Alternativ för Sverige (AfS) - samlingstråd

Som retoriskt grepp om man får frågan om man tar avstånd från islamofobi så skulle jag rekommendera att man gör en Jordan Peterson.

- What do you mean when you say islamophobia?

Ett politiska parti kan naturligtvis inte ta avstånd från från psykiska åkommor som fobier. Det finns en massa irrationella rädslor. Folk kan vara rädda för öppna platser, att åka hiss, höga höjder, hundar etc. Ett politiskt parti kan väl inte rimligen behöva ta ställning till fobier?

Som "Ottokar" skrev här:
"Ett politiska parti kan naturligtvis inte ta avstånd från från psykiska åkommor som fobier. Det finns en massa irrationella rädslor. Folk kan vara rädda för öppna platser, att åka hiss, höga höjder, hundar etc. Ett politiskt parti kan väl inte rimligen behöva ta ställning till fobier?"

Din fråga om islamofobi var felställd. Den går därmed inte att svara på.

Som svaret på den frågan om svenskar - ja då har du naturligtvis rätt.

Men vad jag talar om är en metod att komma undan hela svenskt DNA/genetik frågan genom att bara kalla partiet Svenska Folkpartiet, vara öppet för alla i god demokratisk ordning och sedan driva den konkreta politik som är bra för svenskarna som man väljer att driva.

Man kan ju för säkerhets skull förlägga partimöten på torsdagskvällar och som obligatorisk mat servera ärtsoppa med fläsk så ordnar sig eventuella försök till infiltrering

Men kanske ser jag för ytligt på de här frågorna? Uppskattar synpunkter.

Vad jag förstår så har ju SD kommit i skottgluggen just för att man hela tiden har haft skrivningar om "essens" eller liknande i partiprogrammet. Det är kontraproduktivt eftersom man öppnat för hela diskussionen om ras/DNA.

Ett modernt parti driver politik. Först när man kommit till spakarna kan man driva frågor som fördubbling av historieundervisningen med betoning på vikingatid/stormaktstiden, svensk kultur och språk, kristna/judiska värderingar, obligatorisk religionsundervisning med betoning på objektiv utvärdering av islam, vetenskapliga rön om medfödda skillnader mellan etniska grupper etc. om man nu känner att det är angelägna frågor.

Menar du och Ottokar alltså att "antisemitism" är mindre irrationellt? Att det ena är ett hittepå-ord, men inte det andra? Judar drabbas av RIKTIGT hat, inte muslimer?


Svenska Folkpartiet är ett bra partinamn, om det är tillgängligt. Men det ligger en konstig implikation i att det finns en motsättning mellan erkännandet av svenskars existens och rätt och möjligheten till icke-svenskars väl och ve. Vad är det med svensk DNA/genetik/nation som är så ödesmättat och skumt?

Och rent praktiskt kommer ingen presumtiv invandrarväljare skrämmas av tanken på ett övervägande svenskt Sverige eller klassisk svensk nationalism. Man kan rentav tycka att det är normal anständighet att inte tycka så illa om sitt lands majoritetsbefolkning att man inte respekterar dess folkrätt till en enda nationalstat.

Jag vill föreställa mig att jag skulle visat den ömsesidiga omsorgen att jag såg Portugals eller Japans majoritetsbefolkningar och deras kontinuitet som överordnat min individ. Om jag graviterade mot ett nationalistparti, skulle jag INSISTERA på att de inte fjäskade bort sin folkrätt för att vinna min röst.

Instämmer.

Ja, jag tror vi är överens här. Jag accepterar att utgångspunkten är populism och nationalism, liksom hos SD. Det är den kompromiss jag gjorde när jag valde att stödja detta parti som den mest - kanske den enda - framkomliga vägen idag utifrån mitt politiska perspektiv. Både populismen och nationalismen har viktiga budskap just i dagens världspolitiska situation (contra den problematiska typen av globalism), och kunde, tyckte jag, såtillvida bejakas, om än bara med försiktighet och under urskillning.

Men när jag upptäckte SD 2006 var deras nationalism inte ens särskilt populistisk, åtminstone inte sådan den kom till uttryck i programmet. Partiet hade under årens lopp gjort ganska mycket av den i ideologiska termer, och inom dess ramar fanns redan social- och kulturkonservatismen utvecklad. Jag tog därför fasta på det som där redan uppnåtts, och mitt projekt blev att försöka argumentera för att partiets ideologi från denna punkt skulle vidareutvecklas och fördjupas genom vissa modifikationer och kompletteringar.

För detta syfte försökte jag peka på några relevanta, outnyttjade ideologiska resurser och tanketraditioner: socialkonservatismen även som akademisk riktning alltifrån 1800-talet, den därmed sammanhängande historiska skolan inom nationalekonomin, och på ett mer filosofiskt och politisk-filosofiskt plan riktningar som idealismen, personalismen, och den s.k. värdecentrerade historicismen.

Övergången till att använda socialkonservatism som huvudsaklig ideologisk självbeteckning var ur detta perspektiv ett viktigt steg framåt. Både Karlsson och Emilsson, som Karlsson brukar hänvisa till som partiideolog, har definitivt "läst lite böcker", precis som partiets gamla nationalistiska intellektuella, även om det i stor utsträckning är andra böcker. Samtidigt gjorde den begynnande liberala anpassningen i vissa frågor, som inte har något med socialkonservatismen som jag definierar den att göra, att den ideologiska konsekvensen började mjukas upp, och inslaget av populism i problematisk mening blev därmed större.

Min förhoppning var att AfS, utan att uppge de just nu viktiga, giltiga värdena och delsanningarna i populismen och nationalismen, skulle uppta projektet av ideologisk utveckling utöver dem, utöver både SD:s "gamla första", nationalismen, och SD:s "gamla andra", den liberalpopulistiska anpassningen, i riktning mot en ny, avancerad, dynamisk socialkonservatism, förenad med en också delvis ny, Europaorienterad kulturkonservatism eller nyskapande traditionalism: det "nya tredje". En utveckling av detta slag är som jag ser det nödvändig för alla Europas populistnationalistiska partier för att de ska uppnå tillräcklig långsiktig klarsyn och stabilitet, och inte minst för deras nödvändiga samarbete. Bara populism och nationalism kommer helt enkelt inte räcka för att rädda Europa och de respektive nationerna. I sig själva kan de tvärtom lätt bli en svaghet, ja ett hot.

Det är bara motsägelsefullt om man tror på etablissemangets definition av rasism, vilket är någon slags 1920-tals variant (eller kanske 1870-tals).
Det är som när Jan Björklund säger sig stå emot SD eftersom han har två adopterade barn från Indien.
Det förekommer liksom inte någon white flight från vita områden, oavsett om polacker eller britter flyttar in.
Har du sett någon på flashback skriva negativt om indiska ingenjörer? Jag har under mina år aldrig sett det. Det finns liksom inget starkt stöd för den typen av rasism som är emot folk enbart pga deras hudfärg. Vad man är emot är de folkgrupper som, som grupp, gör samhället sämre.

Vill man då ha folket med sig är det dessa grupper man bör kritisera. Man bör inte gör sig till en lätt måltavla för godhetsfolket genom att vara emot högutbildade sydasiater. Faktum är att de högutbildade utom-européerna fick rätt mycket stöd på flashback när MiV ville skicka hem några pga tekniska formaliteter.


Den definitionen är irrelevant. En svensk kan flytta till Polen och hans barn kommer bli polska och ses som polska. En polack kan flytta till Sverige och hans barn ses som svenska.
Lennart Matikainens föräldrar är från Finland. Ser du honom som svensk eller finne?

"Etnicitet" är ett förlegat begrepp om man syftar på grannländer. Det finns ingen "polsk etnicitet" eftersom man knappt kan se skillnad på en polack och en svensk.

Det är just den här typen av diskussioner man måste undvika. SD satt fast i den gyttjan länge. Vem bryr sig t.ex. om Zlatan är "svensk" eller inte?

Vad folk däremot ser framför sina egna ögon är hur deras bostadsområden tas över av araber och svarta som i många fall beter sig som apor. De bråkar och ägnar sig åt kriminalitet. Säljer droger, osv. På den punkten har ju rasismen faktiskt rätt.

Se på USA. Det påstås att det är "rasistiskt" men faktum är att det bara är mot svarta det finns historisk rasism. Det finns ju en anledning till detta. Och även i USA är man positiv mot de svarta som är "normala", t.ex. de högutbildade afrikaner som får stipendier i USA och blir läkare osv.



Vill man inte låta judarna vinna så måste man hålla debatten sansad. Samma sak med islam. Går man till överdrift så vinner de. Då kan de spela upp offerkortet.

Det är konstigt att de s.k. Sverigevänliga krafterna inte förstått det. Ingen har sympati för våldsamma skinheads.

Jag tycker helt klart man kan ta upp frågan om judar dominans i media, så länge man klarar av att sätta en gräns mot antisemitismen.

I grunden tycker jag att det är ett bra förslag att vara "öppen för alla" (utåt sett) samtidigt som "alla vet" att man är ett parti som är lite rasistiskt.
Republikanerna i USA fungerar egentligen på samma sätt. 98% av de svarta i USA röstar på demokraterna.

Däremot tror jag att alla partier med "svensk" i namnet är dömda att beskrivas som nazistpartier. Det finns helt enkelt för många sådana som misslyckats.

Själv är jag inte nationalist och jag ställer mig inte på "svenskarnas" sida. Jag skulle kunna flytta till Norge, Danmark, Polen eller Ungern om det skiter sig i Sverige. Därför är jag också negativ till namnet "Svenska".

Jag tror mer på att beskydda den europeiska civilisationen. Jag tror man kan få med sig fler i den åsikten. Den blir också mer inkluderande, eftersom man i teorin är öppen även för t.ex. japaner, och alla andra som kan bygga upp den typen av civilisation vi västerlänningar uppskattar och respekterar.

Men det är ju bara min egen åsikt. Jag förstår om AFS inte vill gå den vägen. Men jag tror iaf att grobiannationalismen är på utdöende. Det finns för många som har vänner från olika delar av världen och utifrån det bildar sig en uppfattning om att det måste inte vara just svenskt för att vara bra.
Så jag tror att en alltför nationalistisk rörelse inte har framtiden framför sig. Särskilt i den yngre generationen, där man gärna flyttar till London, USA eller andra länder.

Jag tror däremot att man kan vinna mycket på att pusha för det som gjort Sverige bra. Det är också det man kan höra folk på flashback tala om: Lag och ordning, trygghet, säkerhet, en stat man kan lita på, medmänniskor man kan lita på, osv. Det är inte många som beklagar sig över hur svårt det är att få tag på sillamackor. Så är det ju. Nationalismen och socialkonservatismen ökar inte för att folk saknar sillamackorna.

Då är du i grund och botten en varsomhelstare. Det är väl OK men de flesta människorna är inte sådana utan de behöver en plats och ett sammanhang.

Jag är dock av den uppfattningen att det finns en etnisk/genetisk koppling till vilka människor som man känner att man har gemenskap med.

Vad gäller mångkulturen så har det grundligt visats att när mångkultur introducerats så mår människor helt enkelt sämre. Både majoritetsbefolningen och minoriteterna. Så enkelt är det.
Är du intresserad av forskningen som ligger till grund för det så kan du t.ex. söka på Robert Putnam. När man förstår vad forskningen visar så är det extra skrämmande eftersom man ser att svenska politiker med öppna ögon utsätt sina landsmän för ett livslångt psykiskt "lidande" och sämre livskvalitet i den heliga mångkulturens namn.

AfS gick väldigt hårt och negativt fram i sin kampanj och fick svar på tal. Banderoller med återvandring och flygtider till resp länder stärkte bara intrycket att AfS består av högerextrema knäppgökar. Herr Kasselstrand och Hahne borde ta intryck av SD:s målmedvetna kampanjer dock betydligt mindre av deras vindflöjeltaktik.
NyD:s kampanjer genomsyrades av en positiv anda, precis som du skrev. Tyvärr gjorde de mycket olika väljargrupperna inom NyD att de var dödsdömda från början. Företagshöger, sossepopulister och brunborgare brukar inte komma så bra överens och det visade sig med all önskvärd tydlighet i NyD.

Iom jag inte är född i Sverige är jag väl av naturen mindre benägen att spika fast mig vid en plats. Ja.

Men jag vill att denna plats jag bor på ska vara så bra som möjligt. Det är mitt mål. Kanske delar vi det målet, kanske inte.

Jo jag har faktiskt läst Putnams bok om mångkulturen(eller om det var den som hette Ensambowlaren) samt några av hans rapporter och skrivit ner mina intryck av det, så det är jag insatt i.

Men det stämmer inte att folk nödvändigtvis mår sämre pga mångkultur. Vad som händer är att folk isolerar sig mer, ju mer etniskt diverst ett område är.
Dock är jag fundersam till vilken typ av mångkultur som han åsyftar. Min gissningar är att ju mer folk skiljer sig från en själv, utseendemässigt och kulturellt, desto mer isolerar man sig. Det är inget man behöver tro gäller för t.ex. finnar och polacker. Jag tror inte heller det gäller i områden där folk är högutbildade och hölinkomsttagare. Utan verkligheten är att många svarta är lågutbildade och lågkompetenta, och därför blir det naturligt så att man undviker dem och de områden där svarta bor.

Studien som gjordes på white flight i Sverige visade ju på att white flight bara sker när utomeuropeer flyttar in. Effekten finns inte för europeer.

Invandrare från europeiska länder ger dock ingen flytteffekt, utan det handlar om utomeuropeiska invandrare. Det påminner om fenomenet white flight i USA, där vita flyttar bort från områden när många svarta flyttar in.
https://fof.se/tidning/2015/7/artikel/segregeringen-okar-i-sverige

Därför är det onödigt att propagera för att "bevara sverige svenskt", när det är utomeuropeer som folk flyttar bort från.
Och som vanligt får man läsa mellan raderna vad gäller begrepp. "Utomeuropeer" syftar troligen inte på amerikaner och australier... inte heller på kineser gissar jag...