Vilken film såg du senast?

Jag såg Eurotrip för några dagar sen och tyckte den var så jävla skön hahah.
Sen lässte jag en 14 år gammal tråd där folk sa att filmen är skräp och att Old school och Roadtrip (av samma skapare) är bättre, så i förrgår såg jag Road trip och igår såg jag Oldschool.
Tycker fortfarande Eurotrip var bäst!

Eurotrip är grym, lätt den bästa i genren sen åttiotalets klassiker. Old School och Road Trip är fan urusla, skitkaraktärer och skitskämt.

Den aktuella filmen utspelar sig 40 år efter att ettan slutar och ignorerar samtliga uppföljare. Alltså låtsas att del två och framåt aldrig spelats in. Därav "endast" fem offer.

Det hade jag faktiskt ingen aning om. Jag trodde att den var helt borta ur utbudet. En jul med både Kalle Anka, Svensson Svensson och The Snowman hade varit en bra jul! Vad kul att höra att den är en tradition

Walking in the Air, den scenen tittar jag regelbundet på. Filmmusik i all ära, men ingen musik ger lika mycket gåshud som där.

https://www.imdb.com/title/tt0081834/

Das Boot (1981, den långa versionen: 3 h, 28 min). Vi får följa en tysk militärubåt och dess besättning på Atlanten år 1941, där de har till uppgift att sänka handelsskepp med kurs mot Storbritannien, för att strypa landets försörjning av varor som är viktiga för kriget. Ibland lyckas de torpedera ett skepp eller två, ibland är de själva jagade av allierade örlogsfartyg.

Ja, då kom jag äntligen igenom denna mastodontfilm som jag läst så mycket om på olika ställen på nätet de senaste 14 månaderna, eftersom jag intresserat mig för det danska "Ubåtsfallet" och i förlängningen för andra privata ubåtar än Nautilus. "Das Boot" verkar vara en Bibel och inspirationskälla för hela världens privata ubåtsbyggare och -kaptener (men inte så mycket för folk som arbetar på riktiga militärubåtar, verkar det - jag har hört beteckningen "gatpojksfilm om ubåtar" från det hållet! ).

Själv är jag inte heller så jätteimponerad. Det är först och främst karaktärerna som jag inte tycker om. Jag kanske är barnslig och romantiskt lagd, men i krigsfilmer vill jag att det ska finnas tydliga hjältar: beundransvärda soldater och officerare. Det kanske inte finns så många sådana i verkligheten heller - men utan dem blir det ingen FILM.

Här var männen - inklusive självaste kaptenen - så vanliga, och även fysiskt fula. Kaptenen hängde mest omkring och gjorde ingenting även när varje minut var dyrbar (med förbehåll för att det kan vara något jag inte förstår här). Inte heller var besättningen - eller ens kaptenen - särskilt lojala mot sin Führer. Det var mycket antydningar och skitsnack. Faktum är att jag inte tror att de kommit undan med sådant prat i verkligheten - någon hade angivit den som sa sådant och personen hade blivit skjuten. Detta var trots allt under naziregimen... Vidare fick man se så mycket trist som jag tycker var onödigt: det är smutsigt ombord, maten är möglig, folk kissar synligt i en burk då det bara finns en toalett, folk kräks, männen undersöks för flatlöss av skeppets sjukvårdare när de har varit på bordell, o.s.v..

Nej, detta var inte en film som jag finner inspirerande eller eggande. Men: INTRESSANT var den, bara man kommit över den första besvikelsen! Jag vet förstås inte, men jag tror att den gav en äkta känsla av hur det är att befinna sig nerdykt i en undervattensbåt. Spännande är det också, särskilt mot slutet när (det definitiva slutet avslöjas inte i spoilern):



Det allra bästa i filmen är dock musiktemat, det är fantastiskt vackert. Så vackert att jag tycker att det var lite slöseri till den här filmen, eftersom filmen i sig inte är vacker... Den gudomliga musiken borde ha sparats till något mer romantiskt sjödrama! (Enligt mig då, men alla de privata ubåtsbyggarna som använder temat som bakgrund för sina egna Youtubefilmer verkar inte ha misstyckt. Det är möjligt att det finns en skillnad mellan könen här också.)

7/10

Der Hauptmann En tysk desertör råkar under sin flykt stöta på en Daimler-Benz G4 officersbil i vilken han hittar en kaptensuniform. Med hjälp av den bestämmer han sig för att förbättra sin situation men börjar istället påverkas av den makt han nu helt plötsligt tillskrivs av folk omkring honom. En riktigt schysst film med lite halvgroteska bitar vilket man kan förvänta av en film om kriget.

7/10

I dessa mörka Halloweentider blev det The Shining (1980). Nu har jag sett den ungefär 700 gånger.

The Shining är en av få gånger där filmen är bättre än boken (som också är fantastisk). Det är så klart tack vare Kubrick. Regin är felfri. Fotot är felfritt. Nicholson är felfri. Danny Lloyd är en av de bästa barnskådespelarna någonsin.

För varje omtitt väger The Shining över mer och mer åt 10/10 istället för 9/10. Det enda i filmen som inte är perfekt är Shelley Duvall. Hon är bra, men inte lika bra som allt annat.

Egentligen behöver man bara säga ett ord - tvillingarna. Ingen scen kommer någonsin kunna bli lika läskig som den. Den scenen speglar hela filmen.

Har ingenting emot Duvall annat än att hennes karaktär är lite jobbig emellanåt i filmen, fast jag störde mig mera på henne de första gångerna som jag såg filmen, idag har man ju vant sig och hennes karaktärsdrag blivit en del av filmen om inte annat. Längesen jag läste boken men den gillar jag också som med majoriteten utav Kings romaner, men filmen är ett av få exempel där adaptionen är bättre i mitt tycke. Klassisk skräckfilm med den krypande känslan av hot som ruvar utanför med tung atmosfär och bra skådespelarinsatsen från samtliga. Aldrig riktigt tyckt att den är läskig på det sättet som många påpekar, däremot finns det en scen som jag nästan aldrig vill hoppa över, men gör inte det av respekt för Kubrick och hans vision. Den är badkarsscenen i rum 237, men den har verkligen etsat sig fast på min näthinna, kommer aldrig bli kvitt den bilden. Annars så har jag aldrig uppfattat tvillingarna som otäcka eller läskiga, mera som stämningslyftare för filmens tema med hemsökelsen.

Såg The Ice Storm från 97 nyligen.
Solida prestationer från alla inblandade.
Trevlig liten film som berör och jag kände mig som en fluga på väggen där.
Goda sedelärande betydelser.
10/10

The last temptation of Christ från 88.
Bra tolkning av "Jesus" från Scorching Scorsese gjord på en liten budget.
Ger den 10/10 tuttar

Såg den när jag var liten grabb (gjorde säkert du också), vafan tänkte min farsa på egentligen haha. Ah det var andra tider det. Men den satt sig på minnet som du säger, en av de allra tidigaste skräckfilmsupplevelser jag hade och den finns fortfarande kvar där i skallen.

"Arthur" - (2011)
https://www.imdb.com/title/tt1334512/


Russell Brand, Helen Mirren, Luis Guzman, Nick Nolte, m.fl.

---

Ny version av 1981 års original.

"Arthur", som spelas av den legendariske tramsebyttan Russel Brand, är en superrik arvtagare till ett stort miljardimperium, men som lider svårt av sin imponerande oförmåga att ta Någonting på allvar.
Istället dricker han, festar och partajar, samt driver gäck med vuxenvärldens alla måste och tvång.

Såsom tex vägran att spela med i samhällets normer och förväntningar.
Och därför iklär sig Russel Brand, tillsammans med sin trogne latinamerikanske betjänt/chaufför, maskeradkläder a la Batman & Robin, när de ska på fin galamiddag i Företagets regi - åkandes i en Batmobil.

Självklart kör de för fort. Alldeles för fort med Batmobilens efterbrännkammare påslagen, längst med Manhattans avenyer.
Polisen kommer och det blir biljakt, och när polisen väl lyckats få fatt på ekipaget (som kraschar rakt in i den berömda Wall Street-skulpturen av en tjur) så upptäcker de att det minsann var Batman de fångat. Tillsammans med sin trogne sidekick Robin (med stor ölmage hängande utanför trikåerna).

Polisen var emellertid väl införstådda med staden notoriskt tramsande arvtagare, och hälsade honom välkommen tillbaka till häktet.


Filmen i sig handlar om hur arvtagaren måste anpassa sig, växa upp, för att få lov att behålla sitt stora arv. Annars hotar hans mamma med att göra honom arvlös.
Och för att rädda honom ur den situationen så presenteras en skrupellös kvinnlig Golddigger för honom (med en mäktig byggherre som far - Nick Nolte).
Nu måste Arthur gifta sig med Golddiggern för att få behålla sitt arv.

Men, Arthur råkar springa på en frilansande stadsguide istället (kvinna) som han blir förtrollad av.
Hon är både söt och snäll, tycker han, men samtidigt fattig och anständig.


Förvecklingar uppstår.
Nick Nolte hotar Arthur genom att tvinga honom att pressa sin blöta tungspets på en rusande industriell sågklinga. Arthur råkar skjuta spikar med spikpistol på honom.

Den ende Arthur kan lita på är hans gamla "nanny", som han kallar "Hobson".
Det är Helen Mirren. Hon försöker hålla reda på Arthur tros alla hans druckna eskapader och dess eventuella resultat.


---

Jag har inte sett originalet, så jag kan inte jämföra.
Men jag har mycket svårt för Russel Brand och har aldrig uppskattat hans tarvliga försök till humor.
Inte heller i denna filmen blir det bättre - bortsett från i de första 20 minuterna, då jag faktiskt kunde skratta till lite då och då.

Men, säga vad man vill om Russel Brand men det är faktiskt svårt att stå ut med honom i några längre perioder.
Det blir ... för mycket, helt enkelt.


Gillar man honom så kan nog filmen vara sevärd, men om man inte gör det ... då blir det bara en enda lång pina.


---

Betyg

2 av 5

Det var ju andra tider som du säger, men såg filmen (om jag minns rätt nu) kanske då jag gick i högstadiet, innan det hade jag sett miniserien som gick på fyran sommaren -98 eller -99. Sen då man väl såg Kubricks version så var det en helt annorlunda upplevelse jämfört med miniserien. Kan föreställa mig hur du kände som liten grabb då hon dyker upp i scenen, och en del andra scener måste väl också ha varit redigt otäcka som barn för din del?