Sluta snusa-tråden

Jag slutade för lite mer än ett år sen efter 15 års snusande. Mest för att jag var otroligt trött och äcklad utav det. Det var inte särskilt jobbigt att sluta mer än att det kändes/känns som om något fattas ibland. Har rökt ett par cigaretter under denna tid då jag har druckit alkohol, annars har det varit cold turkey utan några nikotin ersättningar.

Nu vart det kaos i mitt liv och i mitt deprimerade tillstånd började hjärnan sukta efter en snabb lösning. "Jag var aldrig så här deprimerad när jag snusade"- tankar började infinna sig i min skalle. Började googla runt om för och nackdelar och hittade till slut en artikel som påstod att snus till och med kan vara bra för hälsan. Det var precis den bekräftelsen jag behövde.

Jag sprang ner till butiken med ett barnaktigt iver och köpte en Göteborgs rapé. Det kändes väldigt olustigt att yttra de orden till kassörskan, "en göterborgs rapé orginal, tack". Kände mig svag men intalade mig själv att detta behövs för att bota stressen. Jag halv sprang hem och satte mig ner på en stol i köket och stoppade lite motvilligt men ändå exalterat upp en prilla. Blundade och mediterade med snusen runt en halvtimma. Observerade hur min hjärna och kropp reagerade på detta gift. Det kändes väldigt märkligt. Det kändes onaturligt men ändå bekant på något vis.

Ett viss lugn infann sig. Hjärtat började bulta hårt och kände efter ett par minuter en olustig kemisk smak sprida sig i kroppen. Det kändes väldigt "förgiftande". Kroppen sa Nej men min hjärna sa Ja. Jag kände ångest samtidigt som jag kände glädje. Ångesten var riktig och glädjen var artificiell. Glädjen var dock inte så där givande som jag hade föreställt mig. Den kändes fake och så fort jag spottade ut skiten kändes allt bara värre.

Jag har upplevt mycket positivt i samband med att ha slutat med nikotin. Såsom stabilare humör, bättre självkänsla och mycket mer. Har även blivit lättare att sluta med andra onyttigheter sedan snusets slut.

Fy vad instabil och svag jag har känt mig idag sen jag tog den jäveln igår. Mitt hjärta klappar hårdare och jag känner mig nervig och nervös. Ett tillstånd som var ett vanligt förekommande under mina snus år.

Psykologiskt känner jag mig ändå lite nöjd och lättad över att snus jäveln inte satt så där fint som jag hade fantiserat och drömt om. Samtidigt som jag är besviken över att ha fallit för lockelsen i hopp om att bota mina deprimerade känslor. Nu vet jag iallafall att snus helvetet inte hjälper ett dugg för att fly undan motgångar i livet. På sin höjd kan det trycka undan känslor och psykiska besvär vilket i längden garanterat bara biter en hårdare i arslet.

Dra åt helvete jävla fittsnus! Aldrig mer!

Snusfri i 9 år. Tänker inte ens på snus längre. Mycket skönt!

Intressant hur alla som slutat skriver hur bra de känner sig precis efter avslutet. Allt är väldigt positivt, piggare, fräshare, lättare, gladare, allt är så jävla bra. "Denna gången är det på riktigt".

Men det verkar inte spela någon roll, hur bra de än känner sig faller 9 av 10 tillbaka.

Varför finns behovet av att skriva hur bra allt är? Är det för ens egen skull eller för andras skull?

Nu lägger jag mig och när jag dricker med morgonkaffe imorgonbitti så är det 3 dygn som 100% nikotinfri! Tjohoo! Nu kommer det vara lätt i några veckor innan nästa jobbiga 3 veckors-sug, sen är det lugnt tills 3-månaders-suget.. Klarar jag mig igenom det så bör det nog gå bra efter det.. Sov så gott!

Att undvika mat är inte en helt dum idé. Det är ju tyvärr efter maten som suget är som allra störst!!

Jag dietar också nu i början av stoppet!