppmärksamhet.

Men som sagt - att på fucking Twitter kritisera SD och andra partier för att osynliggöra svensketnisk utsatthet i det mångetniska Sverige är gratis och tillgängligt.