Ett gemensamt nordiskt språk, hur skulle det kunna se ut?

Jag har arbetat i turistnäringen en del och kommit i kontakt med vissa affärsresenärer som pendlar runt mellan Oslo, Köpenhamn och Stockholm var och varannan vecka och arbetar ungefär lika ofta på varje ställe. De har utvecklat ett ganska intressant sätt att tala, där man byter ut de ord som är oförståeliga utanför varje enskilt land och byter istället till den synonym som alla inblandade förstår. Vidare skipper man det danska uttalet och när de pratar låter det ofta som en blandning mellan norska och värmländska. Men alla förstår, också danskar.

Men varför är det så viktigt att skriftspråket är gemensamt när talspråket fortfarande kommer variera?

Jag lånar tråden istället för att skapa en ny tråd om nästan samma sak.

-Vid ett gemensamt skandinaviskt skriftspråk, hur skulle det se ut?

-Vad är fördelarna kontra nackdelarna?

-Hur blir det med Ä och Ö kontra Ø och Æ? Skall dessa likställas eller ska man använda det svenska eller det norsk-danska alternativet?

Eftersom de senaste 90 åren har det skett att talspråket har närmat sig skriftspråket. Jag misstänker att detta även har skett inom norskan och danskan också.

Det vore bra om det finns några här som har norska och danska som modersmål, så att vi på FB kan försöka skapa ett gemensamt skandinaviskt skriftspråk.

Skriven danska så klart. Eller möjligtvis ett konservativt bokmål/riksmål.

Det svenska skriftspråket är ju bara ett pinsamt 1500-talsförsök att samla ihop de svenska dialektdrag som inte liknar danska, av rent politiska skäl.

Ja, det skulle krävas ett artificiellt läsuttal för att undvika detta, om man är ute efter ett gemensamt språk i hela norden, inte helt olikt situationen i Tyskland eller Frankrike på 1800-talet.

Ska språket ha dansk eller svorsk fonologi? om man skulle försöka kompromissa, alltså undvika svorska sje-ljud och retroflexer och danskans mjuka konsonanter så skulle man få ett 1400-tals uttal .


Vilken fornnordiska? Lite samma problem där, eftersom att det fanns många dialekter redan då, även om de hade lättare att förstå varandra än idag.

Talad Norska och talad Svenska är väldigt likt. Skriven Norska och skriven Danska är nästan likt. Skriven Danska och skriven Svenska är också likt. Dock så är talad Danska och talad Norska/Svenska väldigt olikt då både norrmän och Svenskar har problem med talad Danska.

Där efter har vi Isländska och Färöiska. I Island och Färöarna så har dem Danska som sitt andra språk, men denna Danska är mer en anpassning mot Sverige/Norge för att Danskan ska vara förståeligt för oss.

Sist så har vi Finland där ca 6% av Finlands befolkning är Finlandssvenskar och ca 60% av finlands befolkning kan förstå och tala Svenska. Vi har även något som heter Estlandssvenskar i Estland, om ni inte visste detta. Estlandssvenskar är betydligt färre än Finlandssvenskar, men många Estländare har faktiskt Svenska namn och ibland Svenska namn, trots att dem kan ingen Svenska alls.

Ja, ni hör ju splittrat allt verkar vara!
Tror ni att det skulle vara lätt för Sverige att ena hela Norden igenom ett gemensamt språk, utan att bilda någon union av det hela?

Tänk om Sverige och Danmark skapar ett Svenskdanska, då gynnas både Norge, Island, Färöarna utav det. Även Finland gynnas för då blir verkligen Svenska något nyttigt i Finland. Om Finland accepterar Svenskdanska som språk i Norden så kanske Estland hoppar på då Finland och Estland har likheter när det gäller språk.

Vad tror ni?
Dum idé?

Bra tanke men omöjligt i praktiken och sen skulle det inte bli sanning över vår generation om vi ens försökte

Det enklaste vore om alla i Norden helt enkelt lärde sig finska. Ett rikt, logiskt (väldigt logiskt!), vackert och poetiskt språk. Samt man kan då läsa Kalevala på originalspråket. En liten nackdel är de långa orden, då språket som sagt är logiskt och orden faktiskt stavas som de låter, men även allting bra här i livet har sina nackdelar.

Nej.

Men det hade varit kul om vi alla talat isländska/fornnordiska och haft kvar futharken.

Tycker inte vi ska komplicera saker och ting. Skulle det bli en gemensamt är det fara för att konflikter skulle uppstå. Det där låter för mycket som svenska, det ska vara mer danska/norska i det osv. Vi fattar liksom varann bra som det är. En dansk, norsk, en svensk och de flesta finnar tom en islänning kan ha ett samtal där alla något fattar varann. Om det strular så kan t.ex en dansk översätta vad svensken säger så att islänningen fattar och vice versa. Därav att vi har ett så starkt nordiskt band. Vi fattar varann om väldigt svårt när det kommer till isländska men vi har ändå ungefär samma namn och mening på ord.

Inte förstöra språket. Tänk på att Engelskan innan globaliseringen är inte samma Engelska som vi hör idag. Amerikanska som talades för 100 år sedan är inte samma Amerikanska som talas idag. Språket har blivit fördummat.

Låter som att personer med aspergers har det enklare i ett finsktalande samhälle.