Citat:
Ursprungligen postat av
WbZV
Problemet är att även en varelse som inte är allvetande kan han en felaktig övertygelse om att vara allsmäktig och allvetande. Storhetsvansinne är inte helt ovanligt. Den äkta guden kan således inte veta att han inte är en falsk gud som tror sig vara äkta.
Rent hypotetiskt skulle Gud kunna vara simulerad av en främmande civilisation som vill få honom att tro att han är den primära guden. En sådan hypotes är till sin natur inte falsifierbar.
Man kan veta i princip vad som helst, som jag försökte förklara i mitt förra inlägg. Sen huruvida det man vet är sant, det är en annan fråga.
Om definitionen av "allvetande" hade varit att man VET ALLT. Då skulle det enbart innebära, att vad du än frågar den allvetande, så kommer den allvetande ha ett svar på frågan. Och den allvetande kommer troligen INTE visa några tecken på tveksamhet, om den svarar. Om den allvetande tvekar när den svarar, då vet den troligen INTE allt, utan den tror då troligen istället en del saker. Men det svaret som den allvetande ger, det behöver förstås INTE vara sant. Man kan veta saker utan att det man vet är sant, som sagt. Man kan tom vara 100% säker/övertygad om att något är sant. Men det man är 100% säker/övertygad om att det är sant, det måste förstås INTE vara sant.
Men min definition av "allvetande", det är ungefär någon som vet allt, och allt som denna någon vet är sant. Alltså vad man än frågar den allvetande, så får man det sanna svaret på den frågan man ställer. Sen att det är lite oklart hur man ska kunna bevisa att man har fått det sanna svaret på frågan, det är en annan fråga. Ibland kanske man kan använda sin logik och tänka "javisst, så måste det ju vara". Och när man väl har fått en sådan aha-upplevelse, då kan det vara svårt att tänka att det kanske INTE är sant. Du skriver tex att hypotesen att Gud är simulerad, INTE är falsifierbar. Men hur bevisar du att den hypotesen INTE är falsifierbar?
Och kan du tex gå baklänges i tankegången som ledde fram till att du drog den slutsatsen, så att du når ända bakåt till när du föddes? Det behöver INTE stämma med verkligheten, det behöver bara vara en logisk tankegång, så kort som möjligt. Tex: "jag såg en massa människor när jag föddes, sen lärde jag mig deras namn.....och därför förstod jag att hypotesen att Gud är simulerad, INTE är falsifierbar". Fast "lite" mer avancerad. Då blir det ju "enkelt" att kontrollera om det finns några "luckor" i tankegången.
Hur du än bevisar det, så kanske Gud på ett liknande sätt kan bevisa att den hypotesen är OMÖJLIG.
Citat:
Ursprungligen postat av
troligengud
Om någon vet allt så vet han alltid vad jag kommer göra.
Där med har jag eller någon annan inga val. Då finns ingen hjärna . Måste finnas alternativ om nått är levande då.
Ingen kan veta allt. Isåfall så skulle det vara om nån hade en kopia av universum i sitt huvud som hänt innan men det saknas ändå att det universumet även har dennes hjärna. Å i den hjärnan en ny kopia av hela systemet. Blir lite som en kamer som spelar in spegeln å det blir oändligt många bilder innåt.
Blir väl också även om han vet allt så kommer det ta oändlig tid att hitta svaren .
Kan man ha oändligt stor hjärna?
Då är man nog universum själv.
Låter lika dumt som jag slumpa punkter på datorn och satt å glodde å hoppades jag skulle ha tur att det blev en bid av nått. Bara brus . Myrornas krig .
Huruvida någon alltid vet vad du kommer göra, det i sig kan väl INTE påverka vad du har för val?
Det påverkas väl snarare då av "determinismen", och eventuellt av vad en allsmäktig varelse bestämmer att du ska göra.
Citat:
Ursprungligen postat av
BuggaMigInte
Jag har ganska pragmatiska definitioner av ord. Allvetande och allsmäktig kan jag passa in på sånt jag känner till. Sanning ser jag som synonymt med existensen som enligt mig inte är materialistisk.
Det är därför jag är intresserad av vad andra menar när dom säger "sanning". Vad är det din sorts allvetande varelse ska förstå om den ska förstå sanningen?
Om något är på ett visst sätt, då är det sant att detta något är på det sättet. Och det är meningslöst att argumentera emot sanningen. Men eftersom vi bara kan FÅ INFORMATION om vad som är sant, så finns det skäl att argumentera emot informationen om vad som är sant. Dock kan det samtidigt finnas starkare skäl till att INTE argumentera emot informationen om vad som är sant, tex om vi förbjuds att argumentera emot den.
Med att "förstå sanningen", så menade jag att en högre superintelligent makt, har större möjligheter än oss människor att nå sanningen.
Och om vi tänker hypotetiskt att vårat universum är simulerat, då kommer vi ju aldrig kunna ta oss ut till "datorn" och bevisa den på ett vetenskapligt sätt. Vi kan bara utgå ifrån vad vi observerar inne i vårat simulerade universum. Kanske kan vi räkna ut en del av hur våran "programmering" ser ut, och vi kan ha teorier om hur våran dator ser ut och fungerar. Och kanske råkar någon av våra teorier stämma överens med sanningen, även om vi INTE kan bevisa det.
Sen kan vi då också antagligen få hjälp av våran "programmerare" att nå sanningen. Men våran programmerare kanske då eventuellt, har samma dilemma som vi har, när det gäller att bevisa sina teorier om sig själv och om sin värld. Men våran simulerade värld, den vet vår programmerare dock troligen allt om i detalj.
