Citat:
Ursprungligen postat av
zapohd
Militären har helt andra uppgifter och träning än polisen. När det gäller självkontrollen så tror jag att det är tvärtom. Polisen utbildas i det normala är att man ska varna innan man skjuter. Man ska även skjuta varningsskott. Militären övas att skjuta så effektivt som möjligt utan varning.
Sen när det gäller Ådalen så började skjutningen med att en ryttare patrull öppnade eld utan order mot demonstrationståget. Efter det så beordrade Kapten Mesterton att man skulle öppna eld.
När det handlar om att hantera civila människor så råder det principiellt ingen skillnad, du svamlar.
En genomgående princip är att man
aldrig öppnar eld mot en civil person om det inte är
absolut nödvändigt för att värna eget eller annans liv. Det är den absolut sista utvägen, och hotet skall vara trängande, en omedelbar fara.
Man skall sträva efter att
kunna skjuta varningsskott om det kommer till ett läge att eldöppnande är oundvikligt. Där kommer eftertanke och sunt förnuft in i bilen, lös upgiften genom att eftersträva att du alltid har ett manöverutrymme, en chans att hinna
varsebli vad som sker, göra en
bedömning och därefter
agera. Tänker man så, så minskar risken att man behöver skjuta varningsskott och verkanseld, särskilt verkanseld utan föregående varningsskott.
När det är nödvändigt att minska ner på manöverutrymme, trånga utrymmen, dolda vrår osv. kan man kompensera det med olika förmågor, i det aktuella fallet vore insatsstyrkan en bättre resurs än ordningspoliser anser jag. De är bättre skyddade, bättre samövade, bättre taktiskt uppträdande samt har hjälpmedel och metoder för att kunna lösa snabba situationer utan att behöva skjuta verkanseld direkt. Till exempel distraktionsgranater.
Hade man inte varit så fruktansvärt het på gröten, det fanns inget omedelbart hot mot någon, insatsstyrkan var på väg, och väntar på denna, så kan händelseförloppet med viss sannolikhet varit ett helt annat.
Ska man leta efter beväpnade personer är det sannolikt bäst att innan man skrider till verket i trånga utrymmen, förhindrar att utomstående tar sig in i utrymmet, i det här fallet en innergård, där man smyger runt och letar. Eric borde aldrig ha kunnat komma i närheten av tre helspända poliser på innergården, sannolikt med redan dragna vapen.
Polisen sägar att man är utsatt, visst, det skriver säkert de flesta under på. Dock bör polisen förklara varför man som utsatt försätter sig i ett ännu mer utsatt läge än vad som är tvunget, det fanns inget konkret omedelbart hot mot någon.
Jag hade aldrig gått in på den innergården utrustad och övad som en vanlig ordningspolis. Aldrig under rådande lägsbild, det fanna en misstänkt beväpnad person. Tänktes aldrig tanken att en misstänkt beväpnad person på innergården kan ha ett mycket kraftigt vapen i handen eller till och med sprängmedel?
Den misstänkte kan sitta i ett bakhåll, vapnet riktat mot ingången till innergården, tre poliser smyger fram, pang, pang, pang. I det läget hade de inte hunnit reagera, never.
Den misstänkte hade kunnat sitta i ett lägenhetsfönster beredd att öppna eld så fort en polis sätter sin fot på innergården.
Det här är ett medvetet risktagande, oklart varför man gör så. Dock, med facit i hand vet vi hur det kan gå när de bäst lämpade resurserna inte används.
Insatsstyrkan har utbildning, hjälpmedel, träning och taktik för att operera i alla miljöer, även i den tredimensionella världen.
