Är svenska husmanskosten inte svensk?

Du blandar mellan dels husmanskost, och dels sk "smörgåsbordsmat".
Det är inte samma sak.

Smörgåsbordet en en slags mat som till viss del dök upp som krogmat först. Dvs för att få någon snabb mat till supen (mat var obligatoriskt om man vill köpa sprit).
Men folk började fatta tycke för de enkla anrättningarna och recepten överlevde, och fick högre status.

"Husmanskost" är annat. Det är bla sådant man åt hemma i stugan.
I synnerhet är det Festmaten, Högtidsmaten, som överlevt och fått förhöjd status.
Dvs vanligt inlagd halvrutten salt sill (som de flesta åt till vardags, allt för ofta) var ju inget som hölls för högt.


Högtidsmaten, som bjöds på vid bröllop tex, det var det bästa man hade som sattes fram.
Det åt man inte varje dag precis, med tanke på hur svårt det gick åt egna skafferiet.



Självklart är det som kallas "svensk husmanskost" också Traditionellt svenska rätter.
Glöm allt som de provocerande tidningskrönikörerna bölar om, för de vill bara just det - provocera.

Sverige har emellertid haft en olycklig matkulturell utveckling under 1900-talet och mycket av traditionerna gick förlorade.
Men om man vill se hur det kunde se ut, så är det bara att titta på de Danska matborden.
Den danska husmanskosten är ju som den Skånska, det är samma traditioner som ligger till grund.

Danskarna serverar tex både köttbullar och frikadeller (men med ombytt namn ... ).
De steker frikadellerna, och de kokar köttbullarna.

Den danska fläsksteken är vida berömd, med knaperstekt svål och sviskon och äppelmos.
Stekta potatisar som är stekta med socker, det är mums för Måns.
Osv


PS. det kan också finnas en poäng i att förstå att det som kallas "kåldolmar" alls inte är detsamma som den turkiska dolmen.
Turkiska dolmar görs på helt annat sätt, med helt andra ingredienser. Och ingen turk med självrespekt hade godkänt den svenska dolmen med kål och brunsås ...
Dvs det är två helt olika anrättningar, den svenska och den turkiska. De är så olika att de inte ens går att jämföra.

Jo, precis.
"Köttbulle" är ju egentligen bara ett "format" att laga till köttet p.

Dvs precis samma grundprincip som med "korv" eller "biff" osv.

"Korv" är ju inget annat än "färs" som tillretts i enlighet med visst recept och sen stoppats i en Tarm.
Det är säkert en av de allra mest uråldriga maträtterna som finns, och finns i alla matkulturer.
Man kan bevara köttet längre på det sättet och det är behöndigt att hänga det i lagringsrum, liksom att bära med sig.

"Biff" är samma sak. Det är ju bara färs som tillagas som en bulle.
En tillplattad, portionsstor boll alltså.

Och köttbulle, är inte ens tillplattad.


Man behöver inte stanna vid just köttet, utan kan ta grönsakerna också.
Potatis kan tilagas som de är, kokta, liksom de kan skivas och stekas (eller grillas i, och över, eld) liksom man kan mosa det.

I Sverige roade man sig med att mosa rovor långt före potatisen kom till Sverige tex.
Rotmos, eller "rabbemos på skånska" är ju rovor som mosas.

Se där, ja. Själv skulle jag gissa att det som kallades husmanskost på 1800-talet var just sådant som gröt, salt sill och ölsupa. Jag tror att tjänstefolket åt samma mat som herrskapet av just de skäl jag angav. Jag tänker härvidlag på tjänare som bodde i samma hus som herrskapet, inte på arbetsfolk som mestadels arbetade utomhus. Jag tänker nog främst på familjer som bodde i städerna och som hade ett fåtal tjänare. På större herrgårdar lagade man förmodligen tarvligare mat till tjänstefolket.

Nötfärs nämnde jag för att det förr i tiden var en lyxvara, trots att det är den billigaste formen att äta nötkött i. Eftersom det nämligen var ovanligt med färskt kött överhuvudtaget.

Det hade nog varit bra om du hade tillfogat att prisskillnaderna handlade specifikt om gästgivaregårdar, och inte om mat i största allmänhet. Då är jag med på noterna. Men då hade man väl också olika matsalar för bättre och sämre gäster?

Den här diskussionen blir lite grann lidande av att den rör ett så stort tidsspann. Den mat som arbetare i städerna åt på 1920-talet var nog en ouppnåelig lyx för landsbygdens befolkning på 1870-talet (när det inte var gille). Bara en sådan sak som att äta färskt sovel en vanlig vardag. Jag vill nog ändå vidhålla att det som vi idag ser som klassisk husmanskost i Tore Wretmans anda ändå från början, när rätterna kreerades, var herrskapsmat, snarare än vardagsmat för backstugusittare.

Men sådant som tex Pyttipanna, eller S.O.S. var ju inte herrskapsmat från början.
Utan det var sådant som serverades på krogen, som obligatorisk maträtt för att få lov att köpa den begärliga supen.

Dvs slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.

Det är mycket enkel mat, bara tärnade potatisar med lika så tärnade köttbitar.
S.O.S. är lika enkelt det, trots att det - i Wretmans anda - blivit tjusigt.

Under samma tidsperiod kunde herrskapsfolket frossa i smörgåsbord.
Dvs en blandning av kallskuret och sådant vi idag känner som "julmat."
Ett bort som dignar av antalet anrättningar, inlagda sillar, korvar, aladåååber, skinka, köttbullar och röror, stekta sillar såklart också.



Äldre tiders vägkrogar hade knappast något man kan kalla ätbart.
De låt väl mest en slags kött- och rotsaksgryta stå och puttra över elden i sin kittel hela dagarna, i väntan på de inkommande vandrarna och ryttarna.

Det är ju en fråga om hur man definierar "herrskap". Man måste nog ändå ha tillhört något slags medelklass för att ha haft råd att gå på krogen till vardags och inte bara ha äta, utan dessutom dricka. Och det i en tid när medelklassen utgjorde en betydligt mindre del av befolkningen än idag. Spritrestriktionerna på krogen, och därmed restriktionsrätterna, infördes först 1922, efter folkomröstningen om spritförbud.

Ursäkta, men jag upptäckte ett korrfel som jag bara inte uthärdade att se. Så här skulle det vara:

Inte nödvändigtvis.. "Klimp" har gjorts av olika folkslag i alla tider. Att blanda en deg av mjöl och ägg för att sedan koka det kunde förmodligen även familjen hedenhös göra här uppe i Norden, helt utan att lära sig från Kina via Marco Polos resor.

Det är just varianterna som är kulturen. Att forma maten som bullar är visserligen globalt förekommande, men falafel, svenska köttbullar och indiska koftas är helt olika saker. Lokala råvaror och tillagningstraditioner ger respektive rätter sin särprägel. På samma sätt är svenska kåldolmar något helt annat än turkiska vinbladsdolmar, även om de kanske är inspirerade av dem. Svenska kåldolmar är en typiskt svensk maträtt, inte en turkisk. Att snarlika förekommer i t.ex. Finland, Norge och Tyskland gör dem heller inte mindre svenska.

Visst är det tröttsamt. Svensk kultur finns inte, vad är egentligen svenskt, bla bla bla. Några typiska exempel:

https://www.ekuriren.se/nyheter/kaldolmar-och-nazister/
https://arbetet.se/2009/06/02/inte-ens-kaldolmarna-kan-vi-skryta-med/

Stör mig som fan på detta även om jag själv inte är helsvensk och i egenskap av vegetarian faktiskt föredrar falafel och vegetariska vinbladsdolmar framför köttbullar och kåldolmar.

Just det där med att köttbullarna skulle vara Turkiska är ju rent bullshit, då det faktiskt finns belägg för att man åt köttbullar i Sverige redan på 1600-talet (de kallades då Frikadeller, ej att förväxla med det vi kallar frikadeller idag). Så att Karl XII tog med sig köttbullarna från Turkiet är bara en lögn.

Att förneka att det finns svensk mat är ju att förneka att någon mat tillhör något land överhuvudtaget.

Fermenteringens förlovade land, är det också en utomstående invävd kunskap i Kinas nationalhistoria?

Nej, jag köper att pasta är asiatiskt, dem har rätta klimat att slå ihop degar och dylikt.

Portugal har bra grund till att göra ugnar (bajs och sand) m.m. - således kom pizzan nånstans däråt.

Sverige däremot, vi har och kommer alltid att ha vårat heliga barkbröd.

Svenska bönder åt gröt ev med någon salt sill till det, de hade inte råd att äta kött