Citat:
Ursprungligen postat av
tjackarismyg
Jag håller med dig om hur det normalt brukar vara. Vad jag resonerar om är ett scenario som förklarar varför förloppet ter sig ovanligt i det här fallet, som flera har reagerat över.
Att Åklagaren skulle yrka på häktning pga sannolika skäl två gånger med samma bevisning och båda gångerna misslyckas, tror jag att vi båda är överens om är ett närmast omöjligt scenario. Bl a pga att det krävs ny bevisning osv.
Om man då beaktar att vi kan se två helt olika förhållningssätt mellan de två utredningsledarna, både vad gäller det operativa arbetet och informationen till allmänheten.
Jag håller med dig om att motivbilden är något man filar fram. Det gäller nog med den nuvarande Utredningen. Min poäng är att allt tyder på att så inte skedde inför den första förhandlingen, utan då byggde det mesta på motivet, inklusive tidigare anmält våld av MGM mot GM.
Troligtvis var det den tekniska bevisningen som inte räckte, samt SD's nekande.
Utredningsledningen byts ut under buller och bång, ev nya spår kommer in som fyller i indiciekedjan tillräckligt för att kunna få en andra förhandling. Att man under den turbulenta veckan pga känt sexuellt förhållande och tidigare bekräftat våld mellan parterna, fortfarande ansåg motivet som starkt är inte så konstigt.
Det fetade i ditt inlägg. Det är här det blir ett glapp i den vanliga processen. Åklagaren har klart för sig vad som framkommit, men det visar sig att det inte kan stämma.
Samtidigt är det inte orimligt att MGM är GM. Brottets allvarliga art, tidigare våld, risk för avvikelse samt ev nya spår räcker dock till ny häktning.
Vad gäller Mantorpsfallet är jag helt på din linje. Jag har skrivit ett par inlägg där, men blev bortskrämd av en galen vakthund.
Jag tror att det finns många begravda hundar i båda dessa fall. Om vi får veta återstår att se.
Det finns inget särdeles mystiskt med med motivet i Mantorp-fallet, skulle jag säga. Som jag minns det träffade förhörande utredare prick på spiken omgående, om man läste lite mellan raderna... Unge herr fideikommissarien(-inte) var frustrerad, och kunde inte låta det gå ut över frun, som var barnens mor och därtill slängd i käften. Eller någon annan i närheten. Sålunda en ”överföring” till ett slumpmässigt valt offer.
Sen att bemöda sig med att lyckas bevisa just ett sådant ickemotiv för en nekande (jotack) mördare skulle vara hart när omöjligt, dessutom säkert pinsamt för alla efterlevande, så det brydde man sig inte om. Och det är lite som att grubbla på varför hitler borstade tänderna med vänster hand. Många ”motiv” kommer inte i närheten av värdet av ansträngningen i relation till brottet och de drabbades lidande och eftervärldens förlust och skada. Det gäller väl madsen, exv. Dock måste ibland ganska sunda poliser och inte minst jurister mecka med just det där, för att kunna knyta ihop säcken och gradera uppsåtet och mäta ut förvaringen. Men även statistiskt så är älskarinnemord och tocket så vanligt och fånigt att man inte behöver slösa energi på att gräva i GM:s geggiga grå celler för att lyckas lägga gräset med gröna sidan upp. Det ger en aning av värdighet och bild av tankens klarhet åt uslingen också, som offret snarare skulle förtjäna — den vars värdighet GM ofta satt sig före att föröda i hopp om att uppnå el behålla en skärva falsk värdighet själv.
Dessutom, som väl GW skulle inskärpa, så begås det en hel del mord där ”motiv” är liksom off-the-chart. ”Arg på däj”, räcker ofta fuller väl. Polisen måste prioritera annat.
Vad som gäller här får vi väl se. ”Motiv” har ju ngt för sig i detta fall just nu, då det antyder ett planerat mord som rönt viss framgång. Men ser man till alla faktiska komponenter (utöver den sent funna kroppen — vilken brukar vara det man annars först stöter på) så talar ju mycket för stundens hetta. Det kan visa sig vara lite av varje också. Det är inte så viktigt. I ”bästa fall” för GM så har LW medvetet eller omedvetet hotat hans familjelycka, och han har snedtänt, och sen inte tyckt sig kunna gå till polisen för att det skulle fördärva den familjelycka han ju tänkte skydda. ”För barnens skull” har sina gränser. Undanflykter är väl återvändsgränder man inte gärna vill lämna.