Religion - en mentalsjukdom

Det är nog så det är tänkt, i den mån det är tänkt öht. Men det som menas egentligen är nog bara:

"Mentalt dysfunktionell" = stå på sig ("pådyvla") om en åsikt som inte Bågo håller med om ("falskt").

Nej, det tycker jag inte överlag.
Men om vi tar upp ”hög standard”, som du gjorde, då kanske svaret blir annorlunda.

jomenvisst,
och med lite auktoritär akademisk ord-fernissa låter det snyggare..

Frågan är hur kliniskt vi ska se på användandet av ordet ”mentalsjukdom”?
Hur ska religiösa som har vanföreställningar betecknas?
Är det skillnad på att prata med Gud, spöken eller tomtar?

eftersom att många lever i och av ”världen” och inte av Jesus behövs beteckningar för att kunna få hävda sin otro gent emot de som tror, detta för att kunna försvara sig som ateist och anse att religiösa har en mentalsjukdom. Problemet är bara att inte alla är beredda, vill eller kan ta emot sanningen som den är, därmed sker stor splittring, både hos ateister och religiösa och den ene anklagar den andre och det blir bara ett stort, mörkt töcken över det hela. De som däremot har valt att leva efter sanningen - Jesus, är beredda att bli bespottade och placerade i fack av människorna eftersom det ger vinst i himmelriket. Vi tänker inte på världen och dess normer och system, utan har vår tro rotad i Kristus, som själv säger: ”mitt rike är inte av denna världen” - så själva frågan spelar ingen roll, för ingen troende bryr sig, och ateisterna måste ju hävda sin otro genom smarta diagnoser på troende, så att de kan känna sig trygga, när de i själva verket är de själva som lever i illusion och villfarelse.

Det ska gå ganska långt innan jag använder ordet ”mentalsjuk” om någon.
Däremot har jag inga problem med att ta emot sanning, och då menar jag demonstrerbar sanning.
Sanning som kräver tro (faith) kan jag inte tro på, samt att det kan leda till många osanningar.
Det finns nog inget man inte kan tro på om tro (faith) är belägget. Alltså är det värdelöst.

Visst finns det personer med konstiga föreställningar, inte minst i politiken, men det känns inte helt korrekt att bedöma "vanföreställningar" som sjukdom:

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Vanf%C3%B6rest%C3%A4llningssyndrom

Det är en åsikt att det finns en korrekt konsensusnorm och att allt utanför är sjukt. Denna uppfattning är snarare en sort samhällets trafikregel eller ordningsregel.

Jag känner mig inte det minsta sjuk av att uppfatta Guds makt eller av att tro på Jesus budskap. Men jag inser att jag stör ordningen och att det finns behov av att placera mig i ett fack.

Nej, det tog inte jag upp. Det var Rantaplan som påstod att jag här "har hamnat i clinch med dom mest drivna ateisterna i Sverige😊", och jag invände mot det. Verkar iofs ganska OT.

Inte nödvändigvis blir, kan också vara ÄR (mentalt dysfunktionell)


Japp, med tillägget att "falsk" också kan betyda "förvrängning".

Vilken "riktig" psykiatri refererar du till?

Enligt min tes är det inte alla religiöse etc, som är mentalt dysfunktionella.


Vilken "sanning"? Belägg för en sån på relevant tråd, tack.

ELLER så rör det sig om användandet av en precis och specifik nomenklatur med syftet att motverka demagogiska excesser ... presenterade av pådyvlande teister som inte kan belägga sitt pådyvlande med fakta.