Vanföreställningssyndrom?

Tack för era svar!

Hur är det om jag har en läkarkontakt på psyk som jag besöker cirka 2 ggr/året? Bör jag vänta och prata med denna?

Jag har läst igenom tråden lite mer och jag önskar verkligen att jag kunde hjälpa dig på något vis eller ge dig min plats som jag vägrar ha inom psykiatrin eftersom jag inte lider av något sedan evigheters tid. Om jag åtminstone kunde säga hur man bara bryter hjärnan och får den att funka igen men jag vet inte svaret.

Jag har ju aldrig upplevt att jag skulle vara styrd eller sådana saker och har en sjujäkla respekt för er som har sådana upplevelser eller som behöver försöka sortera mellan verkligt och overkligt. Är inte Abifility en psykosmedicin? Kan du prova Nozinan eller Zyprexa kanske och se om de hjälper dig?

Det är otroligt viktigt att du äter ordentligt och sover med bra rutiner. Att du avbryter tankar och försöker aktivera dig. Gärna med fysiska aktiviteter. Jag förstår att det måste vara otroligt tufft men jag tänker också att övergreppen du upplevt kan vara en stor grundorsak.

Ibland hamnar man snett med grannar och vissa gör konstiga saker pga egen ohälsa, paranoia osv (jag har haft en som på riktigt knackade på dörren på nätterna och antagligen led av något som gjorde att vi var två i trapphuset som var psykiskt dåliga). Men när det inte finns något får man ifrågasätta rimligheten i det man upplever. Öppnar du dörren och ingen är där så är det din hjärna som spökat(min fanns där o hade redan innan vid ett tillfälle försökt attackera mig och människor som var hemma hos mig med galet utbrott, många år sedan nu också). Kan du av någon orsak påminnas om något hos din granne som triggar känslor?

Vid paranoia och psykosgränser blir allt mer skrämmande och man fastnar på detaljer som hjärnan försöker tyda o ofta kan tolka som hotfullare än vad det är. Det har med obalans i hjärnan att göra.

Övergrepp som barn, mobbning, annan etnicitet, utanförskap, rotlöshet med många flyttar kan trigga igång schizofreni. Exempelvis så var många andra generationens överlevare från koncentrationslägren, i högre utsträckning schizofrena. Traumatiska upplevelser ger sår i själen som behöver behandlas.

Jag hoppas att du kommer bli tagen mer på allvar och vill jättegärna höra mer sedan om hur det gått för dig. ❤

Hej!

Tack för ditt väl utformade inlägg, det måste ha tagit tid att skriva det. <3

Jag förstår precis hur du menar. Tufft att vara så här och att fungera/må bra är prio ett.
Jo, visst har jag ätit Zyprexa. 12 år sedan nu. Tyvärr gick jag upp FÖR mkt i vikt och sov dygnet runt av den.. Så jag slutade, började med annan psykosmedicin - Abilify. I juni sänkte vi dosen pga jobbiga biverkningar. Denna dosminskning är ju en anledning till allt det här skitet som händer nu.. eller det antar jag, iaf...

Jag gör ärligt talat mest det jag "tvingas göra" om dagarna - och till och med det är en kamp. Jag vet knappt vad den övriga tiden ägnas åt. Jag är rastlös och kan inte koncentrera mig på något. Även om jag så klart håller med om att aktiviteter är bra och viktiga så är det motigt att göra - jag fastnar i tankar och kommer ibland ingenstans även om jag försökt förbereda mig praktiskt och mentalt redan dagen före!

Jag känner inte mina grannar öht. Vi är extremt anonyma för varandra. Ok, vi kanske säger hej när vi råkar på varandra i trappen, men.. Absolut inget mer. Låter jobbigt att ha en clash med sin granne som du hade! Det hade jag på mitt förra boende, en granne som t.o.m stal min post och gjorde andra skumma saker.. Jag flyttade därifrån för 3 år, 9 månader sedan. Det var ett steg i rätt riktning, men här har det blivit värre.. Ensamheten och isoleringen gör sitt till också.

Sant, att trauma ger sår. Bra terapi är inget jag fått, tyvärr. Bara helkassa samtalskontakter, brutna löften m.m.. Men det du skrev stämmer likväl.... Absolut!

Jag tänkte använda denna tråd för att uppdatera om läget och allting annat, kanske över en tid.

Varma hälsningar, C.

Okej men då har du redan psykosdiagnos?
Det låter otroligt jobbigt för dig och jag förstår att det måste vara en svårare utmaning, det närmaste jag kommer är prokrastinering men det har jag slutat med nu när ekonomin är i fas. Finns det något som gör det särskilt svårt för dig som blockerar?

Att inte göra något, stjäl mest tid av allt och du kanske kan börja i små portioner och ställa en äggklocka på fem minuter och tvinga dig till något helt enkelt. Det är mitt bästa tips. 5 minuter träning. Eller 5 minuter städning och så vidare. 5 minuter då du SKA koncentrera dig på ett klipp på nätet, efter det ger du dig möjlighet att göra ingenting. Skriv gärna upp de gånger du gjort en fem-minuters övning.

När du har gjort en 5 minuters övning, är du fri utan att behöva känna "att du sitter fast eller inte gör något av värde". Plocka bort all disk eller sortera tvätt. När du är redo kan du höja till 10 minuter.

Det enda jag kan tycka gällande grannen är att det visar hur olämpliga många som arbetar med människor är (hon arbetade inom LSS och särskolan). Men jag ger inte mycket för väldigt många av dem som finns inom vården och liknande instanser eftersom deras yrken inte säger något om individen och dess egen status mentalt. Det svårare är att man aldrig kan hävda sig emot dem eftersom de finns överallt där det finns behov av samhällsinsatser. En granne eller ett trapphus kan man flytta ifrån men inte diskriminering.

Allt annat är privat, jag förstår inte varför det inte finns en privat psykiatri man själv kan välja.

Har du övervägt att söka efter privat psykolog och att fråga runt (ringa) om de har kunskap gällande olika psykotiska symptom och samtidigt trauman?

Det ska bli spännande att följa tråden. Jag ska ta och göra min första prenumeration här ❤

Läst den nu. Förstår inte varför du inte bara skriker lite halvhögt "vet att du är där kuksugare" när jag satt på psyketså var det en som kände sig övervakad med. Fattar inte vad problemet är? Folk lägger upp nakenbilder på nätet och viker ut sig äter bajs på Internet vad försöker du dölja egentligen? Som jag sa till personen på psyket låt dem ta bilder på din fitta! Tror du någon bryr sig om vad du gör hemma? Man lever en gång om du nu tror folk spenderar sin enda lediga tid med att spionera på dig -låt dem. Spela gitarr för dem genom dörren och sjung!

Jag tillhör Region Skåne och min journal finns online, loggar in där med jämna mellanrum. Det står inte ett enda ord om psykos där. Det står bara att jag har Asperger(!), PTSD samt återkommande depressioner.

Jag har varit inlagd för psykotiska tankar en gång, men det ledde inte till en diagnos. Trots det har jag ätit psykosmediciner av alla möjliga slag, sen 2006 har jag bytt och ändrat flera gånger.

När det gäller det där med aktiviteter så är det nog den totala apati och meningslöshet jag känner, som är mina värsta fiender. Detta hindrar mig från att göra saker, så mina dagar ser väldigt lika ut. Tack för tipset om 5-minuters övningar. Det är en sak jag kan försöka med. Att försöka kostar ju inget.

Det där med din granne, nä alltså jag är verkligen inte förvånad. Kraven är oerhört låga för att få jobba inom LSS osv. Fråga mig. Jag ser det precis hela tiden.

Ja, jo... Jag har kollat upp privata terapeuter. Men det var en tid sedan, sen fick jag väldigt snabbt erbjudande från psykolog på psykiatriska öppenvården. Då rann tankarna på privat vårdgivare ut i sanden.

Tack för det! <3
Jag ser lite mer ljus i tunneln nu när jag ändå orkade ta tag i detta.

Jag tror inte att du behöver ha en psykosdiagnos om du har ptsd eftersom psykotiska genomslag inte är ovanligt.

Vad kul att höra, hoppas att du känner ännu mer positiv kraft inom kort ❤

EDIT.

Okej? Så jag behöver ingen psykosdiagnos pga en (behandlad) PTSD. Det var intressant.

Detta låter mest som att du förminskar mig nu. Visste väl att någon skulle göra det, nu blev det du. Grattis!

Ett otroligt roligt svar. Vad vore livet utan humor? Jag har skrattat åt detta så tårarna rinner. Men ont: jag har haft mina formsvackor. Blev utredd för eventuell schizofreni för 20 år sen, men sen hämtade jag mig, började sova igen och jag jobbar numera och är ganska normal väldigt normal egentligen.

Jag tillhör Region Skåne och min journal finns online, loggar in där med jämna mellanrum. Det står inte ett enda ord om psykos där. Det står bara att jag har Asperger(!), PTSD samt återkommande depressioner.

Jag har varit inlagd för psykotiska tankar en gång, men det ledde inte till en diagnos. Trots det har jag ätit psykosmediciner av alla möjliga slag, sen 2006 har jag bytt och ändrat flera gånger.

När det gäller det där med aktiviteter så är det nog den totala apati och meningslöshet jag känner, som är mina värsta fiender. Detta hindrar mig från att göra saker, så mina dagar ser väldigt lika ut. Tack för tipset om 5-minuters övningar. Det är en sak jag kan försöka med. Att försöka kostar ju inget.

Det där med din granne, nä alltså jag är verkligen inte förvånad. Kraven är oerhört låga för att få jobba inom LSS osv. Fråga mig. Jag ser det precis hela tiden.

Ja, jo... Jag har kollat upp privata terapeuter. Men det var en tid sedan, sen fick jag väldigt snabbt erbjudande från psykolog på psykiatriska öppenvården. Då rann tankarna på privat vårdgivare ut i sanden.

Tack för det! <3
Jag ser lite mer ljus i tunneln nu när jag ändå orkade ta tag i detta.

😥det glädjer mig..så otroligt mycket. Fick du någon medicin som hjälpte?