Vanföreställningssyndrom?

Tack för era svar!

Hur är det om jag har en läkarkontakt på psyk som jag besöker cirka 2 ggr/året? Bör jag vänta och prata med denna?

Nej vänta inte. Så här ska du inte behöva ha det.
Ta genast kontakt och stå på dig.

Har du möjlighet tycker jag du ska söka vård utomlands, då svensk psykiatri är skräp och utsätter människor för direkt livsfara.

För att man är iaktagen .ja hela tiden. Jobbig jo.
Men dom lyssnar nog inte utanför dörren. Om det finns dörrhål. Kanske genom väggen å lyssnar kanske. Men det är nog inte så kul i längden å höra när grannen kissar eller lagar mat. Så tror inte många har den hobbyn.

Man får flytta till landet utan grannar isf.
Låter också tråkigt.
Men visst är det jobbigt med samma folk hela tiden som vet presis när man går å kommer hem osv.

Byter man kläder ofta kanske keps å färgar hår så kanske man syns mindre .

Alla människor har två kamror och två paramboler som hör å ser allt. 20 milj ögon i sverige , syns jag hörs jag

Förhoppningsvis hjälper det med lite olanzapine..finns i sprutform är ingen fara alls. Det är vanföreställningar..Ingen spionerar på dig(hoppas jag)

Har du läst tråden? Jag har ätit Olanzapine förut, idag äter jag Abilify. Hade jag inte gjort det så hade jag antagligen varit helt omöjlig.

Du är riktigt borta, alltså.

Hur går det för dig kompis?

Hej Fredrik81!

Ja, alltså det går rätt dåligt... var på psykakuten igår och där berättade jag allting. Jag började gråta i väntrummet, allt det jobbiga som varit kom över mig.

Jag kan inte påstå att läkarna trodde mig - istället blev jag hela tiden ifrågasatt och överbevisad... till slut gav jag med mig, och så skickade dom hem mig igen.

Känns lite hopplöst ärligt talat.

Mvh.

Hej!

Hade du nån kontakt med psykiatrin? En mottagning som du brukar gå till? Fick du nåt svar från läkaren där? Har du ringt mottagningen (receptionen) och berättat om dina problem, du kanske kan få en tid där med kort varsel.