[quote=Energizer666|65739103][quote=Asynjan|65738197]En annan bild från händelsen i Sundsvall var att en person öga mot öga ifrågasatte vad SD gjorde på eventet och tog tag i honom. Kanske SD då blev orolig och slängde sig på golvet av rädsla och sen ringde polisen?
Citat:
Som vittne till händelsen så kastade sig SD inte ner på golvet utan blev påhoppad
det var inget om ifrågasättande utan en som gav sig på SD inför ett antal vittnen
SD hade precis lika stor rätt att vara på eventet som alla andra som var där
man kan istället fråga sig varför man ger sig på någon som fortfarande kan vara oskyldig?
För oss som står utanför alltihop kan det vara enormt svårt att sätta sig in i de involverade personernas situation.
Dels för de som drabbats av förlusten av LW men även för de som står på "andra sidan".
För många är det kanske lättare att sätta sig in i LWs anhörigas/vänskapskrets sida. Det är mer tillåtet att ha sympatikänslor för dom. Men trots det kan det nog vara svårt att förstå hur man kan känna och reagera.
Om man tänker sig in i att någon mördar din dotter, din kompis, din förälder eller någon annan du håller av mycket och du tror dig veta vem det är, då är det begripligt att du känner starka negativa känslor mot denna person. Jag kan tänka mig att man absolut kan känna hat och starka aggression, särskilt om man ser denna person.
Att sätta sig in i hur en misstänkt känner är svårare, särskilt som att det inte är tydligt och klart för envar om personen är skyldig eller inte. Känslorna blir blandade och det grumlas av att man kanske gör felet "att tycka synd om en mördare".
Lättare blir det förstås om man
vet att personen är oskyldig.
Jag tror inte många tycker att rättvisan ska skapas utanför vårt rättssamhälle. Ingen av oss har hela bilden. Inte ens utredningen har klart för sig hur det ligger till ännu. Självklart är det fel att ta saken i egna händer.
Men många kan nog förstå den frustration och det hat man som drabbad kan känna mot den som man tror har mördat ens vän.
Är man ännu inte dömd för ett brott har man naturligtvis rätt att vistas och röra sig där man vill. Om man är oskyldig, då kan det kanske kännas fel att man ska stanna hemma, inte kunna träffa människor och utöva sin hobby.
Men detta är ingen "normal" situation för någon a de inblandade.
Båda sidor har rätten på sin sida att åka på eventet.
Här borde dock förnuftet träda in.
Från bådas håll.
De som anar att de inte klarar av att hantera sin ilska när man möter den man tror är skyldig, borde kanske inte åka dit. Eller be någon/några hjälpa en att hålla sig ifrån den personen.
Är man den misstänkte personen, kanske man pga den känsliga situationen stanna hemma, eller hålla väldigt låg profil. Vet man med sig att man är oskyldig, kanske det ändå känns olustigt att möta andra som undrar och som misstänker en. Jag tänker att för en oskyldig skulle tankarna på vem/vilka tror att jag är mördaren förstöra hela nöjet med eventet, för att inte säga tvärtom. Jag skulle bara tycka att det gav en fruktansvärd hemsk känsla av att vara där. Och tänk om de skulle ha en tyst minut för LW? Inget skulle kunna få mig dit, tror jag.
Är man skyldig, hur tänker man då? Att man genom att delta visa att man är "oskyldig"? Tror man att det ser misstänkt ut att stanna hemma? Eller bryr man sig inte vad andra tänker? Här har jag definitivt svårigheter att tänka mig in i situationen.