Citat:
Tyvärr visar det vad en del av oss fruktat. Trump är helt enkelt inte vuxen uppgiften. Han läser inte på, förstår inte problematiken, tror att han kan förändra saker bara genom sin personlighet och agerar alldeles för spontant för den roll som USAs president innefattar.
Men att slå sig för bröstet med en "vad var det jag sade" attityd är inte heller konstruktivt. Frågan måste föras framåt av folk som kan historien, förstår problematiken, vet hur man tänker i bägge läger. Därför var utnämningen av en vice-VD från Ford som nytt specialsändebud helt fel signal.
Men att slå sig för bröstet med en "vad var det jag sade" attityd är inte heller konstruktivt. Frågan måste föras framåt av folk som kan historien, förstår problematiken, vet hur man tänker i bägge läger. Därför var utnämningen av en vice-VD från Ford som nytt specialsändebud helt fel signal.
Dock, vet jag med 100% säkerhet, att både Trump och administrationen, är "Pålästa", vad gäller "Business opportunities" och vad man vill åstadkomma i det avseendet.
Anledningen till att Stephen Biegun (Ford chefen som styrt Fords Washingtonkontor och lobbying, sedan Ziad Ojakli lämnade posten förra månaden, för att börja på Japans Soft Bank Group Corp.) engagerats, och var tänkt att biträda Pompeo på resan till Pyongyang, var, att ytterligare fokusera förhandlingarna på "Business and future prospects", och därigenom skapa ännu större incitament för regimen att avveckla kärnvapnen.
Biegun är kunnig i, hur Nordkoreas nuvarande system och regelverk ser ut, vad gäller JV - samarbete - möjligheterna för utländska aktörer att investera och verka/etablera sig i Nordkorea.
Man vill motivera regimen att gemensamt med USA:s hjälp hitta vägar för att hitta öppningar som underlättar utländska investeringar, men under förutsättningar som båda parter kan acceptera.
Idag ges endast tre möjligheter för utländska företag att verka i Nordkorea, premisserna är följande:
1. JV - Joint Ventures i två varianter, det ena upplägget är att det utländska företaget och regimen delar på "Risk and Reward" dvs man investerar 50/50 och delar vinsten 50/50, management delas också lika.
Det andra är, man delar på investeringar, men regimen har kontrollen över bolaget, dock ges partnern möjlighet att delta i en JMC = Joint Management Committee, vinster och förluster delas lika.
2. Detta tredje alternativ, är endast tänkt att tillåtas i ekonomiska zoner eller avgränsade slutna anläggningar. I detta fall tillåts företaget att till 100% äga verksamheten och regimen har inga rättigheter att utöva inflytande på bolaget.
Det finns idag drygt 200 Kinesiska JV bolag och ca 30 st Ryska, som är verksamma under dessa premisser i Nordkorea
Det USA främst vill fokusera på att finna gemensamma lösningar på, är de stora problem och hinder för större investeringar och satsningar, och dessa är:
1. Lagar och förordningar, det finns inga regelverk som garanterar rättssäkerhet vid tvister.
2. Det finns inget fungerande banksystem, inga försäkringsbolag, allt kontrolleras av staten.
3. Infrastrukturen är extremt dålig, försörjningen av el - gas - vatten - telekommunikation likaså.
Alla dessa frågor vill USA ha högt på agendan, och få med regimen på, att förändra, gemensamt.
Förhoppningen är att "Moroten" skall vara så stor att kärnvapenavvecklingen underlättas därigenom.
DET VERKAR GÅ, SÅDÄR......... Kina vill inte ha varken affärsmässig konkurrens eller militär närvaro.
Sanktionerna kommer INTE att lyftas innan man uppnår en utveckling som vidimerar avvecklingen i någon form, strategiskt militärt, kommer USA heller inte att göra några fler eftergifter.
Mission impossible?