Är svenska husmanskosten inte svensk?

Jag skulle bra gärna vilja se källan till att de svenska kåldolmarna inspirerades just av turkiska vinbladsdolmar. Kåldolmar i en eller annan form äter man ju över hela Central- och Östeuropa inklusive Balkan. Är det inte rimligare att anta att vi har fått dem från Östersjöns södra kust? Eller skall man anta att vi visserligen hade exponerats för tyska och polska kåldolmar under några hundra år, men att polletten trillade ner först när vi hade sett dolmar gjorda på exotiska blad som inte fanns att tillgå i Sverige?

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Kåldolmar

Hittade den här länken, men det står att det är obekräftade uppgifter att Karl X11 tog med sej det från turkiet.

Jag skulle bra gärna vilja se källan till att de svenska kåldolmarna inspirerades just av turkiska vinbladsdolmar. Kåldolmar i en eller annan form äter man ju över hela Central- och Östeuropa inklusive Balkan. Är det inte rimligare att anta att vi har fått dem från Östersjöns södra kust? Eller skall man anta att vi visserligen hade exponerats för tyska och polska kåldolmar under några hundra år, men att polletten trillade ner först när vi hade sett dolmar gjorda på exotiska blad som inte fanns att tillgå i Sverige?

Nja, att säga att alla de där rätterna är från 40-50-tal är ju fel. Många av de där rätterna förekommer i Iduns kokbok från 1911, som köttbullar, pyttipanna, sjömansbiff (även om receptet skiljer sig något från dagens), stuvade makaroner, stekt strömming, rotmos m.m. så nog åt man det där före 40-talet. Däremot var det väl inte alltid man hade råd med kött på den tiden, så det kanske inte var vardagsmat direkt, åtminstone inte typ sjömansbiff, skomakarlåda, dillkött etc. Skulle tro att de flesta rätter vi idag kallar husmanskost har sitt ursprung, eller åtminstone i sin moderna form från första halvan av 1900-talet, möjligtvis sent 1800-tal. Biff á la Lindström har ju inte ändrats särskilt mycket sedan den uppfanns, t.ex. När det kommer till riktigt gamla rätter så är det väl Ärtsoppa, eller Ärter med Fläsk som den egentligen heter. Gröt är väl urgammalt det med.

Sen blir det ju lite löjligt att hålla på och säga att man äter köttbullar i andra länder också. Ja, det gör man, köttbullar förekommer i hela Europa och stora delar av Asien. I Spanien äter man köttbullar med en tomatsås t.ex. Jävligt gott förvisso, men helt annorlunda. Köttbullar med gräddsås och lingon äter man inte någon annanstans vad jag vet, skulle vara Norge och Finland i så fall då?
Just kåldolmarna är ju inspirerade av Turkiska vinbladsdolmar men rätten har ju försvenskat så mycket att man inte direkt kan kalla den Turkisk längre. Däremot är svenska kåldolmar i stort sett samma sak som Polska Gołąbki.

Självklart har svensk matkultur influerats utifrån, men att säga att husmanskosten inte är svensk för det blir bara löjligt. I så fall är inte Italiensk mat särskilt Italiensk heller. Tomaterna kommer ju från Amerika från början.

En vacker applåd till din långa utläggning.
Kort sagt mig, vi har grundhusmanskost och andra som har utvecklat denna svenska mat.

Det kan ingen ta ifrån oss då detta inte finns någon annanstans.
Svensk husmanskost.

Att sen en Tore Wretman själv har hittat på ett flertal rätter som än idag är aktade maträtter gör ju varken maten eller Wretman sämre.

Pizza kan mycket väl vara en svensk uppfinning. Vem fan vet att inte nån hedenhöstyp till grottmongo här uppe i norr slängde på några köttslamsor på sitt bakade barkbröd för 1000 år sedan?

Husmanskost är helt enkelt, enklare, lite bondig eller rustik mat. Sedan finns det gränsfall. Dillkött och Skomakarlåda är ju exempel på rätter som faktiskt är lite "finare" än vanlig husmanskost, skulle jag vilja säga.

Jag kan inte riktigt minnas var jag läste eller hörde det här första gången, men husmanskost är väl till stor del baserad på 1800-talets borgerliga kök? Sådant som de lite bättre bemedlade åt, och det på helgerna snarare än till vardags. Den bondska och rustika maten bestod nog mest av gröt, välling, ölsupa, filbunke, potatis, rågbröd och en och annan salt sill. Till och med salt fläsk var lyxmat. Det var väl först vid förra sekelskiftet som även folk av de lägre klasserna hade råd med husmanskost.

Nja. Husmanskost var oftast billig mat, och sådant som tjänstefolket åt. Man skilde nämligen på mat (och priser för maten) beroende på om det var fint herrskap eller tjänstefolk. Eftersom husmanskosten var billig och enkel, så var det tjänstefolket som fick sådan mat. Även folk på landsbygden åt sådan mat. Samtidigt som råvarorna kom ifrån sådant som var tillgängligt i Sverige.

Vilken tidsperiod är det du talar om? Jag har t ex svårt att tro att nötkött ens i form av färs skulle ha varit vardagsmat för fattigt folk på 1800-talet.

Jag tror för övrigt att det tjänstefolk som bodde tillsammans herrskapet i stor utsträckning åt samma mat som de, även om de fick kasta i sig den stående vid spisen. Något annat hade varit en logistisk mardröm. Man har knappast tid och utrymme i köket att laga kåldolmar till sig själv samtidigt som man svänger ihop en trerättersmiddag med stekt fasan som huvudrätt till herrskapet.

Och vad är nu det här om att det skulle ha varit olika priser på maten beroende på vem det var som skulle ha den? Själv finner jag det ganska löjligt med alla dessa flashbackare som ständigt kräver källa på allting - det handlar mest om härskarteknik - men det här skulle jag banne mig vilja ha källa på.

Detsamma gäller strimlad biff med bambuskott. Det var säkert någon Hedenhösare som svängde ihop den rätten. Sushi är ju egentligen bara sill, och kebab är ju som renskav ungefär.