Citat:
Ursprungligen postat av
Anonymare
...3. Vad pratar du om för rapporter? Var skulle de finnas? ...
Nej precis. Vi har inte sett några sådana rapporter. Och anledningen är förstås att det inte existerar några sådana. Svenska myndighetsansvariga har givetvis ett ansvar att rapportera om oegentligheter skett. De existerar inte. Det är det som är själva grejen. Tack för att du bekräftar det.
Sveriges främsta jurister på Justitie- och Utrikesdepartementet ägnade hela högste 2015 åt att ta fram ett rättsligt samarbetsavtal med Ecuador. Justitiedepartementets internationella chefsförhandlare Anna-Carin Svensson och Utrikesdepartementets rättschef Anders Rönqvist representerade Sverige vid slutförhandlingarna i Quito och utrikesminister Margot Wallström godkände avtalet via en diplomatisk note till Ecuador den 17 december 2015.
Poängen med ett rättsligt samarbetsavtal är naturligtvis att det ska följas. Varför existerar det annars?
Och svenska myndighetsansvariga är självklart skyldiga att rapportera om någon part brutit mot avtalet.
Men inga sådana rapporter har framförts. Av allt att döma har Ecuador följt avtalet exemplariskt.
Och vi har inte sett tillstymmelsen till något som antyder att Marianne Ny skulle kunna leda i bevis att nedläggningen berodde på något annat än hennes egen inkompetens eller flyktbeteende.
Att skylla på en, antagligen självförvållad, förvirring som uppstått vid ambassadförhöret (när hon stängde ute Assanges advokat), är inget som Marianne Ny kan göra för att vägra utnyttja det (för henne speciellt framtagna) rättsliga samarbetsavtalet för att genomföra delgivningen.
Visserligen är delgivningen enligt svensk lag redan genomförd. Marianne Ny antyder att Assange vägrade ta emot delgivningen. Delgivningslagen, paragraf 39, är glasklar med att ögonblicket för delgivningens genomförande räknas från den tidpunkt då den som ska delges vägrar ta emot delgivningen.
Lögnen om den uteblivna delgivningen som dödsstöten för förundersökningen var ett sista desperat halmstrå - en lögn som hon i praktisk handling visade att hon inte ens själv trodde på eftersom hon gladeligen fortsatte förundersökningen i drygt ett halvår innan nedläggningen.
Så länge Marianne Ny inte kan visa upp någon konkret rapport som bevisar att Ecuador inte följt det rättsliga samarbetsavtalet så stannar skulden för nedläggningen 100% hos henne själv.
Det enda som kommit fram av Marianne Nys nedläggning är att den bara bekräftar samma sak som chefsåklagare Ewa Finné redan kunde konstatera 2010 när hon presenterade svenskt rättsväsendes ENDA EXISTERANDE utslag i skuldfrågan: nämligen att inget brott har begåtts. Eftersom inget brott har begåtts så existerar det heller inga brottsoffer.
Marianne Ny drog en desperat lögn för att rädda ansiktet. Hon kände naturligtvis till delgivningslagen och hon kände självklart också till att ansvaret för att utnyttja det rättsliga samarbetsavtalet föll på henne själv.
Såväl hovrätten som FN:s speciella undersökningsgrupp har fördömt Marianne Nys åratal av vägran att förhöra. När Marianne Ny tog på sig skulden för denna vägran och alla dessa år av förhalande så erkände hon sig i princip också skyldig till grovt uppsåtligt tjänstefel. Ett brott som kan ge upp till sex års fängelse.