Citat:
Ursprungligen postat av
iesho
Lisbet sa i förhör att hon inte såg någon alls som hon uppfattade som gärningsman. De personer hon såg uppfattade hon som typ vittnen. Det var polisen, enligt henne själv, som övertygade henne om att ett av "vittnena" - han som stod närmast - måste ha varit gm. Läs förhören istället för att diskutera era egna föreställningar om vem som såg vad!
Vad hon menade när hon pratade med Rimborn på Sabb får vi aldrig veta, men min gissning är att hon talade om de två männen i Gamla Stan.
Däremot är det förstås intressant att man så snabbt ändrade från två till en gm. Det skulle spikas att det var en gm, den person som LP och andra hade sett på Tunnelgatan nära Dekorima.
Jag utgår ifrån att Dallas uppgifter är riktiga och med Ockhams rakkniv blir då Holmér delaktig i konspirationen. Redan från början fanns två falska spår: PKK och CP. Med PKK-spåret skulle Holmér första året lura Palmes väljare att polisen jagade en fascistisk högergerilla - faktiskt något som liknade detta:
https://drive.google.com/file/d/1XphUszn_zonN62i1dRDOIf5ivQQSrCVd/view
Men innan årets slut kom det fram att de menat PKK. Om PKK-lögnen hade fungerat hade vi idag kunnat läsa i historieböckerna att PKK mördade Palme.
Försiktiga generaler hade planerat lite längre. Om inte PKK-are kunde dömas så skulle det finnas en ensam galning att knyta ihop säcken med. Christer Pettersson hade planterats i Lisbet Palmes minne och när tiden var mogen skulle Thure Nässén åka till Rotebro och hämta in honom.
Jag gissar att CP var en av personerna hon såg utanför bostaden, i samma tunnelbanevagn på väg till Grand, kanske vid biografen och helt säkert vid Dekorima. Men inga rådmän skulle döma CP och sedan skulle det vara omöjligt att gripa och döma någon utan teknisk bevisning.
Gm gömde sig antagligen bland de Boforsanställda och Stig Engström och han behövde inte ens fly från platsen.
Ja, jag har läst vittnesförhören och det är helt rätt att Lisbeth inte förstod att den mannen hon såg stod närmast, var gärningsmannen. Även vittnet Inge Morelius säger gärningsmannen betedde sig som en åskådare, sekunderna efter mordet.
Granskningskommissionens betänkande: "Gärningsmannens beteende efter skotten har av vittnena beskrivits så att han tog det lugnt och behärskat alternativt att han tvekade, som om han inte visste vad han skulle göra. Oavsett hur beteendet skall tolkas är det troligt att gärningsmannen stannat kvar några sekunder vid de beskjutna innan han gav sig iväg"
Det är i dessa sekunder Lisbeth kommunicerar med gärningsmannen, vädjar om hjälp. Det är också i dessa sekunder Lisbeth ser ansiktet till gärningsmannen, som hon senare tror är Christer Pettersson.
