Citat:
Ursprungligen postat av
skrumpelnubb
Argumentet lyder:
Bara om Gud finns så finns det en objektiv och absolut moral.
Det finns en objektiv och absolut moral.
Därför finns Gud.
Första premissen är felaktig. Eller den kan i alla fall vara felaktig, beroende på hur man definierar vad moral är och bygger på. Jag tror de flesta människor, troende eller icke troende, kan hålla med om att vad vi menar med moral rent generellt är att maximera välbefinnande, men att välbefinnandet av den enskilde i högsta möjliga grad inte skall påverka den andres välbefinnande i negativ riktning. Det kan definieras lite olika, men i stora drag tror jag de flesta kan instämma i detta.
Och om nu detta är vad vi menar med moral, då är det
objektivt fel att mörda, tortera, stjäla etc, oavsett om gud finns eller inte.
Om man å andra sidan menar att gud är den som avgör vad som är moraliskt riktigt så kan gud säga att det är helt i sin ordning att tortera oskyldiga människor för skojs skull. Om gud inte kan säga att det är moraliskt riktigt, så är gud bara en förmedlare av moralen, vilket per definition gör moralen oberoende av vad gud säger, vilket i sin tur innebär att gud är irrelevant.
Detta dilemma (som Plato formulerade) brukar besvaras med att "Guds väsen är godhet och därför kan bara gud utgå från sitt eget väsen". Men om man hävdar att guds väsen är gott så har man har man ju bedömt gud utifrån sin egen moral, vilket återigen visar att gud är irrelevant för vad som är moraliskt gott.
Och vem i hela friden anser i dagens läge att bibelns gud har en korrekt "absolut moral"? I så fall måste man anse att slaveri och en hel del andra fruktansvärda saker är moraliskt riktigt.
Och man behöver inte ha en absolut moral. Om moralen grundas på att maximera välbefinnande så kan den resoneras kring och finjusteras, med hjälp av vårat intellekt och vår förmåga till empati.