Varför ser vissa ner på yrkesutbildade och yrkeshögskolor?

Ja varför?
Framförallt verkar denna negativa syn komma från akademiker och folk som studerar på "vanliga" högskolor. Det brukar låta såsom att yrkesutbildningar inte leder till något eller är att det är lata vägen in på arbetsmarknaden som bara ger lågavlönade arbeten.

Är själv utbildad via en yrkeshögskola, har idag ett bra jobb jag trivs med och har många dörrar öppna på arbetsmarknaden, alla jag pluggade med har även jobb.
Jag fick studera i två år, fem dagar i veckan med 6 månaders praktik på det för att ta mig igenom utbildningen. Vi läste även flera ämnen på samma gång med en eller två tentor i månaden.

Innan jag yrkesutbildade mig läste jag ett statsvetenskapligt program på en vanlig akademisk högskola, hoppade av efter en viss tid och det ångrar jag inte en sekund idag.
Tvärtemot vad jag läste på YK så var programmet på högskolan inte det minsta yrkesförberedande och majoriteten av dom jag pluggade med då har helt andra jobb eller inga alls idag.

Så varför detta förakt mot YK-utbildade?
Visst finns det mycket flumutbildningar på yrkeshögskolor men det gör minst lika mycket på vanliga högskolor och universitet, om inte mer.

Vill inte påstå att något av alternativen är BÄTTRE, jag inte ser ner på akademiker och har bara respekt för folk som orkar plugga för att få sig ett jobb.

Ni är stommen i svensk ekonomi. Den som ner på de som har en yrkesutbildning är idiot.

Kvalitetsstämpeln är som den är. KY, YK eller YH (vad är skillnaden?) ses väl mest som något slags mellanting mellan gymnasium och högskola. Konceptet är bra - en hyfsat snabb väg in på arbetsmarknaden inom ett område som ger jobb - superbra! Men det är inte så lätt att komma ifrån bilden av högskolan - det riktiga - där "alla vill gå" - fina examenstitlar - höga krav - där "eliten går" och där man kan bli "någonting" - en akademiker, forskare eller något annat coolt. Eller lyssna bara på den här: Maaaaaster... Det liksom rullar så sött på tungan. Historia, tradition, status! Mmmm

Fel har du ju inte i det du skriver, YH-utbildningar skapas ju på efterfrågan och prognoser från samhället, så behövliga är vi.


Mycket status tror jag också att det ligger i det, en del jag känner som läst/läser YH-utbildningar är inga ljushuvuden direkt men samtidigt känner jag likadana människor på akademiska skolor.
Så att kategorisera in en hel sorts grupp av människor via en skola är bara fördomar.

Har säkerligen med klass att göra också, att vara den där delen av eliten som tar en maaaaaster. Respekt till det dock eftersom du pluggar röven av dig för att ta dig dit, men jag vill se en ömsesidig respekt.

På min YH-utbildning var det i princip uteslutande medelklassmänniskor, som jag själv också är.

Det är mycket enkelt och stavas mindervärdeskomplex. Universitets- och högskoleutbildningar är som alla andra utbildningar, bara en genväg till kunskap, där du efter avslutade studier får ett kvitto på att du faktiskt kan någonting.

Skillnaden mellan YH och de traditionella lärosätena är dock att det är näringslivets behov som dikterar villkoren för YH-utbildningarna. Utan efterfrågan, ingen YH-utbildning. Därför är YH-utbildningarna i regel jobbsäkrare än de traditionella utbildningarna.

Akademiskt håller naturligtvis universitet- och högskoleutbildningar högre status, eftersom de är mer teoretiska och öppnar fler möjligheter för vidare studier eller forskning. YH är mer avgränsat redan från början.

Men man får se det utifrån vad det där.

/ Från en som undervisat på såväl YH som universitet.

Den som ser ner på någon som utbildar sig, sköter sig, och bidrar till samhället och välfärden kan ju åka till något annat land. oavsett om man är svensk eller invandrare.

Man kan säga att det råder någon slags ömsesidig avundsjuka mellan YH- och högskoleutbildade.

YH-lägret är avis på högskolelägret eftersom den sistnämnda anses vara just "status"... lite finare, helt enkelt. Fina skolor med gamla anor. En "riktig" utbildning som räknas.

Och högskolelägret är avundsjuka på YH-lägret eftersom dom blir klara med sin utbildning typ dubbelt så snabbt YH-lägret är klara med sin utbildning och ute på arbetsmarknaden på nolltid. Slipper lika mycket CSN-skulder och kan börja arbeta på sin karriär (en illusion, för alla vi i högskolelägret vet ju om att ingen med karriärambitioner väljer YH). Den avundsjukan yttrar sig genom en nedsättande attityd mot YH:are.

Sen är det sant att det finns alla typer av människor på högskola. Gick en kurs där en av mina gruppkamrater hade fått 0,0 på högskoleprovet - alltså NOLL-KOMMA-NOLL! Hur man lyckas med det är för mig ett under som jag kommer att gräma mig över genom hela livet. Hade personen bara kryssat "A" på alla frågor så hade man garanterat fått högre.

Men poängen med högskola är den att ryktet (oftast) är bra. YH-skolor är så pass nya och, ärligt talat, inte speciellt populära jämfört med högskola. Vilken kändis känner du t.ex. som gått YH? Det finns liksom ingen attraktiv PR, utan YH är och verkar än så länge förbli, sistahandsalternativet - eller i vart fall andrahandsalternativet. Nödlösningen om man inte kommer in på högskola. För det är väl ingen som inbillar sig något annat?


I sanningens mening håller jag fullständigt med dig. På arbetsmarknaden bryr jag mig inte om vad man jobbar med eller vad man tjänar. Det viktigaste är ATT man jobbar. Det är ett kvitto på en persons karaktär, om alternativet är att sitta hemma med chipspåsen i knät och lyfta bidrag. Detsamma gäller för skola/utbildning. Innerst inne tycker jag att YH är superbra, för det ger fler vägar in till arbete - precis så där som politiker brukar uttrycka sig. Högskola brukar ju inte i alla situationer passa folk, typ lata, missanpassade, socialfall, svagbegåvade osv. Då är YH ett utmärkt alternativ! Om det är för tufft så finns ju komvux, yrkesvux, särvux osv också.

Alla ska "ha pluggat på högskola!!" idag, det är en status-grejj, människor är extremt naiva och ytliga.

Är mer prestige i att läsa ex. universitet kontra yrkeshögskola. För min del lade jag inte energi på skolan och försvårade därmed möjligheterna till de universitetsutbildningar vilka lockade mig då jag kommit upp lite i ålder och insett att jag borde investerat i mig själv under skoltiden.

Hade varken driv eller intresse under högstadiet och gymnasiet, till skillnad från de som vet att de vill/ska bli läkare och advokater redan vid tio års ålder (oftast med anledning av att föräldrars akademiska bakgrund). Många akademiker verkar dessutom primärt intresserade av att få en fin yrkestitel (jurister, läkare, ingenjörer) för att på så vis kunna skilja sig från fotfolket i den sociala hierarkin.

Att gå fem år på universitet är garanterat lärorikt och roligt, men finns möjlighet att gå en 2-årig YH och skaffa sig goda lön- och utvecklingsmöjligheter ser jag inte hur det skulle vara ett sämre val. Här går det dessutom använda de åren man "slipper" plugga till att sätta igång karriären på riktigt.

Universitetsutbildningar ses som fina och statushöjande - men är det anledningen till att välja just en sådan bör man tänka om innan man sätter igång. Många advokater jag stött på är trötta gubbar som inte lägger vidare mycket krut på sitt arbete, utan är nöjda med att ha sin kunskapsbas, titel och säkra inkomst. Intresset för klienterna de har är oftast svalt. Detsamma gäller en hel del läkare vilka stoltserar med sin titel men är måttligt engagerade i de patienter de behandlar. Detta beror säkert både på lathet och översittarstil.

De är dumma i huvudet samt saknar all form av klass. De som vet något förstår att vi behöver fler på YH och betydligt färre på universitetet. Faktum är att många uni.utb. borde vara YH.

Det beror rätt mkt på vad du menar med att många "ser ner" på YH/KY-linjer.

I regel erbjuder YH/KY-utbildningar inte samma karriärmöjligheter som mer gedigna utbildningar på högskola (dvs. bortse från rena flumutbildningar som läses för nöjes skull), och det kan ju därför vara motiverat att lyfta fram detta för en person som t.ex. funderar mellan högskola vs. YH/KY. Syftar då på möjligheter att få jobb, ingångslön, löneutveckling, etc. Givetvis varierar detta mkt beroende på vilket program man går, men om man som exempel tar YH/KY-linjer som konkurrerar med motsvarande utbildningar på högskola är det i regel en sämre merit att ha läst på YH/KY. Säg t.ex. att ha läst till civilingenjör på universitet jämfört med att ha studerat till automationsingenjör på YH/KY-utbildning. Den sistnämnda kommer sannolikt att ha sämre möjligheter till karriär en den förstnämnda. Att lyfta fram detta som en relevant faktor att ta i beaktande när man väljer utbildning är ju rent objektivt.

Om det däremot handlar om ren statusmätning och/eller avundsjuka kan det förklaras med att det generellt finns en vilja att vara bättre än andra, och att ha läst en högre utbildning (YH/KY räknas inte som högre utbildning rent formellt) är en sådan typisk faktor som ger social status. Detta är inte något nytt utan har förekommit i mer eller mindre alla tider. Idag finns det dock en större vilja än tidigare att skapa sig en identitet genom rent materialistiska egenskaper, där det blir allt viktigare att "vara någon" i form av att vara framgångsrik. Det handlar alltså i grunden om att sätta sig på höga hästar.

Som DJ-Emerald är inne på föreligger ofta en avundsjuka mellan folk från olika utbildningar (av det enkla faktum att alla utbildningar innebär både för- och nackdelar samt att människor i allmänhet jämför sig med varandra), och den främst orsaken att vara avundsjuk på YH/KY-studerande är ju att deras utbildningar är betydligt kortare än en 4/5-årig utbildning på högskola. Att ta studielån för bara 2 år är ju mer lockande än att vara student i 5 år. Detta vill man kompensera genom att påpeka att de kortare utbildningar inte är lika "bra" då de ger sämre karriärmöjligheter (vilket som sagt kan vara sant).

Största orsaken är att folk är rädda att låtsasutbildningar såsom Civilingenjör i datateknik etc. skall gå över till YH då dessa just är yrkesutbildningar. Man vill särskilja dessa yrkesexamina mot YHs utbildningar helt enkelt.