Religion - en mentalsjukdom

Inte nödvändigvis blir, kan också vara ÄR (mentalt dysfunktionell)



Japp, med tillägget att "falsk" också kan betyda "förvrängning".

Visst finns det personer med konstiga föreställningar, inte minst i politiken, men det känns inte helt korrekt att bedöma "vanföreställningar" som sjukdom:

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Vanf%C3%B6rest%C3%A4llningssyndrom

Det är en åsikt att det finns en korrekt konsensusnorm och att allt utanför är sjukt. Denna uppfattning är snarare en sort samhällets trafikregel eller ordningsregel.

Jag känner mig inte det minsta sjuk av att uppfatta Guds makt eller av att tro på Jesus budskap. Men jag inser att jag stör ordningen och att det finns behov av att placera mig i ett fack.

Nej, det tog inte jag upp. Det var Rantaplan som påstod att jag här "har hamnat i clinch med dom mest drivna ateisterna i Sverige😊", och jag invände mot det. Verkar iofs ganska OT.

Visst finns det personer med konstiga föreställningar, inte minst i politiken, men det känns inte helt korrekt att bedöma "vanföreställningar" som sjukdom:

ELLER så rör det sig om användandet av en precis och specifik nomenklatur med syftet att motverka demagogiska excesser ... presenterade av pådyvlande teister som inte kan belägga sitt pådyvlande med fakta.

inträder inte det mentalt dysfunktionella tillståndet när pådyvlandet utförs?

uttrycket pådyvlande är alltför tvetydigt att användas i "specifik nomenklatur"

Inte alltid. Iblant kan en redan existerande mental dysfunktionalitet vara orsaken till pådyvlande.

Det dugar för den kategori-klassificering jag avser.

Vilken "riktig" psykiatri refererar du till?

Om jag uppfattar Guds makt och tror att jag ska mörda folk, på order av Gud, är jag då ”mer sjuk” än den som upplever helt andra budskap från Gud?
Att jag är en fara förstår jag, och ska tas bort från samhället.
Man kan alltså säga såhär, det är helt ok att ha vanföreställningar så länge man inte påverkar någon negativt, inklusive sig själv.

Ja om man har föreställningen att Gud vill att man ska döda någon så är man förstås en fara för omgivningen. Jag uppfattar Guds makt så att man dör i den sekund han låter det ske, vare sig man tror på Gud eller inte. Tror man på Gud så följer man Guds tio bud, t.ex. du ska inte döda.