Citat:
Ursprungligen postat av
Kryptogam
Ok - om vi nu enas om att sjukvården har begått alla tänkbara fel och knäckt familjen, så att föräldrarna inte orkade leva. Då är det sjukvårdens "fel" att familjen inte finns i dag. Sjukvården bär all skuld och jag ifrågasätter inte det. Jag låter mig övertygas av alla tidigare inlägg. Det handlade om sjukvårdens dåliga förståelse, dåliga bemötande och dåliga vård. En vårdskandal, helt enkelt.
Kan man ändå ställa frågan: vad gjorde att just dessa föräldrar blev så knäckta? Jag träffar ofta människor som upplevt de mest fasansfulla umbäranden, men som ändå väljer att leva vidare - de lever vidare utan familjemedlemmar som de förlorat och med alla de skador och funktionsnedsättningar som de själva och deras överlevande barn har fått. Vad är det som gör att en del människor, mot alla odds, väljer livet medan någon annan ger upp?
Det måste ju finnas någon form av skyddsmekanismer - både inom personen och i den omgivande miljön - som gör att en del lever vidare? Det vore väl bra om man kunde identifiera dessa skyddsmekanismer. En stark tro (religion) skulle så klart kunna vara ett skydd - men vad mer?
Förslag på suicicid och fillicidskyddsmekanismer:
Andra barn - för vilka man lever vidare.
Moral - man mördar helt enkelt inte - då lever man vidare för levande barns skull.
Partner - den andra föräldern som kan hålla en under armarna eller en partner som älskar en
Vänner - som kan avleda från mörka tankar och släpa en till psyk vid behov.
Andra intressen - man har något utanför det mörka som glädjer och ger stimulans och avledning
Klarsyn - man ser allt i svart, men det stämmer egentligen inte, och man inser det.
Hoppfullhet - det blir bättre
Fatalism - det kan i varje fall inte bli värre
Nej det är inte sjukvårdens fel att barnen är mördade. Det är endast mördarnas ansvar som valde den vägen. De hade när som helst var för sig kunnat besinna sig och avbryta planerna eller hindra den andre.
Att föräldrarna däremot när de levde, kan ha upplevt hopplöshet och förtvivlan och inte erhållit rätt behandling och stöd för detta, kan möjligen vara sjukvårdens fel - eller föräldrarnas eget val.
Men att föräldrarna själva gick alldeles för långt över gränsen till det totalt förbjudna och mördade sina barn hellre än att ropa på hjälp, är enbarta deras eget ansvar.